Det är många som undrar, hur går en distansavläsning till?
Detta är ett exempal på en avläsning som jag gjort idag. Ibland är det tom bättre & lättare på distans.
Jag frågade om jag fick dela allt rätt upp och ner för att andra skulle kunna få någon uppfattning. I dessa tider är det ju otroligt tacksamt att kunna jobba såhär dessutom är det otrologt viktigt för både vårt mentala och fysiska mående att få bort dessa spänningar!
Det mörkmarkerade är mitt!


"Hej!
Hur går det till nu på distans? Jag har förberett med matta, kloss och kuddar. Behöver jag något mer?"

Nej!
Skriv och berätta hur läget är så tonar jag in på det!
Du kan väl börja med liggande vridning
Sen lägger dig med mage på bolster. Utgångsläge barnets position där du öppnar upp rejält insida ben.
Sen ligg på mage kom upp på underarmar, bolster under bröst, vila gärna pannan på något


Efter dom vila på mage en stund
Lyft sen fötter mot tak, böj på knä
Vi börjar där


"Läget är bra, lite stressad bara. Mycket att hinna med och motivation är inte hög för tillfället.
Jag börjar med övningarna nu"

Vänster Axel
Mage
Vänster höft
Revbenen vänster sida

Tungt över bröst
Vänster Axel igen
Stress eftersom det blir "stressandning" jag känner hur jag andas ytligt, högt upp med dig!
Därför påverkas cirkulationen, andningen, syresättningen!
Vänster knä sen kommer höger höft möjligtvis att du känt av höger höft själv!
Det drar ner i höger stortå. Dina meridianer går ju i hela kroppen även ut i fingrar och tår!
Halsen, bröstet som sagt begränsad andning. Här känner jag fjärilen framåt och fjärilen bakåt (den tar också på din axel, skulderblad)
Ryggflex också (Stå på alla fyra, dvs knä under höfter händer under axlar, svanka lätt andas in blicka uppåt framåt andas ut skjut rygg som en katt slappna av mellan varenda kota!) GÖR DENNA VARJE DAG!
Fjärilen framåt kuddar under knä, fotsulor ihop. Fäll fram bolster som stöd för panna!
Fjärilen bakåt. Kudde under svank, bolster under knä, fotsulor ihop. Fäll bak vila armar, slappna av i dina revben skinkor. Där är så mycket spänning kring revben och i skinkor här hjälper du dig själv att slappna av i dessa regioner så att också din andning, syresättning, avslappning kan bli djupare! Minst 5 minuter i fjärilen bakåt

Nu läser jag vad du skrivit!


Punkt upp i huvud också vänster sida, den ligger längs "medellinjen" längs urinblåsans meridian. Det är möjligt att du kan hitta den själv!
Slappna av, lyft upp vänster arm, ta pekfingret sök dig ner till toppen av hjässan. Där till vänster om medellinjen hittar du en håla, landa där en stund med fingret samtidigt som du sitter och andas.
Samma sak också vänster sida, bakhuvud. Gör likadant, vänster pekfinger, sök dig in till vänster bakhuvud hitta håligheten, landa en stund, andas! Det påverkar ut i höger Axel, höger höft hela vägen ner i höger ben 


"Ja, mycket ytlig andning! Svårt att ta djupa andetag och det spänner kraftigt/gör ont mellan skulderbladen när jag drar ihop dem! 
Okej, då börjar jag trycka på punkterna? Ska jag göra övningarna efter det (fjärilen, ryggflex)?"

Tack
Perfekt
Tryck först gör övningarna sen så "sitter jag med och känner/läser av under tiden"


Jättemycket huvud "huvudvärk" känner jag!
Du plockar in så mycket som du lägger på/över dina axlar!
Ja, xxxxxxxxx du MÅSTE bli bättre på att släppa/sortera efter hand!
Du biter även ihop käkarna kring detta!
Dina käkar har vi pratat om innan men jag känner tydligt hur du plockar in, lägger och sen biter ihop.
Träna på att andas ut och släpp!!
Sitt på en stol andas in och fyll på, andas ut och släpp/ slappna av samtidigt som du gör det (nu gör det ont upp i höger öra/örsnibben (du kan också ta tumme pekfinger vänster hand, sätta kring höger örsnibb och trycka en stund/detta var en parantes,  fast en viktig sådan/detta tryck kan du göra mellan varven när du jobbar)
Tillbaka till när du sitter på din stol andas ut släpp/slappna av (låt armarna hänga längs sidan av kroppen) öppna dina händer/båda dina händer. Känslan av att du hållt något typ handlekassar, så bara släpper du, öppnar fingrar och slappnar av, skakar loss!
Detta kan du också göra flera gånger om dan för att påminna din kropp som är så van, att du behöver inte lägga allt där, det är ok att släppa. Detta är såklart kopplat till din prestation, du har lärt dig att vara duktig! Visst det ska man vara men man ska också tillåta sig att släppa mellan varven


"Jag får ta och göra de övningarna när jag sitter och jobbar!  Det är som du skriver, jag spänner ihop käkarna rätt bra under dagarna, inte all dagar, men många. Samma sak med hela partiet runt bröst, axlar, skulderblad, det är det första som spänns på mig om jag inte  tänker efter."

"Ska jag fortsätta med fjärilarna/ryggflex eller ska jag sätta mig på en stol med avslappningsövningen? Eller tiden kanske är slut?"

Fortsätt med dina övingar
Nej din tid är till 12.00 så det blir utmärkt


Nu känner jag mig klar xxxxxxxx 

Tack för gott samarbete!!

Vill du boka någon ny tid? Distans funkade ju utmärkt!


"Tusen tack själv!
Vad bra att det funkade! Det kan jag göra! Om hur lång tid?"

En fråga
Skulle jag kunna få dela vår konversation under distansavläsningen/Arbetet på min blogg?
Ingen vet ju vem det är
Det är så många som undrar hur det går till!
Sen är det såklart individuellt men då kan dom ändå få sig en uppfattning


"Absolut! Det är bara att lägga ut det!"

Tack, så bra speciellt nu i dessa tider

Ja, här säger jag tack till er som "orkat" läsa.
Nu ska man ju inte kopiera detta rakt av eftersom det är individuellt. En redan stressad kropp mår inte bra av mer stress/eller en redan överbelastad kropp mår inte bra av mer överbelastning, vilket det lätt kan bli när vi plockar in och gör saker som vi inte behöver.
Som sagt individuellt<3
Monica
Läs hela inlägget »
  •  9.00-16.00
  • I Sockenhuset
Behovet är stort och jag har många som åker långt, då passar en yogadag utmärkt. Dessutom är behovet enormt stort.
Vill du investera i dig själv, kontakta mig via sms 0738231103 eller mail ljusglantan@gmail.com för att boka din plats.
  • 1500:- för heldag
  • Du tar med lunch övrigt finns på plats
Välkommna<3 Monica
Läs hela inlägget »

Circle of Light på Torsdag 13/1, vi är i Sockenhuset. Jag vill att ni ska ha 5 st bilder med er. På barn, ungdomar eller vuxna det spelar ingen roll.
Vanliga kläder, så inga yogakläder denna gång.
Varmt Välkomna!
Monica

Läs hela inlägget »
15/9  2021
Hej!
Jag skulle gärna vilja komma till dig på behandling om där finns möjlighet och tider.
Tack på förhand!

16/9 2021
Hej!
Jag är egentligen framme i December och bokar men 20/10 9.00 kan jag sätta dig om det funkar för dig.


16/9 2021
Hej igen!
Ja jag bokar jättegärna 20/10 

16/9 2021
Då ses vi,  välkommen !

Ja, varför har jag kopierat denna kommunikation?
Jo, snabba ryck.  Det kändes bråttom, mer visste jag inte.
Däremot kände jag vid 1:a behandlingen/mötet att oj vad hon gjort mycket och ändå är det såhär illa/obalanserat rent energimässigt. 

Därför frågade jag
-Vad har du gjort? rent terapeutiskt
Detta är första gången jag bett om en lista, när hon berättade om allt.
Detta för att jag visste, jag kände att hon kommer att svara på detta bara hon gör det hon ska. Hon kommer att känna skillnad.
Kom på yoga bad jag och det gjorde hon!! Hon gjorde även yoga hemma!

Vid ett yogatillfälle efter ett lyxpass så säger jag
-Gud vad duktig du är, vilken skillnad!! För det kändes!
-Har du varit hos Matilda också?
 
Ja, svarade hon 
-Grymt, vilken skillnad på så kort tid!
Ja, för första gången i mitt liv är det tyst. Det är tyst i mitt huvud!!! Det har jag aldrig förr känt/upplevt!
Och detta på så kort tid!
Bra samarbete, TACK!!

Jag skickade igår och frågade om det var ok att dela listan och samtiigt passade jag på att fråga hur det gick med yogan hemma. Här är hennes svar på det.
"Hej!
Har varit lite svårt med yogan nu i juletid men tar nya tag nu och har bokat ca en gång i veckan hos dig :) märks väldigt tydligt att det inte blivit så mycket yoga och till och med sambon går och frågar om jag inte ska åka till dig snart.

Det går jättebra att använda min lilla lista, bara kul att det kan komma till användning:)"

Så här kommer hennes lista
2014: utreds och diagnoseras med Dyslexi
2015: utreds och diagnoseras med ADHD utav ouppmärksamsort (ADD) på BUP och sätts på medicin. Under intervjuerna kommer mitt dåliga mående upp med depression, självskadebeetende och självmordstankar där jag slungas vidare till Första linjen där jag träffar psykolog ca 4 träffar.
2016–2017: Går hos KBT terapeut i ca 9 månader på UMO.
2019 – 2020: träffar 2 olika terapeuter varav en inom KBT i ca 6 månader på UMO.
2020- 2021: Träffar KBT terapeut på vårdcentral i ca 10 månader där under de månaderna både medicin och psykodynamisk terapi kommit på tal.
 
Fick nackproblem vid ca 7 års ålder där jag gick ett tag till sjukgymnast men har fortfarande problem till och från.

Att inspirera, ge hopp för ibland känns det hopplöst!
Hon svarade snabbt på detta energiarbete, vilket är så oerhört tacksamt.
Enkelt och väldigt okomplicerat!
Läs hela inlägget »

Amanda är en fantastisk liten shetlandsponny. Vi köpte henne som föl, hon har alltid varit en stor del av familjen. Hon har lekt med barnen. Dom har ridit på henne. Hon har varit med som sällskap när Matilda tränade med sin islänning. Kort sagt hon älskar att vara med och hon älskar barn. Kanske för att barn är mindre komplicerade än vuxna. Kärleken är renare utan förväntningar.
Hon kan kommunikation. Det kan alla djur. Det var på henne Matilda satt när hon som 4 åring sa, mamma det räcker att jag tänker att Amanda ska trava och så gör hon det. Ja, sant. Många vuxna gör saker så komplicerat. Amanda stod också och såg när jag longerade Algot (min andra häst som jag hade då) när jag sen skulle longera henne, så visste hon. Amanda är lugn, hon är trygg, hon är en extremt bra mamma. Fast det är ibland dom här lugna, trygga som tar extremt mycket stryk i miljöer som är allt annat än lugna. Dom kanske utgör sig för att vara just samlade och lugna men ofta ligger det så mycket och slamrar där bakom ytan...rädslor och kontroll kommer här och utgör en stor del. Det är såklart att detta känns. Får man aldrig återhämta sig och vila från såna miljöer så blir det inte bra.
Amanda kom hem i enormt risigt skick för några år sen. Det kunde den blinde se. Det var helt uppenbart på många plan hur dåligt hon mådde. Tyvärr drar alldeles för många iväg i huvudet älskar att ställa dessa diagnoser fast dom har noll koll. Jag hade tex en kvinna här på kurs som sa den hästen har fång. Nej, det har hon inte! Ja, hon är förgiftad så kan man säga men inte är det fång hon har. Hennes ämnesomsättning är påverkad för hon har ätit för många åsikter från människor som anser sig veta. Eftersom hon är häst hade hon inget annat val än att anpassa sig även om hon till slut försökte rymma. Det var så vi fick hem henne igen, hon gick inte att stänga in <3 Lilla, söta, smarta kloka häst!!
Hem kom du! Det tog ett tag att reparera dig på mitt sätt. Du var full av obalanser. Din kropp gjorde ont, din ämnesomsättning var helt satt ur spel. Du hade tappat din gnista, ork och energi. Nu är du pigg, du är vaken, du äter som en häst ha ha ha men faktum är att Amanda äter lika mycket (minst) som islänningarna. Där och då hade du munkorg, tala om stress. Att begränsa. Du är en klok liten häst. Du vet när du är hungrig och du äter vad du behöver. Du okynnesäter inte för att du är stressad. Du kan också äta <3 många idag kan inte det.
TACK min söta lilla häst<3
Du ger mig också mod att så upp för det jag tror på, det är du ett fullt levande bevis på<3 det är jag så oerhört tacksam för!

Läs hela inlägget »
Precis efter julhelgen kommer jag att ha en oljekväll. Det kan väl passa bra efter julledigheten. En kväll där ni doftar, vi går igenom alla mina oljor och användningsområden men framförallt att ni doftar, upplever och känner.
Som vissa uttryckt det efter dessa kvällar "Det känns ju som efter en hel behandling"
  • 27/12 18.00-21.00
  • Hemma hos mig
  • Julfika bjuds det på
  • 500:- per person
  • Du bokar plats via sms till mig
VÄLKOMNA <3 Monica
Läs hela inlägget »
"Min resa med energier. 
Min kontakt och resa med energier började med att jag hade fruktansvärda  magsmärtor. 
Jag var då 17 år, efter att ha uppsökt sjukvården ett flertal gånger och de undersökte  mig gång på gång, spekulerade hit och dit men inte kunde finna något av värde,  kontaktade min mamma Monica om en tid för en behandling/massage. 
När jag kommer in i behandlingsrummet och jag får lägga mig på  behandlingsbänken, frågar Monica mig om jag har ont i magen,  
jag svarar givetvis ja, men undrar hur kan hon egentligen veta det? Frågorna fortsätter komma från Monica och jag tycker det börjar bli lite läskigt,  oroväckande och lite obehagligt, för hur kan hon veta allt detta, det hon frågar mig  stämmer ju. 
Att belasta min kropp med andras problem och tråkigheter gjorde att jag blev  nertyngd över axlarna och på så vis sjönk ihop i kroppen. Problemen la sig även över  mina höfter och då blev jag sned i höften som gjorde att jag gick ojämnt, detta  påverkade hela kroppen givetvis. 
Det är inte så konstigt att man får ont när man inte orkar hålla sitt eget utrymme rent  från negativa energier. 
Någonstans inom mig förstod jag nog vad det handlade om med energiarbetet,  annars hade jag troligen inte fortsatt gå på behandlingar. 
Efter att ha gått på ett par behandlingar har jag börjat förstå energiarbetet och minns  ett tillfälle när jag ska gå in i behandlingsrummet och tänker "idag hittar hon nog  inget på mig" och det är en av det sämsta tankarna jag tänkt, energierna talar om allt.  Det går verkligen inte att ljuga. 
När jag möter Monica säger hon till mig "vad rak i ryggen och lång du blivit", där  och då visste jag, fortsätter jag såhär med mitt energiarbeten kan det bara bli bättre. 
Att gå regelbundet på behandlingar och jobba med mig själv har verkligen ökat min  förståelse , min känsla och att följa min intuition.
Det har inte varit enkelt hela vägen, med nära och kära som tycker att arbetet med  energier verkar lustigt och nästan skräckinjagande, har det inte varit lätt att fortsätta  eftersom jag kunde känna att ingen förstod mig, frustrationen över att ingen lyssnar  eller att man inte förstår trots att man ser hur bra jag mår och hur det utvecklar mig.  Varför fortsätta gå till vården när dom inte kan hjälpa, det fanns ju inget att hitta,  inget fel. 
Att komma till insikt om att min omgivning påverkade mig med deras rädslor och  oro var en form av befrielse, att förstå är en aha-upplevelse. 
Att bli färgade/påverkad av nära och käras åsikter, tankar, rädslor är bara så fel.  Det är inte särskilt snällt att överlämpa sina tråkigheter och dåliga energier på andra. Något av det bästa jag har gjort är att gå min egen väg, att till en början försöka,  prova hålla mig ifrån negativ påverkan, följa min känsla och lyssna på min intuition. 
Det har verkligen inte varit lätt hela vägen, jag har jobbat mig uppåt men också trillat  neråt, långt ner.  
Man kan nästan känna att man vill ge upp men man gör inte det, för man vet innerst  inne att det finns något bättre om jag kämpar mig uppåt igen, och på så vis lärt  känna mig själv och förstå min omgivning utan att ta in för mycket av dess energi  som inte jag vill påverkas av, att jobba med min känsla och intuition. 
Jag har också varit feg för att lämna min trygga vrå jag befunnit mig i , som har  påverkat mig dåligt och negativt, man vet ju vad man har men man vet inte vad man  får om man lämnar det. 
Men det vill jag säga till alla, den känslan som infinner sig när man verkligen vågar  ta steget att lämna sin trygga vrå som inte gör dig rättvisa, den befrielsen och styrkan  man känner i kroppen är så mäktig, det är en så häftig känsla att man vill känna det  om och om igen. 
Jag har idag Monica att tacka, för utan mitt eget ansvar för energiarbetet och hennes  hjälp hade jag verkligen inte stått där jag är idag. 
För att upprätthålla min balans, eftersom vi alla har ett eget ansvar mot oss själva, gör jag regelbundet yin-yoga, det kommer en del insikter och aha-upplevelser under  passen och det är så fantastiskt. 
Min stora dröm är att få möjlighet att jobba med feng shui, att få utnyttja min känsla  till något bra. 
Att få förmedla till andra hur deras hem kan bli lugnare och ett mer positivt ställe."

Denna text fick jag i November 2019, lite komiskt nu när jag skriver det nästan för exakt 2 år sen. Den här tjejen var hos mig igår. Jag skulle kunna lägga till och klargöra massor men jag gör det inte här.
Nu har hon blivit mamma själv. 
Läs hela inlägget »

....så passar väl denna delning bra.
En text som jag fått till min kommande bok (när den/det nu blir av)


"När livet inte blir som man tänkt. Man tycker att man har provat alla vägar, vänt på alla stenar och tänkt, tänkt och tänkt. Där befann jag mig när jag mötte Monica.
För mig var det sjukdom som gjort att jag hamnat där jag hamnat. Det började så tidigt i livet att jag knappt kan relatera till något annat. Jag var tolv år när cancern slog till 2002, och det var sannerligen med dunder och brak. Vägen till en diagnos och en rätt tagen biopsi var krokig redan den och försatte mig i livsfara. Det var i sista sekunden man fick ut ett prov av tumören och jag fick en diagnos. I sista sekunden som man med hjälp av några av världens duktigaste läkare gjorde en behandlingsplan. En behandlingsplan som innehöll den tuffaste kombinationen och schemat av cytostatika som man någonsin gett ett barn i Lund. Det var allt eller inget och man hade inget annat val än att prova. Jag var ändå döende och jag var ensam med diagnosen i så ung ålder-med andra ord ett unikt fall där man inte kunde relatera till någon tidigare patient. Jag hade en inställning som inte tillät mig att tro annat än att jag skulle överleva, och man sa ofta att det var tack vare den som jag klarade det. Otroligt nog var tumören borta 6 månader senare. Kvar fanns bara ärren av vad jag genomgått. Jag trodde att jag kunde ta vid där jag avslutade, på alla plan. Tumören var ju borta! Jag blev snart varse att jag varit lite för optimistisk. Nog för att tumören inte var kvar, men ärrvävnaden hade gett mig 60% lungkapacitet, ett hjärta som behövde medicineras för att inte skena, infektionskänslighet, smärtor, stora problem med magen och en hel del därtill. Tydligast blev nog ändå att jag som person var förändrad. Ett barn som genomgått ett sådant trauma får lite annat perspektiv på livet än sin jämnåriga.
Några år efter avslutad behandling så närmade det sig en riktig friskförklaring och jag hade återhämtat mig ganska väl efter omständigheterna. I samband med att detta skulle ske råkade man ta en röntgenbild lite för långt ner, och det var den bilden som var början till vad som komma skulle. Jag genomgick två stora operationer, täta undersökningar, biopsier och hade diverse olika läkarkontakter. Inget gav egentligen några riktiga svar, och ingen hade tidigare sett denna tumörbildning. Det spred sig mellan varje röntgen. Det började med mjälten, därefter en strimma på levern följt av förändringar på skelettet. Jag var ärligt talat livrädd! Till slut var tumörerna så spridda så att mjälten hade fått tas bort, levern var mer än dubbelt så stor, jag hade förändringar i skelett och benmärg i lårben, bäcken, höfter, alla kotor i ryggkotpelaren samt nacken.
Att vara sjuk, att leva i ovisshet, oro och att ovanpå det vara högkänslig. Det var inget enkelt projekt. Jag fick till slut helt slut på ork och jag vet nu i efterhand att jag var i en djup depression. När jag träffade Monica var jag alltså i sämre skick än någonsin mentalt. Jag greppade efter de sista halmstråna för att få hjälp av sjukvården och lite hopp, men alla stod handfallna. Ingen hade sett en patient med denna sjukdom, och ingen vågade eller ville ta sig an mig ordentligt.
Samtidigt som allt detta skedde skulle jag sälja en häst-Uni. En mycket speciell tvåårig valack som nyligen kastrerats. Han hade en testikel som vi blev tvungna att operera ut med hjälp av titthålskirurgi. Det var ett litet snitt och snart hade han bytt päls och läkt ihop och det fanns inte ett synbart spår efter operationen. Uni var pigg och glad och sig själv på alla sätt. Operationen var egentligen helt oväsentlig för Unis framtid, och inget som jag skrivit om i annonsen. Där stod bara att han var ganska nyligen kastrerad. Jag tänkte att jag berättar för en seriös intressent när den träffar Uni. Så småningom hörde Monica av sig och ville komma och titta. Vi bokade in en dag för att hon och Uni skulle få träffas. Monica var en lite annorlunda hästintressent. Egentligen en sådan man önskar, men sällan träffar på. Hon tog sig tid och respekterade Uni. Lät honom känna av henne samtidigt som hon kände av honom. När hon klappade på Uni så stannade hon upp vid hans vänstra sida-i samma område som snittet gjorts. Hon sa att det var något där. Att han var lite stel, att det strålade och att något hänt som påverkade det området, men att det var något som snart inte skulle påverka honom längre. Jag berättade då om operationen. Monica var här mer än en gång för att träffa Uni, och varje gång sa hon något ”konstigt”. Hon sa något om mina lungor, något om min mamma och något om mitt mående. Allt stämde! Jag vet egentligen inte exakt hur det blev som det blev, men innan Uni ens flyttat hade jag min första behandling hos Monica. Det var en speciell upplevelse och jag kände mig väldigt trygg i att gå dit trots att jag egentligen är en person som lutar mig mycket på vetenskap och aldrig har trott på något alternativt. Det var en något omtumlande upplevelse redan samma dag, men dagen efter var katastrof och jag var irriterad, trött, hade ont i huvudet och djuren skingrade sig när jag kom i närheten. Den dagen hade jag en hästköpare här till en otroligt lugn, snäll och trevlig häst som jag brukade ha en fin kontakt med. Hästen ville inte komma till mig i hagen. På väg in till stallet hoppade och skuttade hon rundor och var rädd för allt möjligt. Väl inne i stallet stod hon och slog med frambenen och skrek efter kompisarna. Jag fattade ingenting först, men sen insåg jag-Det var ju jag som påverkade henne och hon kände antagligen av att jag var helt ur balans. Den stackars köparen trodde antagligen att både jag och hästen var galen, och jag försökte så gott det gick förklara utan att det blev flummigt, men antagligen tyckte hon nog bara att jag var ännu mer galen och tyckte synd om mig där jag stod med en galen häst och själv helt utslagen och skakig.  Att jag påverkar djuren var i sig inget nytt för mig, men det var lite överraskande att det jag upplevde på behandlingsbänken kunde påverka så starkt. Det här var ju egentligen ingenting jag ens trodde på. Det tog några dagar innan jag mådde bättre, och jag försökte ha med mig det som sagts och gjorts på behandlingsbänken, känslan, tills det var dags nästa gång.
Under tiden hann jag besöka min nya läkare i Lund och få beskedet att tumörerna slutat växa. Det var den mest fantastiska känslan jag känt på flera år. Tänk att det slutat växa. Dock trodde jag ju mest bara att det var en tillfällighet, men oavsett köpte det mig lite tid tänkte jag. Jag fick också ett lite dystrare besked i denna vevan-att jag var djupt deprimerad. Det hade aldrig slagit mig tidigare, men jag förstod det för första gången när han förklarade det. Han hade rätt, men jag hade ju levt i detta i så många år att jag inte insett det. Det var ju liksom bara så det var. Han tyckte trots mina protester att jag skulle ta antidepressiv medicin. Han tyckte att det var värt att prova och trodde att det skulle hjälpa mig att må lite bättre. Jag gick till slut med på det. Vad kan hända? Jag tog min första tablett redan morgonen efter. Den dagen skulle veterinären komma för att besiktiga Uni. Monica och hennes dotter Felicia var också med. Jag började redan efter någon timme efter att jag tagit tabletten känna mig lite konstig, och några timmar senare när det var dags för besiktningen av Uni så var jag skakig i kroppen och kände mig avtrubbad. Jag kände inte igen mig själv. Jag orkade inte riktigt genomföra alla moment och jag fick ta hjälp och gå och sätta mig. Jag visste ju hur extremt känslig jag är mot läkemedel och kopplade ihop detta ganska fort. Jag berättade för Monica redan innan veterinären anlände och sen blev det ju extra tydligt hur påverkad jag var när alla moment skulle genomföras. Monica sa till mig att jag inte ska ta fler tabletter och att jag klarar mig igenom detta utan medicin. Är man så känslig som jag är så är det inte konstigt att det inte blir bra. Lite förtvivlad ringde jag ner till Lund för att få råd och de tyckte jag skulle fortsätta trots symptomen, som de trodde att jag inbillade mig. Jag gjorde inte det, utan bestämde mig för att istället jobba hårdare för att må bättre på egen hand. Jag var ju uppenbarligen på rätt väg.
Andra gången på behandlingsbänken  blev reaktionen snarare att jag kände en lättnad och jag fick även med mig en yoga-position hem-liggande vridning.  Inom en ganska snart framtid började jag även gå på lyxyoga-passen. Yogan var svår i början då ångesten blev extra tydlig när man inte hade något att aktivt fokusera på för att tränga undan den. Jag fick stå ut med att känna paniken komma krypande, för att efter några gånger kunna hantera den och istället slutligen kunna använda yogan som ett verktyg för återhämtning och att dämpa stress. Jag började sakta med säkert våga känna och lyssna på mig själv igen.  Jag var på några behandlingar, men det gick snart över till att endast bli yoga-pass med lite tätare intervall, för att nu två år senare bli yoga hos Monica ca 1 gång i månaden. Resten av jobbet gör jag hemma. Visst kan det vara svårt att stanna upp, känna, lyssna och lita på sig själv, men för mig finns det egentligen där ganska naturligt. Det var förvånansvärt enkelt att bryta det destruktiva mönstret och börja njuta av livet. Monica hjälpte mig att hamna i balans och hitta mig själv igen. Hon hjälpte mig att landa, rensa, känna och stå stadigt i mig själv. Det låter kanske klyschigt, men så var det!  Faktum är att tumörerna i skrivande stund har varit oförändrade i över två års tid. Jag känner att jag är i balans, oroar mig mindre över både små och stora saker. Jag är närvarande på ett helt annat sätt och jag känner en uppriktig tacksamhet varje dag. Jag har alltid varit tacksam, men inte med en sådan innerlig livslust som jag känner nu. Jag kan längta efter saker, gå och lägga mig och längta efter att vakna upp till en ny dag med nya möjligheter. Jag kan under dagen känna att jag nästan sköljs över av glädje för det jag har och jag har en äkta tro på framtiden utan dödsångest. Jag uppskattar de små sakerna och upplever dem på ett helt annat sätt än tidigare. Klarare på något sätt. Jag kommer självklart alltid att ha mina ärr och vara påverkad av smärta och trötthet, men det är skillnad på att vara och vara. Jag orkar mer nu, magen krånglar mindre, jag är lyckligare, jag vågar mer och jag gör det jag vill göra och låter bli det som inte ger mig något tillbaka. Jag märker på både människor och djur runt mig att saker har förändrats. Allt går enklare, men jag har också glidit ifrån en del människor som jag haft runt mig. Kanske för att vi hamnat på så olika plan. Antagligen beror det till ganska stor del på mig själv och hur jag bir frusterad och arg över att de inte gör något åt sina problem som faktiskt aktivt går att göra någonting åt om de vill. På riktigt vill! Jag är nu medveten om att alla faktiskt inte vill må bättre, utan hellre gnäller och tar på sig offerrollen som någon slags identitet och anledning till att inte behöva jobba med sig själva, eller något annat heller för den delen. Jag vill inte längre vara en del av det. Integritet? Jo, antagligen.
Jag är idag helt övertygad om att inställning/närvaro/medvetenhet/integritet och psykisk och fysisk hälsa går hand i hand. Fysisk sjukdom och smärta kan lindras och till och med upphöra när man psykiskt mår bra och är i balans i livet. Likaså kan psykisk ohälsa göra en sjukare fysiskt och ge mer smärta. Jag har idag mindre smärta trots att mitt tillstånd rent fysiskt egentligen är detsamma.
 Jag har alltid haft en fallenhet för djur och framförallt hästar och nu kan jag utnyttja det bättre. Jag är mer närvarande och är där hela tiden och ser och lyssnar på ett helt annat sätt. Allt är så mycket enklare. Jag är medveten på ett helt annat sätt och låter magkänslan styra mycket mer. Förut hade jag såklart också en magkänsla, men det var så lätt att istället tänka och analysera och låta besluten grundas på det man kommit fram till i huvudet istället för det som egentigen kändes rätt och bra. Man sköt ofta känslan ifrån sig. Jag kan tänka tillbaka på beslut jag tagit för några månader sen och se att jag hade gjort annorlunda idag baserat på om jag hade lyssnat bättre. Nu är jag medveten och både hästar och människor lär tacka mig för det. Jag litar mer på mig själv.
Jag skulle påstå att jag nu är så stark att jag mentalt snart är redo att kunna hjälpa andra utomstående med att må bättre. Jag vet att jag har mycket att bidra med och är tillräckligt lyhörd och närvarande för att kunna stå stabilt i mig själv utan att påverkas för mycket av andra. Inte på ett skadligt sätt.
Djuren och naturen har alltid varit en plats för återhämtning för mig, och jag har bott på gård i hela mitt liv. Min första egna häst fick jag när jag blev frisk första gången. Hästarna har följt mig genom livet och har lärt mig så oerhört mycket och gett så mycket glädje. Nu kan jag ge tillbaka, i förhoppningsvis många år till.
Mötet med Monica fick mig att ”tänka” till. ”Tänka” är väl kanske egentligen fel ordval i sammanhanget, men hon fick mig verkligen att vakna upp och ansluta till kroppen igen kan man säga. Jag rycktes upp på ett egentligen ganska mjukt sätt, men också väldigt ärligt.
Jag är så oerhört tacksam över denna upplevelse!"

Det är jag också, så otroligt tacksam!! Vi får väl tacka Felicia det var hon som hittade Uni och visade mig annonsen.
Uni, är verkligen en Unik häst som nu är redo som terapihäst! 


TACK Ellen och Felicia
Och Uni såklart<3
Monica

Läs hela inlägget »

Kanske inte i vanlig bemärkelse. Här tränar du magkänsla & intuition.
Jag och Matilda har planerat in två nya kurshelger.

  • 5 och 6 Mars  9.30-16.00 båda dagarna.
  • 9 och 10 April 9.30-16.00 båda dagarna.
Kursen hålls hemma hos mig Monica i Ranseröd.
Bokning sker till mig 078231103 eller Matilda 0708922372.
Kaffe, te, frukt och fika finns på plats.
Du tar med egen lunch och vattenflaska.

Vi ser hur dessa kurshelgen tränar den inre styrkan. Har du hög känslighet är det så lätt att dras med i andras åsikter, känslor och tankar. Här tränar du dig stark i din egna intuition.

Ps. Håll koll på bloggen dagarna innan kurshelg för att se packlista!
 
Varmt Välkomna 
Monica & Matilda
Läs hela inlägget »

På Torsdag i Circle of Light steg 2 arbetar vi med Bindväven, vilket innebär att vi är hemma hos mig.

  • 18.00-21.00 som vanligt.
  • Kom uteklädda (inte utklädda) vi börjar med en promenad.
  • Sen övrig tid tillbringar vi på yogamattan.
  • Te och frukt finns, det är väl den fikan vi hinner med...
  • Ta med vattenflaska.
Välkomna<3
Läs hela inlägget »
Det är många som undrar, hur går en distansavläsning till?
Detta är ett exempal på en avläsning som jag gjort idag. Ibland är det tom bättre & lättare på distans.
Jag frågade om jag fick dela allt rätt upp och ner för att andra skulle kunna få någon uppfattning. I dessa tider är det ju otroligt tacksamt att kunna jobba såhär dessutom är det otrologt viktigt för både vårt mentala och fysiska mående att få bort dessa spänningar!
Det mörkmarkerade är mitt!


"Hej!
Hur går det till nu på distans? Jag har förberett med matta, kloss och kuddar. Behöver jag något mer?"

Nej!
Skriv och berätta hur läget är så tonar jag in på det!
Du kan väl börja med liggande vridning
Sen lägger dig med mage på bolster. Utgångsläge barnets position där du öppnar upp rejält insida ben.
Sen ligg på mage kom upp på underarmar, bolster under bröst, vila gärna pannan på något


Efter dom vila på mage en stund
Lyft sen fötter mot tak, böj på knä
Vi börjar där


"Läget är bra, lite stressad bara. Mycket att hinna med och motivation är inte hög för tillfället.
Jag börjar med övningarna nu"

Vänster Axel
Mage
Vänster höft
Revbenen vänster sida

Tungt över bröst
Vänster Axel igen
Stress eftersom det blir "stressandning" jag känner hur jag andas ytligt, högt upp med dig!
Därför påverkas cirkulationen, andningen, syresättningen!
Vänster knä sen kommer höger höft möjligtvis att du känt av höger höft själv!
Det drar ner i höger stortå. Dina meridianer går ju i hela kroppen även ut i fingrar och tår!
Halsen, bröstet som sagt begränsad andning. Här känner jag fjärilen framåt och fjärilen bakåt (den tar också på din axel, skulderblad)
Ryggflex också (Stå på alla fyra, dvs knä under höfter händer under axlar, svanka lätt andas in blicka uppåt framåt andas ut skjut rygg som en katt slappna av mellan varenda kota!) GÖR DENNA VARJE DAG!
Fjärilen framåt kuddar under knä, fotsulor ihop. Fäll fram bolster som stöd för panna!
Fjärilen bakåt. Kudde under svank, bolster under knä, fotsulor ihop. Fäll bak vila armar, slappna av i dina revben skinkor. Där är så mycket spänning kring revben och i skinkor här hjälper du dig själv att slappna av i dessa regioner så att också din andning, syresättning, avslappning kan bli djupare! Minst 5 minuter i fjärilen bakåt

Nu läser jag vad du skrivit!


Punkt upp i huvud också vänster sida, den ligger längs "medellinjen" längs urinblåsans meridian. Det är möjligt att du kan hitta den själv!
Slappna av, lyft upp vänster arm, ta pekfingret sök dig ner till toppen av hjässan. Där till vänster om medellinjen hittar du en håla, landa där en stund med fingret samtidigt som du sitter och andas.
Samma sak också vänster sida, bakhuvud. Gör likadant, vänster pekfinger, sök dig in till vänster bakhuvud hitta håligheten, landa en stund, andas! Det påverkar ut i höger Axel, höger höft hela vägen ner i höger ben 


"Ja, mycket ytlig andning! Svårt att ta djupa andetag och det spänner kraftigt/gör ont mellan skulderbladen när jag drar ihop dem! 
Okej, då börjar jag trycka på punkterna? Ska jag göra övningarna efter det (fjärilen, ryggflex)?"

Tack
Perfekt
Tryck först gör övningarna sen så "sitter jag med och känner/läser av under tiden"


Jättemycket huvud "huvudvärk" känner jag!
Du plockar in så mycket som du lägger på/över dina axlar!
Ja, xxxxxxxxx du MÅSTE bli bättre på att släppa/sortera efter hand!
Du biter även ihop käkarna kring detta!
Dina käkar har vi pratat om innan men jag känner tydligt hur du plockar in, lägger och sen biter ihop.
Träna på att andas ut och släpp!!
Sitt på en stol andas in och fyll på, andas ut och släpp/ slappna av samtidigt som du gör det (nu gör det ont upp i höger öra/örsnibben (du kan också ta tumme pekfinger vänster hand, sätta kring höger örsnibb och trycka en stund/detta var en parantes,  fast en viktig sådan/detta tryck kan du göra mellan varven när du jobbar)
Tillbaka till när du sitter på din stol andas ut släpp/slappna av (låt armarna hänga längs sidan av kroppen) öppna dina händer/båda dina händer. Känslan av att du hållt något typ handlekassar, så bara släpper du, öppnar fingrar och slappnar av, skakar loss!
Detta kan du också göra flera gånger om dan för att påminna din kropp som är så van, att du behöver inte lägga allt där, det är ok att släppa. Detta är såklart kopplat till din prestation, du har lärt dig att vara duktig! Visst det ska man vara men man ska också tillåta sig att släppa mellan varven


"Jag får ta och göra de övningarna när jag sitter och jobbar!  Det är som du skriver, jag spänner ihop käkarna rätt bra under dagarna, inte all dagar, men många. Samma sak med hela partiet runt bröst, axlar, skulderblad, det är det första som spänns på mig om jag inte  tänker efter."

"Ska jag fortsätta med fjärilarna/ryggflex eller ska jag sätta mig på en stol med avslappningsövningen? Eller tiden kanske är slut?"

Fortsätt med dina övingar
Nej din tid är till 12.00 så det blir utmärkt


Nu känner jag mig klar xxxxxxxx 

Tack för gott samarbete!!

Vill du boka någon ny tid? Distans funkade ju utmärkt!


"Tusen tack själv!
Vad bra att det funkade! Det kan jag göra! Om hur lång tid?"

En fråga
Skulle jag kunna få dela vår konversation under distansavläsningen/Arbetet på min blogg?
Ingen vet ju vem det är
Det är så många som undrar hur det går till!
Sen är det såklart individuellt men då kan dom ändå få sig en uppfattning


"Absolut! Det är bara att lägga ut det!"

Tack, så bra speciellt nu i dessa tider

Ja, här säger jag tack till er som "orkat" läsa.
Nu ska man ju inte kopiera detta rakt av eftersom det är individuellt. En redan stressad kropp mår inte bra av mer stress/eller en redan överbelastad kropp mår inte bra av mer överbelastning, vilket det lätt kan bli när vi plockar in och gör saker som vi inte behöver.
Som sagt individuellt<3
Monica
Läs hela inlägget »
  •  9.00-16.00
  • I Sockenhuset
Behovet är stort och jag har många som åker långt, då passar en yogadag utmärkt. Dessutom är behovet enormt stort.
Vill du investera i dig själv, kontakta mig via sms 0738231103 eller mail ljusglantan@gmail.com för att boka din plats.
  • 1500:- för heldag
  • Du tar med lunch övrigt finns på plats
Välkommna<3 Monica
Läs hela inlägget »

Circle of Light på Torsdag 13/1, vi är i Sockenhuset. Jag vill att ni ska ha 5 st bilder med er. På barn, ungdomar eller vuxna det spelar ingen roll.
Vanliga kläder, så inga yogakläder denna gång.
Varmt Välkomna!
Monica

Läs hela inlägget »
15/9  2021
Hej!
Jag skulle gärna vilja komma till dig på behandling om där finns möjlighet och tider.
Tack på förhand!

16/9 2021
Hej!
Jag är egentligen framme i December och bokar men 20/10 9.00 kan jag sätta dig om det funkar för dig.


16/9 2021
Hej igen!
Ja jag bokar jättegärna 20/10 

16/9 2021
Då ses vi,  välkommen !

Ja, varför har jag kopierat denna kommunikation?
Jo, snabba ryck.  Det kändes bråttom, mer visste jag inte.
Däremot kände jag vid 1:a behandlingen/mötet att oj vad hon gjort mycket och ändå är det såhär illa/obalanserat rent energimässigt. 

Därför frågade jag
-Vad har du gjort? rent terapeutiskt
Detta är första gången jag bett om en lista, när hon berättade om allt.
Detta för att jag visste, jag kände att hon kommer att svara på detta bara hon gör det hon ska. Hon kommer att känna skillnad.
Kom på yoga bad jag och det gjorde hon!! Hon gjorde även yoga hemma!

Vid ett yogatillfälle efter ett lyxpass så säger jag
-Gud vad duktig du är, vilken skillnad!! För det kändes!
-Har du varit hos Matilda också?
 
Ja, svarade hon 
-Grymt, vilken skillnad på så kort tid!
Ja, för första gången i mitt liv är det tyst. Det är tyst i mitt huvud!!! Det har jag aldrig förr känt/upplevt!
Och detta på så kort tid!
Bra samarbete, TACK!!

Jag skickade igår och frågade om det var ok att dela listan och samtiigt passade jag på att fråga hur det gick med yogan hemma. Här är hennes svar på det.
"Hej!
Har varit lite svårt med yogan nu i juletid men tar nya tag nu och har bokat ca en gång i veckan hos dig :) märks väldigt tydligt att det inte blivit så mycket yoga och till och med sambon går och frågar om jag inte ska åka till dig snart.

Det går jättebra att använda min lilla lista, bara kul att det kan komma till användning:)"

Så här kommer hennes lista
2014: utreds och diagnoseras med Dyslexi
2015: utreds och diagnoseras med ADHD utav ouppmärksamsort (ADD) på BUP och sätts på medicin. Under intervjuerna kommer mitt dåliga mående upp med depression, självskadebeetende och självmordstankar där jag slungas vidare till Första linjen där jag träffar psykolog ca 4 träffar.
2016–2017: Går hos KBT terapeut i ca 9 månader på UMO.
2019 – 2020: träffar 2 olika terapeuter varav en inom KBT i ca 6 månader på UMO.
2020- 2021: Träffar KBT terapeut på vårdcentral i ca 10 månader där under de månaderna både medicin och psykodynamisk terapi kommit på tal.
 
Fick nackproblem vid ca 7 års ålder där jag gick ett tag till sjukgymnast men har fortfarande problem till och från.

Att inspirera, ge hopp för ibland känns det hopplöst!
Hon svarade snabbt på detta energiarbete, vilket är så oerhört tacksamt.
Enkelt och väldigt okomplicerat!
Läs hela inlägget »

Amanda är en fantastisk liten shetlandsponny. Vi köpte henne som föl, hon har alltid varit en stor del av familjen. Hon har lekt med barnen. Dom har ridit på henne. Hon har varit med som sällskap när Matilda tränade med sin islänning. Kort sagt hon älskar att vara med och hon älskar barn. Kanske för att barn är mindre komplicerade än vuxna. Kärleken är renare utan förväntningar.
Hon kan kommunikation. Det kan alla djur. Det var på henne Matilda satt när hon som 4 åring sa, mamma det räcker att jag tänker att Amanda ska trava och så gör hon det. Ja, sant. Många vuxna gör saker så komplicerat. Amanda stod också och såg när jag longerade Algot (min andra häst som jag hade då) när jag sen skulle longera henne, så visste hon. Amanda är lugn, hon är trygg, hon är en extremt bra mamma. Fast det är ibland dom här lugna, trygga som tar extremt mycket stryk i miljöer som är allt annat än lugna. Dom kanske utgör sig för att vara just samlade och lugna men ofta ligger det så mycket och slamrar där bakom ytan...rädslor och kontroll kommer här och utgör en stor del. Det är såklart att detta känns. Får man aldrig återhämta sig och vila från såna miljöer så blir det inte bra.
Amanda kom hem i enormt risigt skick för några år sen. Det kunde den blinde se. Det var helt uppenbart på många plan hur dåligt hon mådde. Tyvärr drar alldeles för många iväg i huvudet älskar att ställa dessa diagnoser fast dom har noll koll. Jag hade tex en kvinna här på kurs som sa den hästen har fång. Nej, det har hon inte! Ja, hon är förgiftad så kan man säga men inte är det fång hon har. Hennes ämnesomsättning är påverkad för hon har ätit för många åsikter från människor som anser sig veta. Eftersom hon är häst hade hon inget annat val än att anpassa sig även om hon till slut försökte rymma. Det var så vi fick hem henne igen, hon gick inte att stänga in <3 Lilla, söta, smarta kloka häst!!
Hem kom du! Det tog ett tag att reparera dig på mitt sätt. Du var full av obalanser. Din kropp gjorde ont, din ämnesomsättning var helt satt ur spel. Du hade tappat din gnista, ork och energi. Nu är du pigg, du är vaken, du äter som en häst ha ha ha men faktum är att Amanda äter lika mycket (minst) som islänningarna. Där och då hade du munkorg, tala om stress. Att begränsa. Du är en klok liten häst. Du vet när du är hungrig och du äter vad du behöver. Du okynnesäter inte för att du är stressad. Du kan också äta <3 många idag kan inte det.
TACK min söta lilla häst<3
Du ger mig också mod att så upp för det jag tror på, det är du ett fullt levande bevis på<3 det är jag så oerhört tacksam för!

Läs hela inlägget »
Precis efter julhelgen kommer jag att ha en oljekväll. Det kan väl passa bra efter julledigheten. En kväll där ni doftar, vi går igenom alla mina oljor och användningsområden men framförallt att ni doftar, upplever och känner.
Som vissa uttryckt det efter dessa kvällar "Det känns ju som efter en hel behandling"
  • 27/12 18.00-21.00
  • Hemma hos mig
  • Julfika bjuds det på
  • 500:- per person
  • Du bokar plats via sms till mig
VÄLKOMNA <3 Monica
Läs hela inlägget »
"Min resa med energier. 
Min kontakt och resa med energier började med att jag hade fruktansvärda  magsmärtor. 
Jag var då 17 år, efter att ha uppsökt sjukvården ett flertal gånger och de undersökte  mig gång på gång, spekulerade hit och dit men inte kunde finna något av värde,  kontaktade min mamma Monica om en tid för en behandling/massage. 
När jag kommer in i behandlingsrummet och jag får lägga mig på  behandlingsbänken, frågar Monica mig om jag har ont i magen,  
jag svarar givetvis ja, men undrar hur kan hon egentligen veta det? Frågorna fortsätter komma från Monica och jag tycker det börjar bli lite läskigt,  oroväckande och lite obehagligt, för hur kan hon veta allt detta, det hon frågar mig  stämmer ju. 
Att belasta min kropp med andras problem och tråkigheter gjorde att jag blev  nertyngd över axlarna och på så vis sjönk ihop i kroppen. Problemen la sig även över  mina höfter och då blev jag sned i höften som gjorde att jag gick ojämnt, detta  påverkade hela kroppen givetvis. 
Det är inte så konstigt att man får ont när man inte orkar hålla sitt eget utrymme rent  från negativa energier. 
Någonstans inom mig förstod jag nog vad det handlade om med energiarbetet,  annars hade jag troligen inte fortsatt gå på behandlingar. 
Efter att ha gått på ett par behandlingar har jag börjat förstå energiarbetet och minns  ett tillfälle när jag ska gå in i behandlingsrummet och tänker "idag hittar hon nog  inget på mig" och det är en av det sämsta tankarna jag tänkt, energierna talar om allt.  Det går verkligen inte att ljuga. 
När jag möter Monica säger hon till mig "vad rak i ryggen och lång du blivit", där  och då visste jag, fortsätter jag såhär med mitt energiarbeten kan det bara bli bättre. 
Att gå regelbundet på behandlingar och jobba med mig själv har verkligen ökat min  förståelse , min känsla och att följa min intuition.
Det har inte varit enkelt hela vägen, med nära och kära som tycker att arbetet med  energier verkar lustigt och nästan skräckinjagande, har det inte varit lätt att fortsätta  eftersom jag kunde känna att ingen förstod mig, frustrationen över att ingen lyssnar  eller att man inte förstår trots att man ser hur bra jag mår och hur det utvecklar mig.  Varför fortsätta gå till vården när dom inte kan hjälpa, det fanns ju inget att hitta,  inget fel. 
Att komma till insikt om att min omgivning påverkade mig med deras rädslor och  oro var en form av befrielse, att förstå är en aha-upplevelse. 
Att bli färgade/påverkad av nära och käras åsikter, tankar, rädslor är bara så fel.  Det är inte särskilt snällt att överlämpa sina tråkigheter och dåliga energier på andra. Något av det bästa jag har gjort är att gå min egen väg, att till en början försöka,  prova hålla mig ifrån negativ påverkan, följa min känsla och lyssna på min intuition. 
Det har verkligen inte varit lätt hela vägen, jag har jobbat mig uppåt men också trillat  neråt, långt ner.  
Man kan nästan känna att man vill ge upp men man gör inte det, för man vet innerst  inne att det finns något bättre om jag kämpar mig uppåt igen, och på så vis lärt  känna mig själv och förstå min omgivning utan att ta in för mycket av dess energi  som inte jag vill påverkas av, att jobba med min känsla och intuition. 
Jag har också varit feg för att lämna min trygga vrå jag befunnit mig i , som har  påverkat mig dåligt och negativt, man vet ju vad man har men man vet inte vad man  får om man lämnar det. 
Men det vill jag säga till alla, den känslan som infinner sig när man verkligen vågar  ta steget att lämna sin trygga vrå som inte gör dig rättvisa, den befrielsen och styrkan  man känner i kroppen är så mäktig, det är en så häftig känsla att man vill känna det  om och om igen. 
Jag har idag Monica att tacka, för utan mitt eget ansvar för energiarbetet och hennes  hjälp hade jag verkligen inte stått där jag är idag. 
För att upprätthålla min balans, eftersom vi alla har ett eget ansvar mot oss själva, gör jag regelbundet yin-yoga, det kommer en del insikter och aha-upplevelser under  passen och det är så fantastiskt. 
Min stora dröm är att få möjlighet att jobba med feng shui, att få utnyttja min känsla  till något bra. 
Att få förmedla till andra hur deras hem kan bli lugnare och ett mer positivt ställe."

Denna text fick jag i November 2019, lite komiskt nu när jag skriver det nästan för exakt 2 år sen. Den här tjejen var hos mig igår. Jag skulle kunna lägga till och klargöra massor men jag gör det inte här.
Nu har hon blivit mamma själv. 
Läs hela inlägget »

....så passar väl denna delning bra.
En text som jag fått till min kommande bok (när den/det nu blir av)


"När livet inte blir som man tänkt. Man tycker att man har provat alla vägar, vänt på alla stenar och tänkt, tänkt och tänkt. Där befann jag mig när jag mötte Monica.
För mig var det sjukdom som gjort att jag hamnat där jag hamnat. Det började så tidigt i livet att jag knappt kan relatera till något annat. Jag var tolv år när cancern slog till 2002, och det var sannerligen med dunder och brak. Vägen till en diagnos och en rätt tagen biopsi var krokig redan den och försatte mig i livsfara. Det var i sista sekunden man fick ut ett prov av tumören och jag fick en diagnos. I sista sekunden som man med hjälp av några av världens duktigaste läkare gjorde en behandlingsplan. En behandlingsplan som innehöll den tuffaste kombinationen och schemat av cytostatika som man någonsin gett ett barn i Lund. Det var allt eller inget och man hade inget annat val än att prova. Jag var ändå döende och jag var ensam med diagnosen i så ung ålder-med andra ord ett unikt fall där man inte kunde relatera till någon tidigare patient. Jag hade en inställning som inte tillät mig att tro annat än att jag skulle överleva, och man sa ofta att det var tack vare den som jag klarade det. Otroligt nog var tumören borta 6 månader senare. Kvar fanns bara ärren av vad jag genomgått. Jag trodde att jag kunde ta vid där jag avslutade, på alla plan. Tumören var ju borta! Jag blev snart varse att jag varit lite för optimistisk. Nog för att tumören inte var kvar, men ärrvävnaden hade gett mig 60% lungkapacitet, ett hjärta som behövde medicineras för att inte skena, infektionskänslighet, smärtor, stora problem med magen och en hel del därtill. Tydligast blev nog ändå att jag som person var förändrad. Ett barn som genomgått ett sådant trauma får lite annat perspektiv på livet än sin jämnåriga.
Några år efter avslutad behandling så närmade det sig en riktig friskförklaring och jag hade återhämtat mig ganska väl efter omständigheterna. I samband med att detta skulle ske råkade man ta en röntgenbild lite för långt ner, och det var den bilden som var början till vad som komma skulle. Jag genomgick två stora operationer, täta undersökningar, biopsier och hade diverse olika läkarkontakter. Inget gav egentligen några riktiga svar, och ingen hade tidigare sett denna tumörbildning. Det spred sig mellan varje röntgen. Det började med mjälten, därefter en strimma på levern följt av förändringar på skelettet. Jag var ärligt talat livrädd! Till slut var tumörerna så spridda så att mjälten hade fått tas bort, levern var mer än dubbelt så stor, jag hade förändringar i skelett och benmärg i lårben, bäcken, höfter, alla kotor i ryggkotpelaren samt nacken.
Att vara sjuk, att leva i ovisshet, oro och att ovanpå det vara högkänslig. Det var inget enkelt projekt. Jag fick till slut helt slut på ork och jag vet nu i efterhand att jag var i en djup depression. När jag träffade Monica var jag alltså i sämre skick än någonsin mentalt. Jag greppade efter de sista halmstråna för att få hjälp av sjukvården och lite hopp, men alla stod handfallna. Ingen hade sett en patient med denna sjukdom, och ingen vågade eller ville ta sig an mig ordentligt.
Samtidigt som allt detta skedde skulle jag sälja en häst-Uni. En mycket speciell tvåårig valack som nyligen kastrerats. Han hade en testikel som vi blev tvungna att operera ut med hjälp av titthålskirurgi. Det var ett litet snitt och snart hade han bytt päls och läkt ihop och det fanns inte ett synbart spår efter operationen. Uni var pigg och glad och sig själv på alla sätt. Operationen var egentligen helt oväsentlig för Unis framtid, och inget som jag skrivit om i annonsen. Där stod bara att han var ganska nyligen kastrerad. Jag tänkte att jag berättar för en seriös intressent när den träffar Uni. Så småningom hörde Monica av sig och ville komma och titta. Vi bokade in en dag för att hon och Uni skulle få träffas. Monica var en lite annorlunda hästintressent. Egentligen en sådan man önskar, men sällan träffar på. Hon tog sig tid och respekterade Uni. Lät honom känna av henne samtidigt som hon kände av honom. När hon klappade på Uni så stannade hon upp vid hans vänstra sida-i samma område som snittet gjorts. Hon sa att det var något där. Att han var lite stel, att det strålade och att något hänt som påverkade det området, men att det var något som snart inte skulle påverka honom längre. Jag berättade då om operationen. Monica var här mer än en gång för att träffa Uni, och varje gång sa hon något ”konstigt”. Hon sa något om mina lungor, något om min mamma och något om mitt mående. Allt stämde! Jag vet egentligen inte exakt hur det blev som det blev, men innan Uni ens flyttat hade jag min första behandling hos Monica. Det var en speciell upplevelse och jag kände mig väldigt trygg i att gå dit trots att jag egentligen är en person som lutar mig mycket på vetenskap och aldrig har trott på något alternativt. Det var en något omtumlande upplevelse redan samma dag, men dagen efter var katastrof och jag var irriterad, trött, hade ont i huvudet och djuren skingrade sig när jag kom i närheten. Den dagen hade jag en hästköpare här till en otroligt lugn, snäll och trevlig häst som jag brukade ha en fin kontakt med. Hästen ville inte komma till mig i hagen. På väg in till stallet hoppade och skuttade hon rundor och var rädd för allt möjligt. Väl inne i stallet stod hon och slog med frambenen och skrek efter kompisarna. Jag fattade ingenting först, men sen insåg jag-Det var ju jag som påverkade henne och hon kände antagligen av att jag var helt ur balans. Den stackars köparen trodde antagligen att både jag och hästen var galen, och jag försökte så gott det gick förklara utan att det blev flummigt, men antagligen tyckte hon nog bara att jag var ännu mer galen och tyckte synd om mig där jag stod med en galen häst och själv helt utslagen och skakig.  Att jag påverkar djuren var i sig inget nytt för mig, men det var lite överraskande att det jag upplevde på behandlingsbänken kunde påverka så starkt. Det här var ju egentligen ingenting jag ens trodde på. Det tog några dagar innan jag mådde bättre, och jag försökte ha med mig det som sagts och gjorts på behandlingsbänken, känslan, tills det var dags nästa gång.
Under tiden hann jag besöka min nya läkare i Lund och få beskedet att tumörerna slutat växa. Det var den mest fantastiska känslan jag känt på flera år. Tänk att det slutat växa. Dock trodde jag ju mest bara att det var en tillfällighet, men oavsett köpte det mig lite tid tänkte jag. Jag fick också ett lite dystrare besked i denna vevan-att jag var djupt deprimerad. Det hade aldrig slagit mig tidigare, men jag förstod det för första gången när han förklarade det. Han hade rätt, men jag hade ju levt i detta i så många år att jag inte insett det. Det var ju liksom bara så det var. Han tyckte trots mina protester att jag skulle ta antidepressiv medicin. Han tyckte att det var värt att prova och trodde att det skulle hjälpa mig att må lite bättre. Jag gick till slut med på det. Vad kan hända? Jag tog min första tablett redan morgonen efter. Den dagen skulle veterinären komma för att besiktiga Uni. Monica och hennes dotter Felicia var också med. Jag började redan efter någon timme efter att jag tagit tabletten känna mig lite konstig, och några timmar senare när det var dags för besiktningen av Uni så var jag skakig i kroppen och kände mig avtrubbad. Jag kände inte igen mig själv. Jag orkade inte riktigt genomföra alla moment och jag fick ta hjälp och gå och sätta mig. Jag visste ju hur extremt känslig jag är mot läkemedel och kopplade ihop detta ganska fort. Jag berättade för Monica redan innan veterinären anlände och sen blev det ju extra tydligt hur påverkad jag var när alla moment skulle genomföras. Monica sa till mig att jag inte ska ta fler tabletter och att jag klarar mig igenom detta utan medicin. Är man så känslig som jag är så är det inte konstigt att det inte blir bra. Lite förtvivlad ringde jag ner till Lund för att få råd och de tyckte jag skulle fortsätta trots symptomen, som de trodde att jag inbillade mig. Jag gjorde inte det, utan bestämde mig för att istället jobba hårdare för att må bättre på egen hand. Jag var ju uppenbarligen på rätt väg.
Andra gången på behandlingsbänken  blev reaktionen snarare att jag kände en lättnad och jag fick även med mig en yoga-position hem-liggande vridning.  Inom en ganska snart framtid började jag även gå på lyxyoga-passen. Yogan var svår i början då ångesten blev extra tydlig när man inte hade något att aktivt fokusera på för att tränga undan den. Jag fick stå ut med att känna paniken komma krypande, för att efter några gånger kunna hantera den och istället slutligen kunna använda yogan som ett verktyg för återhämtning och att dämpa stress. Jag började sakta med säkert våga känna och lyssna på mig själv igen.  Jag var på några behandlingar, men det gick snart över till att endast bli yoga-pass med lite tätare intervall, för att nu två år senare bli yoga hos Monica ca 1 gång i månaden. Resten av jobbet gör jag hemma. Visst kan det vara svårt att stanna upp, känna, lyssna och lita på sig själv, men för mig finns det egentligen där ganska naturligt. Det var förvånansvärt enkelt att bryta det destruktiva mönstret och börja njuta av livet. Monica hjälpte mig att hamna i balans och hitta mig själv igen. Hon hjälpte mig att landa, rensa, känna och stå stadigt i mig själv. Det låter kanske klyschigt, men så var det!  Faktum är att tumörerna i skrivande stund har varit oförändrade i över två års tid. Jag känner att jag är i balans, oroar mig mindre över både små och stora saker. Jag är närvarande på ett helt annat sätt och jag känner en uppriktig tacksamhet varje dag. Jag har alltid varit tacksam, men inte med en sådan innerlig livslust som jag känner nu. Jag kan längta efter saker, gå och lägga mig och längta efter att vakna upp till en ny dag med nya möjligheter. Jag kan under dagen känna att jag nästan sköljs över av glädje för det jag har och jag har en äkta tro på framtiden utan dödsångest. Jag uppskattar de små sakerna och upplever dem på ett helt annat sätt än tidigare. Klarare på något sätt. Jag kommer självklart alltid att ha mina ärr och vara påverkad av smärta och trötthet, men det är skillnad på att vara och vara. Jag orkar mer nu, magen krånglar mindre, jag är lyckligare, jag vågar mer och jag gör det jag vill göra och låter bli det som inte ger mig något tillbaka. Jag märker på både människor och djur runt mig att saker har förändrats. Allt går enklare, men jag har också glidit ifrån en del människor som jag haft runt mig. Kanske för att vi hamnat på så olika plan. Antagligen beror det till ganska stor del på mig själv och hur jag bir frusterad och arg över att de inte gör något åt sina problem som faktiskt aktivt går att göra någonting åt om de vill. På riktigt vill! Jag är nu medveten om att alla faktiskt inte vill må bättre, utan hellre gnäller och tar på sig offerrollen som någon slags identitet och anledning till att inte behöva jobba med sig själva, eller något annat heller för den delen. Jag vill inte längre vara en del av det. Integritet? Jo, antagligen.
Jag är idag helt övertygad om att inställning/närvaro/medvetenhet/integritet och psykisk och fysisk hälsa går hand i hand. Fysisk sjukdom och smärta kan lindras och till och med upphöra när man psykiskt mår bra och är i balans i livet. Likaså kan psykisk ohälsa göra en sjukare fysiskt och ge mer smärta. Jag har idag mindre smärta trots att mitt tillstånd rent fysiskt egentligen är detsamma.
 Jag har alltid haft en fallenhet för djur och framförallt hästar och nu kan jag utnyttja det bättre. Jag är mer närvarande och är där hela tiden och ser och lyssnar på ett helt annat sätt. Allt är så mycket enklare. Jag är medveten på ett helt annat sätt och låter magkänslan styra mycket mer. Förut hade jag såklart också en magkänsla, men det var så lätt att istället tänka och analysera och låta besluten grundas på det man kommit fram till i huvudet istället för det som egentigen kändes rätt och bra. Man sköt ofta känslan ifrån sig. Jag kan tänka tillbaka på beslut jag tagit för några månader sen och se att jag hade gjort annorlunda idag baserat på om jag hade lyssnat bättre. Nu är jag medveten och både hästar och människor lär tacka mig för det. Jag litar mer på mig själv.
Jag skulle påstå att jag nu är så stark att jag mentalt snart är redo att kunna hjälpa andra utomstående med att må bättre. Jag vet att jag har mycket att bidra med och är tillräckligt lyhörd och närvarande för att kunna stå stabilt i mig själv utan att påverkas för mycket av andra. Inte på ett skadligt sätt.
Djuren och naturen har alltid varit en plats för återhämtning för mig, och jag har bott på gård i hela mitt liv. Min första egna häst fick jag när jag blev frisk första gången. Hästarna har följt mig genom livet och har lärt mig så oerhört mycket och gett så mycket glädje. Nu kan jag ge tillbaka, i förhoppningsvis många år till.
Mötet med Monica fick mig att ”tänka” till. ”Tänka” är väl kanske egentligen fel ordval i sammanhanget, men hon fick mig verkligen att vakna upp och ansluta till kroppen igen kan man säga. Jag rycktes upp på ett egentligen ganska mjukt sätt, men också väldigt ärligt.
Jag är så oerhört tacksam över denna upplevelse!"

Det är jag också, så otroligt tacksam!! Vi får väl tacka Felicia det var hon som hittade Uni och visade mig annonsen.
Uni, är verkligen en Unik häst som nu är redo som terapihäst! 


TACK Ellen och Felicia
Och Uni såklart<3
Monica

Läs hela inlägget »

Kanske inte i vanlig bemärkelse. Här tränar du magkänsla & intuition.
Jag och Matilda har planerat in två nya kurshelger.

  • 5 och 6 Mars  9.30-16.00 båda dagarna.
  • 9 och 10 April 9.30-16.00 båda dagarna.
Kursen hålls hemma hos mig Monica i Ranseröd.
Bokning sker till mig 078231103 eller Matilda 0708922372.
Kaffe, te, frukt och fika finns på plats.
Du tar med egen lunch och vattenflaska.

Vi ser hur dessa kurshelgen tränar den inre styrkan. Har du hög känslighet är det så lätt att dras med i andras åsikter, känslor och tankar. Här tränar du dig stark i din egna intuition.

Ps. Håll koll på bloggen dagarna innan kurshelg för att se packlista!
 
Varmt Välkomna 
Monica & Matilda
Läs hela inlägget »

På Torsdag i Circle of Light steg 2 arbetar vi med Bindväven, vilket innebär att vi är hemma hos mig.

  • 18.00-21.00 som vanligt.
  • Kom uteklädda (inte utklädda) vi börjar med en promenad.
  • Sen övrig tid tillbringar vi på yogamattan.
  • Te och frukt finns, det är väl den fikan vi hinner med...
  • Ta med vattenflaska.
Välkomna<3
Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

bloggEtiketter