Ja, var ska jag börja? Vilken helg!
Vi hade deltagare på kursen som inte tränat alls, vi hade deltagare som tränat lite och deltagare som tränat mycket. Det spelar ju ingen roll i såna här sammanhang. Ofta är det bra att ha med någon som tränat mycket som inspirerar dom andra när det efterhand sen kanske blir lite motigt och är lite uppförsbacke.

• Innan helgen så skickade en tjej till mig och önskade min hjälp. Jag frågade om det var ok att kursdeltagarna läste av henne på Söndagen när dom blivit lite mer varma i kläderna. Det var helt ok.
• Samtidigt skickade en kvinna till Matilda angående "sin" häst som var halt. Hon frågade henne samma sak och fick samma svar tillbaka att det var ok.
• Det som  ingen på kursen visste var att hästen och tjejen hängde ihop. Att den här hästen var mitt första möte in i den familjen. Att tjejen tävlat den hästen i hoppning. Att hästen var väldigt sjuk när jag träffade den första gången.Att denna dottern var väldigt överbelastad då med höga krav, stor prestation, mycket stress på ett väldigt dåligt sätt. Att göra något åt det då den gången när vi stod där i stallet var inget val från hennes sida. Idag är hon sig själv igen.

Jag tänkte dela en avläsning som en av tjejerna gjorde som tränat sig själv mycket. Som också idag har koll på sig själv. Som vet vad är min energi och vad är din. Som har en stark intuition. Som är öppen och lyhörd men som har förmåga att kunna känna och sätta gränser.

Avläsning på tjejen.
Det bultar i bröstet försöker hitta andan/lugnet.
Kontroll i "skalet" men innanför bultar det.

Jag ser ljus energi uppifrån, någon som är med henne.

Det sitter i bröstet.

Jag vet inte hur jag ska göra.
Känns som ett stort beslut hittar inte svaret innanför sig själv. En stark energi uppifrån som försöker vägleda henne. Ge henne tro på sig själv att hitta svaret inom sig..

Ont i öronen.

Jag vågar inte men jag vill.

Ska jag gå min sanna väg?
Det är egentligen ingen fråga.
För den vägen kallar på dig med stark röst.
Ljuset är så starkt att det finns inget annat och ditt hjärta vet.
Men måste bara ta fram modet att göra det.

Handlar om att vara sann mot sig själv.
Stå i sitt eget ljus och& skina för att det känns som att det inte finns något annat längre.

Släpp kontroll och lita på ditt ljus inifrån.

Du kommer sprida ljus, klokhet.
Allt kommer att komma inifrån. Inte från huvudet.

Lita på vägen kommer visa sig.
I ljuset finns en stor styrka.
Där finns inga tvivel och där finns inga ifrågasättnde mot sig själv.

Där finns styrkan och distansen till andras åsikter.
Där bestämmer du hur/vad du vill ta in.

Lugnet & friden finns också där.

Våga vara du!
 

• Hon har kortfattat beskrivet hela den här tjejens "resa"Hon förstår idag och vet allt detta.Hon är tacksam över att ha lämnat det instängda bakom sig.

• Som sagt dom visste inte att häst och tjej hängde ihop...att deras "resa" började samtidigt. 

Här är en del av avläsningen på hästen.
Pigg öronen uppåt, nyfiken.
Men samtidigt hör den väldigt mycket, i flocken är det den som håller utkik "efter faror".
Tydliga ledaregenskaper, smart, vet vad den ska göra.
Fattar snabbt och ger tydliga och snabba direktiv.
Känns som att det verkligen är naturligt, att det är sådan hästen är.
Att den har ett högre syfte som den är med själ och hjärta. 
Inget man är.
Likväl som skillnaden mellan människor som är en roll/ett yrke kontra de som är sig själva och är det man är med hela sin själ.
Stör mig inte med människotankar/åsikter. Ni fattar inte, jag är på en mycket högre frekvens än vad ni är.
Har inte tid med mänskliga saker som att bli riden och gå efter människo-instruktioner.
Det är så ovesäntligt i det stora altet.
Jag har min uppgift.
Det förminskar min kapacitet.
Nu?
Vad vill du nu?
Gå med många hästar tillsammans.
Låt honom få vara ledaren, att få leva som den han är född med och har med sig.
Gärna rida i skog, öppna marker.
Något som du vill förmedla?
Just nu är jag ledsen.
Mår inte så bra.
Luften har gått ur mig.
Känner mg hängig, nere.
Känner mig inte behövd.
Att min kapacitet som är så viktig för mig inte används.
Spänningar i nacken, vänster sida, ledsen.
Vill gå med fler hästar.
Behöver gå med en häst som behöver en ledare.
Någon som behöver en stor och stark ledare.
Så att han får en livsuppgift igen.
Kroppen är gammal så kanske inte så stot´r uppgift egentligen men något som väcker känslan till liv igen.
Klarar du att ha en häst som behöver hjälp?
Ja, det gör jag.
Men det får vara lagom. Jag visar dig kanske bilder från unga dar.
Har du det bra?
Vill gärna stå i boxen som är i mitten. Vattenhink i hängandes i hörnet ut mot gården, vill gärna kunna titta ut.

Här tittar tjejen som gör avläsningen på bilden på hästen.
Urinblåsa, tungt huvud.
Tryck i hjärtat.
Tillhör en tjej som gjort en resa, känner nu ljuset från henne.
Jag har varit med på din resa som varit så himla tuff.

Jag är stolt över dig.
Men det har tagit hårt på oss båda.
Jag har haft mina dippar och dalar. Saker som jag fått kämpa med. 
Men vi gjorde det tillsammans.
Nu har vi båda våra spänningar men det fixar vi.
Vi har våra dippar men det tar vi oss upp ifrån.
Känns som ett team som gjort en lång resa tillsammans.

Att du nu lever i frid i själen (men att livet händer och det fixar dem)

Hästen har stor kärlek till sin ägare.

Det är det viktiga.
Visst finns det saker att berätta och ändra men när man blir äldre så lägger man inte så stor vikt vid dem, eller inte så stor betydelse.

För resan och kärleken till varandra är det viktigaste.

Ja, tack för att jag fick dela detta.
Dom inblande vet exakt hur detta är och har varit.
Jag är så otroligt tacksam för att dom har lyssnat både på sig själva, alla inblandade i texten, även tjejen som gjorde dom fantastiska avläsningarna och varandra.
Hästen var så sjuk vid första möte.
Veterinärerna stod rådvilla.
Tjejen och mamman var så fast i det yttre, dom hade tappat sig själva och sin förmåga att lyssna, men valde att ändra riktning här säger jag tack gode gud för det (och jag är inte religös) men man blir oerhört ödmjuk när man får uppleva såna här saker.
Hästen sa till tjejen...
Jag är så stolt över dig
Det är jag också<3 vi också, Matilda är ytterst delaktig i detta.
Mamman ska vi inte glömma i sammanhanget för utan henne och allt hennes arbete så hade dom inte varit där dom är idag. Jag har ibland rivit mitt hår och det vet dom om, men det har också varit utav kärlek!
TACK!

I alla år har jag hävdat att man inte ska stänga av.
Att man istället ska vårda oh ta hand om sin energi.
Lära sig ett bra energiarbete, som fungerar.
Detta är en text från en tjej som kom till mig för många år sen.

"Att vara högkänslig
Att läsa av allt
Känna allt i sin kropp.
Andras känslor.
Andras mående.
Andras smärta.
När man inte vet att det är det man känner av. Att man tror att det är sitt eget. Det äter energi. Det äter upp en inifrån och ut och tillslut vet man inte längre vad man vill eller vem man är. För där inne i sig själv ligger så mycket av alla andras jox. Det är som att den energibubbla man har är invaderas av andra. Att där är massor av andras trådar i den egna bubblan. Som ett rörigt garnnystan där inne. Eller en myrstack. Ja jösses så rörigt det blir. Det är aldrig lugnt. Aldrig tyst. Man får panik av det. Man vill springa ifrån sig själv. För mig var det enda stunden det blev tyst. När jag sprang i skogen. Och som jag sprang. Varje dag gjorde jag det. Andra trodde att jag gjorde det för träningen. Men för mig var det överlevnad. Jag sprang tills det bultade i huvudet och kroppen värkte. Tills jag hade så ont i lungorna för att kroppen inte hängde med. Då när jag pressat mig till max, var nära att svimma. Då blev det lugnt för en stund. Jag brukade då bara sitta i skogen eller vid vattnet. Jag hade mina ställen. Där satt jag länge och kände hur allt runt mig kändes. I skogen var det ingen som kunde trycka på. Där var bara jag. Där fick jag vara jag. Men det jag inte visste var att jag bara symtombehandlade. För varje dag samlade jag på mig nytt. Jag kunde inte hålla mitt space. Utan gång på gång fylldes jag av andras skit. Gång på gång kände jag av hur andra mådde, vad de tänkte, åsikter, idéer, känslor. Ja allt som inte var jag fylldes jag med. Att springa mig slut i skogen, var bara en flykt. En kortsiktig behandling. Det botade ingenting. 

Efter varje måltid jag ätit fick jag lägga mig ner på golvet. Jag fick så ont i magen. Spelade ingen roll vad det var jag åt. Utan jag låg där på golvet och min kropp försökte hinna med att ta hand om maten. Jag var så full av alla andra att jag liksom ätit mig mätt på intryck. Magen hade fullt sjå att ta hand om andras känslor och stress att när då den fysiska maten kom dit så blev det kaos. Och för mig blev det vardag att alltid känna så. Men så ska det ju inte vara! Så är det inte nu. Det kan bli annorlunda. Man behöver jobba. Det är en resa. En resa som man måste välja att ta. Ett jobb man måste vara villig att göra. Den resan är inte bort. Den resan är ingen flykt. Den är att möta. Att blicka inåt. Att lära känna sig själv, utan alla andras olikfärgade trådar som stör. Att få känna sin egen energis styrka, kanske för första gången. För du är kapabel till det! Till så mycket mer än vad man tror. All energi har gått till alla andra, när den borde vara till dig. De andra har sin egen energi. De ska inte ta av dig. "

Håller med, det ska inte ta av dig!
Men när man blir energimässit svag så blir det lätt så!

Mycket yoga både hos mig och Matilda har det blivit under åren.
Behandlingar av mig, Monica. Dvs avläsningar där jag lyssnar, läser av spänningar blockeringar, trycker och på så sätt frigör. Får igång individens egna energiflöde.
Allt är individuellt!
Den här tjejen kunde inte sitta i ett yogarum utan att känna av, plocka in, hon var så van. Så överbelastad!!

"Jag är inte avstängd nu, utan fortfarande högkänslig. Fortfarande öppen. Men jag är tränad. Jag låter det inte längre åka lika långt in i mig. Jag kan känna andras känslor men jag låter det stanna i den bubbla som finns runt mig. Mitt space. Jag äter inte upp det längre. Det fastnar inte i min kropp. Utan jag vet att det inte är mitt. och därför inte jag som kan göra något åt det som jag känner. Det ligger hos någon annan. Men jag kan välja att jobba med min egen energi. Min kropp och mitt mående. Att känna rötterna växa ut från fötterna och ner i jorden. Att andas in. Gå igenom kroppen steg för steg genom yogaövningar. Andas ut och släppa det som jag redo att släppa taget om. Att reda ut och rensa upp inombords. Att lära känna mig själv och min potential. Det har gett mig så himla mycket att jag nog inte kan beskriva det med ord."

Hon har gått kurser dels Circle of Light och flera energiavläsningskurser.

"Första gången jag kom till Monica och hon öppnade dörren till vad det innebär att vara högkänslig så var det som att jag för första gången mötte någon som pratade mitt modersmål. Det var sådan stor aha-upplevelse och jag har aldrig känt mig så förstådd i hela mitt liv. Det var en fantastisk känsla! Hur svart allt ändå kändes innan, så fanns det en gnutta hopp igen. Det finns en väg ut!"

Ja, det finns det!
Idag har denna tjej en egen familj, två pojkar och hon som inte kunde få barn...
Inget förvånande så stressat som allt i hennes kropp var.
Tacksam är även jag!
Detta är så oerhört stort och mäktigt framförallt enormt inressant. Kroppen och allt därinne...att försöka att kontrollera det är enligt mig inte rätt väg att gå!
Såklart inte att stänga av utan lära känna sig själv på rikigt. Lära sig att lyssna. 

Den här tjejen är fantastiskt lyhörd, vänlig och omtänksam, en helt fantastisk människa. Idag har hon koll. Hon sätter sina egna gränser. Hon har redskap till att vårda sig själv och sin energi. Hon kan möta många människor, vara i stora sammanhang utan att bli dränerad.

Oerhört tacksamt!
I alla såna här lägen tackar jag för ett gott samarbete för utan det når vi ingenstans.
Så tack för en beskrivande text!
Monica

Ja, var ska jag börja? Vilken helg!
Vi hade deltagare på kursen som inte tränat alls, vi hade deltagare som tränat lite och deltagare som tränat mycket. Det spelar ju ingen roll i såna här sammanhang. Ofta är det bra att ha med någon som tränat mycket som inspirerar dom andra när det efterhand sen kanske blir lite motigt och är lite uppförsbacke.

• Innan helgen så skickade en tjej till mig och önskade min hjälp. Jag frågade om det var ok att kursdeltagarna läste av henne på Söndagen när dom blivit lite mer varma i kläderna. Det var helt ok.
• Samtidigt skickade en kvinna till Matilda angående "sin" häst som var halt. Hon frågade henne samma sak och fick samma svar tillbaka att det var ok.
• Det som  ingen på kursen visste var att hästen och tjejen hängde ihop. Att den här hästen var mitt första möte in i den familjen. Att tjejen tävlat den hästen i hoppning. Att hästen var väldigt sjuk när jag träffade den första gången.Att denna dottern var väldigt överbelastad då med höga krav, stor prestation, mycket stress på ett väldigt dåligt sätt. Att göra något åt det då den gången när vi stod där i stallet var inget val från hennes sida. Idag är hon sig själv igen.

Jag tänkte dela en avläsning som en av tjejerna gjorde som tränat sig själv mycket. Som också idag har koll på sig själv. Som vet vad är min energi och vad är din. Som har en stark intuition. Som är öppen och lyhörd men som har förmåga att kunna känna och sätta gränser.

Avläsning på tjejen.
Det bultar i bröstet försöker hitta andan/lugnet.
Kontroll i "skalet" men innanför bultar det.

Jag ser ljus energi uppifrån, någon som är med henne.

Det sitter i bröstet.

Jag vet inte hur jag ska göra.
Känns som ett stort beslut hittar inte svaret innanför sig själv. En stark energi uppifrån som försöker vägleda henne. Ge henne tro på sig själv att hitta svaret inom sig..

Ont i öronen.

Jag vågar inte men jag vill.

Ska jag gå min sanna väg?
Det är egentligen ingen fråga.
För den vägen kallar på dig med stark röst.
Ljuset är så starkt att det finns inget annat och ditt hjärta vet.
Men måste bara ta fram modet att göra det.

Handlar om att vara sann mot sig själv.
Stå i sitt eget ljus och& skina för att det känns som att det inte finns något annat längre.

Släpp kontroll och lita på ditt ljus inifrån.

Du kommer sprida ljus, klokhet.
Allt kommer att komma inifrån. Inte från huvudet.

Lita på vägen kommer visa sig.
I ljuset finns en stor styrka.
Där finns inga tvivel och där finns inga ifrågasättnde mot sig själv.

Där finns styrkan och distansen till andras åsikter.
Där bestämmer du hur/vad du vill ta in.

Lugnet & friden finns också där.

Våga vara du!
 

• Hon har kortfattat beskrivet hela den här tjejens "resa"Hon förstår idag och vet allt detta.Hon är tacksam över att ha lämnat det instängda bakom sig.

• Som sagt dom visste inte att häst och tjej hängde ihop...att deras "resa" började samtidigt. 

Här är en del av avläsningen på hästen.
Pigg öronen uppåt, nyfiken.
Men samtidigt hör den väldigt mycket, i flocken är det den som håller utkik "efter faror".
Tydliga ledaregenskaper, smart, vet vad den ska göra.
Fattar snabbt och ger tydliga och snabba direktiv.
Känns som att det verkligen är naturligt, att det är sådan hästen är.
Att den har ett högre syfte som den är med själ och hjärta. 
Inget man är.
Likväl som skillnaden mellan människor som är en roll/ett yrke kontra de som är sig själva och är det man är med hela sin själ.
Stör mig inte med människotankar/åsikter. Ni fattar inte, jag är på en mycket högre frekvens än vad ni är.
Har inte tid med mänskliga saker som att bli riden och gå efter människo-instruktioner.
Det är så ovesäntligt i det stora altet.
Jag har min uppgift.
Det förminskar min kapacitet.
Nu?
Vad vill du nu?
Gå med många hästar tillsammans.
Låt honom få vara ledaren, att få leva som den han är född med och har med sig.
Gärna rida i skog, öppna marker.
Något som du vill förmedla?
Just nu är jag ledsen.
Mår inte så bra.
Luften har gått ur mig.
Känner mg hängig, nere.
Känner mig inte behövd.
Att min kapacitet som är så viktig för mig inte används.
Spänningar i nacken, vänster sida, ledsen.
Vill gå med fler hästar.
Behöver gå med en häst som behöver en ledare.
Någon som behöver en stor och stark ledare.
Så att han får en livsuppgift igen.
Kroppen är gammal så kanske inte så stot´r uppgift egentligen men något som väcker känslan till liv igen.
Klarar du att ha en häst som behöver hjälp?
Ja, det gör jag.
Men det får vara lagom. Jag visar dig kanske bilder från unga dar.
Har du det bra?
Vill gärna stå i boxen som är i mitten. Vattenhink i hängandes i hörnet ut mot gården, vill gärna kunna titta ut.

Här tittar tjejen som gör avläsningen på bilden på hästen.
Urinblåsa, tungt huvud.
Tryck i hjärtat.
Tillhör en tjej som gjort en resa, känner nu ljuset från henne.
Jag har varit med på din resa som varit så himla tuff.

Jag är stolt över dig.
Men det har tagit hårt på oss båda.
Jag har haft mina dippar och dalar. Saker som jag fått kämpa med. 
Men vi gjorde det tillsammans.
Nu har vi båda våra spänningar men det fixar vi.
Vi har våra dippar men det tar vi oss upp ifrån.
Känns som ett team som gjort en lång resa tillsammans.

Att du nu lever i frid i själen (men att livet händer och det fixar dem)

Hästen har stor kärlek till sin ägare.

Det är det viktiga.
Visst finns det saker att berätta och ändra men när man blir äldre så lägger man inte så stor vikt vid dem, eller inte så stor betydelse.

För resan och kärleken till varandra är det viktigaste.

Ja, tack för att jag fick dela detta.
Dom inblande vet exakt hur detta är och har varit.
Jag är så otroligt tacksam för att dom har lyssnat både på sig själva, alla inblandade i texten, även tjejen som gjorde dom fantastiska avläsningarna och varandra.
Hästen var så sjuk vid första möte.
Veterinärerna stod rådvilla.
Tjejen och mamman var så fast i det yttre, dom hade tappat sig själva och sin förmåga att lyssna, men valde att ändra riktning här säger jag tack gode gud för det (och jag är inte religös) men man blir oerhört ödmjuk när man får uppleva såna här saker.
Hästen sa till tjejen...
Jag är så stolt över dig
Det är jag också<3 vi också, Matilda är ytterst delaktig i detta.
Mamman ska vi inte glömma i sammanhanget för utan henne och allt hennes arbete så hade dom inte varit där dom är idag. Jag har ibland rivit mitt hår och det vet dom om, men det har också varit utav kärlek!
TACK!

I alla år har jag hävdat att man inte ska stänga av.
Att man istället ska vårda oh ta hand om sin energi.
Lära sig ett bra energiarbete, som fungerar.
Detta är en text från en tjej som kom till mig för många år sen.

"Att vara högkänslig
Att läsa av allt
Känna allt i sin kropp.
Andras känslor.
Andras mående.
Andras smärta.
När man inte vet att det är det man känner av. Att man tror att det är sitt eget. Det äter energi. Det äter upp en inifrån och ut och tillslut vet man inte längre vad man vill eller vem man är. För där inne i sig själv ligger så mycket av alla andras jox. Det är som att den energibubbla man har är invaderas av andra. Att där är massor av andras trådar i den egna bubblan. Som ett rörigt garnnystan där inne. Eller en myrstack. Ja jösses så rörigt det blir. Det är aldrig lugnt. Aldrig tyst. Man får panik av det. Man vill springa ifrån sig själv. För mig var det enda stunden det blev tyst. När jag sprang i skogen. Och som jag sprang. Varje dag gjorde jag det. Andra trodde att jag gjorde det för träningen. Men för mig var det överlevnad. Jag sprang tills det bultade i huvudet och kroppen värkte. Tills jag hade så ont i lungorna för att kroppen inte hängde med. Då när jag pressat mig till max, var nära att svimma. Då blev det lugnt för en stund. Jag brukade då bara sitta i skogen eller vid vattnet. Jag hade mina ställen. Där satt jag länge och kände hur allt runt mig kändes. I skogen var det ingen som kunde trycka på. Där var bara jag. Där fick jag vara jag. Men det jag inte visste var att jag bara symtombehandlade. För varje dag samlade jag på mig nytt. Jag kunde inte hålla mitt space. Utan gång på gång fylldes jag av andras skit. Gång på gång kände jag av hur andra mådde, vad de tänkte, åsikter, idéer, känslor. Ja allt som inte var jag fylldes jag med. Att springa mig slut i skogen, var bara en flykt. En kortsiktig behandling. Det botade ingenting. 

Efter varje måltid jag ätit fick jag lägga mig ner på golvet. Jag fick så ont i magen. Spelade ingen roll vad det var jag åt. Utan jag låg där på golvet och min kropp försökte hinna med att ta hand om maten. Jag var så full av alla andra att jag liksom ätit mig mätt på intryck. Magen hade fullt sjå att ta hand om andras känslor och stress att när då den fysiska maten kom dit så blev det kaos. Och för mig blev det vardag att alltid känna så. Men så ska det ju inte vara! Så är det inte nu. Det kan bli annorlunda. Man behöver jobba. Det är en resa. En resa som man måste välja att ta. Ett jobb man måste vara villig att göra. Den resan är inte bort. Den resan är ingen flykt. Den är att möta. Att blicka inåt. Att lära känna sig själv, utan alla andras olikfärgade trådar som stör. Att få känna sin egen energis styrka, kanske för första gången. För du är kapabel till det! Till så mycket mer än vad man tror. All energi har gått till alla andra, när den borde vara till dig. De andra har sin egen energi. De ska inte ta av dig. "

Håller med, det ska inte ta av dig!
Men när man blir energimässit svag så blir det lätt så!

Mycket yoga både hos mig och Matilda har det blivit under åren.
Behandlingar av mig, Monica. Dvs avläsningar där jag lyssnar, läser av spänningar blockeringar, trycker och på så sätt frigör. Får igång individens egna energiflöde.
Allt är individuellt!
Den här tjejen kunde inte sitta i ett yogarum utan att känna av, plocka in, hon var så van. Så överbelastad!!

"Jag är inte avstängd nu, utan fortfarande högkänslig. Fortfarande öppen. Men jag är tränad. Jag låter det inte längre åka lika långt in i mig. Jag kan känna andras känslor men jag låter det stanna i den bubbla som finns runt mig. Mitt space. Jag äter inte upp det längre. Det fastnar inte i min kropp. Utan jag vet att det inte är mitt. och därför inte jag som kan göra något åt det som jag känner. Det ligger hos någon annan. Men jag kan välja att jobba med min egen energi. Min kropp och mitt mående. Att känna rötterna växa ut från fötterna och ner i jorden. Att andas in. Gå igenom kroppen steg för steg genom yogaövningar. Andas ut och släppa det som jag redo att släppa taget om. Att reda ut och rensa upp inombords. Att lära känna mig själv och min potential. Det har gett mig så himla mycket att jag nog inte kan beskriva det med ord."

Hon har gått kurser dels Circle of Light och flera energiavläsningskurser.

"Första gången jag kom till Monica och hon öppnade dörren till vad det innebär att vara högkänslig så var det som att jag för första gången mötte någon som pratade mitt modersmål. Det var sådan stor aha-upplevelse och jag har aldrig känt mig så förstådd i hela mitt liv. Det var en fantastisk känsla! Hur svart allt ändå kändes innan, så fanns det en gnutta hopp igen. Det finns en väg ut!"

Ja, det finns det!
Idag har denna tjej en egen familj, två pojkar och hon som inte kunde få barn...
Inget förvånande så stressat som allt i hennes kropp var.
Tacksam är även jag!
Detta är så oerhört stort och mäktigt framförallt enormt inressant. Kroppen och allt därinne...att försöka att kontrollera det är enligt mig inte rätt väg att gå!
Såklart inte att stänga av utan lära känna sig själv på rikigt. Lära sig att lyssna. 

Den här tjejen är fantastiskt lyhörd, vänlig och omtänksam, en helt fantastisk människa. Idag har hon koll. Hon sätter sina egna gränser. Hon har redskap till att vårda sig själv och sin energi. Hon kan möta många människor, vara i stora sammanhang utan att bli dränerad.

Oerhört tacksamt!
I alla såna här lägen tackar jag för ett gott samarbete för utan det når vi ingenstans.
Så tack för en beskrivande text!
Monica