2021 > 12

Amanda är en fantastisk liten shetlandsponny. Vi köpte henne som föl, hon har alltid varit en stor del av familjen. Hon har lekt med barnen. Dom har ridit på henne. Hon har varit med som sällskap när Matilda tränade med sin islänning. Kort sagt hon älskar att vara med och hon älskar barn. Kanske för att barn är mindre komplicerade än vuxna. Kärleken är renare utan förväntningar.
Hon kan kommunikation. Det kan alla djur. Det var på henne Matilda satt när hon som 4 åring sa, mamma det räcker att jag tänker att Amanda ska trava och så gör hon det. Ja, sant. Många vuxna gör saker så komplicerat. Amanda stod också och såg när jag longerade Algot (min andra häst som jag hade då) när jag sen skulle longera henne, så visste hon. Amanda är lugn, hon är trygg, hon är en extremt bra mamma. Fast det är ibland dom här lugna, trygga som tar extremt mycket stryk i miljöer som är allt annat än lugna. Dom kanske utgör sig för att vara just samlade och lugna men ofta ligger det så mycket och slamrar där bakom ytan...rädslor och kontroll kommer här och utgör en stor del. Det är såklart att detta känns. Får man aldrig återhämta sig och vila från såna miljöer så blir det inte bra.
Amanda kom hem i enormt risigt skick för några år sen. Det kunde den blinde se. Det var helt uppenbart på många plan hur dåligt hon mådde. Tyvärr drar alldeles för många iväg i huvudet älskar att ställa dessa diagnoser fast dom har noll koll. Jag hade tex en kvinna här på kurs som sa den hästen har fång. Nej, det har hon inte! Ja, hon är förgiftad så kan man säga men inte är det fång hon har. Hennes ämnesomsättning är påverkad för hon har ätit för många åsikter från människor som anser sig veta. Eftersom hon är häst hade hon inget annat val än att anpassa sig även om hon till slut försökte rymma. Det var så vi fick hem henne igen, hon gick inte att stänga in <3 Lilla, söta, smarta kloka häst!!
Hem kom du! Det tog ett tag att reparera dig på mitt sätt. Du var full av obalanser. Din kropp gjorde ont, din ämnesomsättning var helt satt ur spel. Du hade tappat din gnista, ork och energi. Nu är du pigg, du är vaken, du äter som en häst ha ha ha men faktum är att Amanda äter lika mycket (minst) som islänningarna. Där och då hade du munkorg, tala om stress. Att begränsa. Du är en klok liten häst. Du vet när du är hungrig och du äter vad du behöver. Du okynnesäter inte för att du är stressad. Du kan också äta <3 många idag kan inte det.
TACK min söta lilla häst<3
Du ger mig också mod att så upp för det jag tror på, det är du ett fullt levande bevis på<3 det är jag så oerhört tacksam för!

Läs hela inlägget »
Precis efter julhelgen kommer jag att ha en oljekväll. Det kan väl passa bra efter julledigheten. En kväll där ni doftar, vi går igenom alla mina oljor och användningsområden men framförallt att ni doftar, upplever och känner.
Som vissa uttryckt det efter dessa kvällar "Det känns ju som efter en hel behandling"
  • 27/12 18.00-21.00
  • Hemma hos mig
  • Julfika bjuds det på
  • 500:- per person
  • Du bokar plats via sms till mig
VÄLKOMNA <3 Monica
Läs hela inlägget »
"Min resa med energier. 
Min kontakt och resa med energier började med att jag hade fruktansvärda  magsmärtor. 
Jag var då 17 år, efter att ha uppsökt sjukvården ett flertal gånger och de undersökte  mig gång på gång, spekulerade hit och dit men inte kunde finna något av värde,  kontaktade min mamma Monica om en tid för en behandling/massage. 
När jag kommer in i behandlingsrummet och jag får lägga mig på  behandlingsbänken, frågar Monica mig om jag har ont i magen,  
jag svarar givetvis ja, men undrar hur kan hon egentligen veta det? Frågorna fortsätter komma från Monica och jag tycker det börjar bli lite läskigt,  oroväckande och lite obehagligt, för hur kan hon veta allt detta, det hon frågar mig  stämmer ju. 
Att belasta min kropp med andras problem och tråkigheter gjorde att jag blev  nertyngd över axlarna och på så vis sjönk ihop i kroppen. Problemen la sig även över  mina höfter och då blev jag sned i höften som gjorde att jag gick ojämnt, detta  påverkade hela kroppen givetvis. 
Det är inte så konstigt att man får ont när man inte orkar hålla sitt eget utrymme rent  från negativa energier. 
Någonstans inom mig förstod jag nog vad det handlade om med energiarbetet,  annars hade jag troligen inte fortsatt gå på behandlingar. 
Efter att ha gått på ett par behandlingar har jag börjat förstå energiarbetet och minns  ett tillfälle när jag ska gå in i behandlingsrummet och tänker "idag hittar hon nog  inget på mig" och det är en av det sämsta tankarna jag tänkt, energierna talar om allt.  Det går verkligen inte att ljuga. 
När jag möter Monica säger hon till mig "vad rak i ryggen och lång du blivit", där  och då visste jag, fortsätter jag såhär med mitt energiarbeten kan det bara bli bättre. 
Att gå regelbundet på behandlingar och jobba med mig själv har verkligen ökat min  förståelse , min känsla och att följa min intuition.
Det har inte varit enkelt hela vägen, med nära och kära som tycker att arbetet med  energier verkar lustigt och nästan skräckinjagande, har det inte varit lätt att fortsätta  eftersom jag kunde känna att ingen förstod mig, frustrationen över att ingen lyssnar  eller att man inte förstår trots att man ser hur bra jag mår och hur det utvecklar mig.  Varför fortsätta gå till vården när dom inte kan hjälpa, det fanns ju inget att hitta,  inget fel. 
Att komma till insikt om att min omgivning påverkade mig med deras rädslor och  oro var en form av befrielse, att förstå är en aha-upplevelse. 
Att bli färgade/påverkad av nära och käras åsikter, tankar, rädslor är bara så fel.  Det är inte särskilt snällt att överlämpa sina tråkigheter och dåliga energier på andra. Något av det bästa jag har gjort är att gå min egen väg, att till en början försöka,  prova hålla mig ifrån negativ påverkan, följa min känsla och lyssna på min intuition. 
Det har verkligen inte varit lätt hela vägen, jag har jobbat mig uppåt men också trillat  neråt, långt ner.  
Man kan nästan känna att man vill ge upp men man gör inte det, för man vet innerst  inne att det finns något bättre om jag kämpar mig uppåt igen, och på så vis lärt  känna mig själv och förstå min omgivning utan att ta in för mycket av dess energi  som inte jag vill påverkas av, att jobba med min känsla och intuition. 
Jag har också varit feg för att lämna min trygga vrå jag befunnit mig i , som har  påverkat mig dåligt och negativt, man vet ju vad man har men man vet inte vad man  får om man lämnar det. 
Men det vill jag säga till alla, den känslan som infinner sig när man verkligen vågar  ta steget att lämna sin trygga vrå som inte gör dig rättvisa, den befrielsen och styrkan  man känner i kroppen är så mäktig, det är en så häftig känsla att man vill känna det  om och om igen. 
Jag har idag Monica att tacka, för utan mitt eget ansvar för energiarbetet och hennes  hjälp hade jag verkligen inte stått där jag är idag. 
För att upprätthålla min balans, eftersom vi alla har ett eget ansvar mot oss själva, gör jag regelbundet yin-yoga, det kommer en del insikter och aha-upplevelser under  passen och det är så fantastiskt. 
Min stora dröm är att få möjlighet att jobba med feng shui, att få utnyttja min känsla  till något bra. 
Att få förmedla till andra hur deras hem kan bli lugnare och ett mer positivt ställe."

Denna text fick jag i November 2019, lite komiskt nu när jag skriver det nästan för exakt 2 år sen. Den här tjejen var hos mig igår. Jag skulle kunna lägga till och klargöra massor men jag gör det inte här.
Nu har hon blivit mamma själv. 
Läs hela inlägget »

2021 > 12

Amanda är en fantastisk liten shetlandsponny. Vi köpte henne som föl, hon har alltid varit en stor del av familjen. Hon har lekt med barnen. Dom har ridit på henne. Hon har varit med som sällskap när Matilda tränade med sin islänning. Kort sagt hon älskar att vara med och hon älskar barn. Kanske för att barn är mindre komplicerade än vuxna. Kärleken är renare utan förväntningar.
Hon kan kommunikation. Det kan alla djur. Det var på henne Matilda satt när hon som 4 åring sa, mamma det räcker att jag tänker att Amanda ska trava och så gör hon det. Ja, sant. Många vuxna gör saker så komplicerat. Amanda stod också och såg när jag longerade Algot (min andra häst som jag hade då) när jag sen skulle longera henne, så visste hon. Amanda är lugn, hon är trygg, hon är en extremt bra mamma. Fast det är ibland dom här lugna, trygga som tar extremt mycket stryk i miljöer som är allt annat än lugna. Dom kanske utgör sig för att vara just samlade och lugna men ofta ligger det så mycket och slamrar där bakom ytan...rädslor och kontroll kommer här och utgör en stor del. Det är såklart att detta känns. Får man aldrig återhämta sig och vila från såna miljöer så blir det inte bra.
Amanda kom hem i enormt risigt skick för några år sen. Det kunde den blinde se. Det var helt uppenbart på många plan hur dåligt hon mådde. Tyvärr drar alldeles för många iväg i huvudet älskar att ställa dessa diagnoser fast dom har noll koll. Jag hade tex en kvinna här på kurs som sa den hästen har fång. Nej, det har hon inte! Ja, hon är förgiftad så kan man säga men inte är det fång hon har. Hennes ämnesomsättning är påverkad för hon har ätit för många åsikter från människor som anser sig veta. Eftersom hon är häst hade hon inget annat val än att anpassa sig även om hon till slut försökte rymma. Det var så vi fick hem henne igen, hon gick inte att stänga in <3 Lilla, söta, smarta kloka häst!!
Hem kom du! Det tog ett tag att reparera dig på mitt sätt. Du var full av obalanser. Din kropp gjorde ont, din ämnesomsättning var helt satt ur spel. Du hade tappat din gnista, ork och energi. Nu är du pigg, du är vaken, du äter som en häst ha ha ha men faktum är att Amanda äter lika mycket (minst) som islänningarna. Där och då hade du munkorg, tala om stress. Att begränsa. Du är en klok liten häst. Du vet när du är hungrig och du äter vad du behöver. Du okynnesäter inte för att du är stressad. Du kan också äta <3 många idag kan inte det.
TACK min söta lilla häst<3
Du ger mig också mod att så upp för det jag tror på, det är du ett fullt levande bevis på<3 det är jag så oerhört tacksam för!

Läs hela inlägget »
Precis efter julhelgen kommer jag att ha en oljekväll. Det kan väl passa bra efter julledigheten. En kväll där ni doftar, vi går igenom alla mina oljor och användningsområden men framförallt att ni doftar, upplever och känner.
Som vissa uttryckt det efter dessa kvällar "Det känns ju som efter en hel behandling"
  • 27/12 18.00-21.00
  • Hemma hos mig
  • Julfika bjuds det på
  • 500:- per person
  • Du bokar plats via sms till mig
VÄLKOMNA <3 Monica
Läs hela inlägget »
"Min resa med energier. 
Min kontakt och resa med energier började med att jag hade fruktansvärda  magsmärtor. 
Jag var då 17 år, efter att ha uppsökt sjukvården ett flertal gånger och de undersökte  mig gång på gång, spekulerade hit och dit men inte kunde finna något av värde,  kontaktade min mamma Monica om en tid för en behandling/massage. 
När jag kommer in i behandlingsrummet och jag får lägga mig på  behandlingsbänken, frågar Monica mig om jag har ont i magen,  
jag svarar givetvis ja, men undrar hur kan hon egentligen veta det? Frågorna fortsätter komma från Monica och jag tycker det börjar bli lite läskigt,  oroväckande och lite obehagligt, för hur kan hon veta allt detta, det hon frågar mig  stämmer ju. 
Att belasta min kropp med andras problem och tråkigheter gjorde att jag blev  nertyngd över axlarna och på så vis sjönk ihop i kroppen. Problemen la sig även över  mina höfter och då blev jag sned i höften som gjorde att jag gick ojämnt, detta  påverkade hela kroppen givetvis. 
Det är inte så konstigt att man får ont när man inte orkar hålla sitt eget utrymme rent  från negativa energier. 
Någonstans inom mig förstod jag nog vad det handlade om med energiarbetet,  annars hade jag troligen inte fortsatt gå på behandlingar. 
Efter att ha gått på ett par behandlingar har jag börjat förstå energiarbetet och minns  ett tillfälle när jag ska gå in i behandlingsrummet och tänker "idag hittar hon nog  inget på mig" och det är en av det sämsta tankarna jag tänkt, energierna talar om allt.  Det går verkligen inte att ljuga. 
När jag möter Monica säger hon till mig "vad rak i ryggen och lång du blivit", där  och då visste jag, fortsätter jag såhär med mitt energiarbeten kan det bara bli bättre. 
Att gå regelbundet på behandlingar och jobba med mig själv har verkligen ökat min  förståelse , min känsla och att följa min intuition.
Det har inte varit enkelt hela vägen, med nära och kära som tycker att arbetet med  energier verkar lustigt och nästan skräckinjagande, har det inte varit lätt att fortsätta  eftersom jag kunde känna att ingen förstod mig, frustrationen över att ingen lyssnar  eller att man inte förstår trots att man ser hur bra jag mår och hur det utvecklar mig.  Varför fortsätta gå till vården när dom inte kan hjälpa, det fanns ju inget att hitta,  inget fel. 
Att komma till insikt om att min omgivning påverkade mig med deras rädslor och  oro var en form av befrielse, att förstå är en aha-upplevelse. 
Att bli färgade/påverkad av nära och käras åsikter, tankar, rädslor är bara så fel.  Det är inte särskilt snällt att överlämpa sina tråkigheter och dåliga energier på andra. Något av det bästa jag har gjort är att gå min egen väg, att till en början försöka,  prova hålla mig ifrån negativ påverkan, följa min känsla och lyssna på min intuition. 
Det har verkligen inte varit lätt hela vägen, jag har jobbat mig uppåt men också trillat  neråt, långt ner.  
Man kan nästan känna att man vill ge upp men man gör inte det, för man vet innerst  inne att det finns något bättre om jag kämpar mig uppåt igen, och på så vis lärt  känna mig själv och förstå min omgivning utan att ta in för mycket av dess energi  som inte jag vill påverkas av, att jobba med min känsla och intuition. 
Jag har också varit feg för att lämna min trygga vrå jag befunnit mig i , som har  påverkat mig dåligt och negativt, man vet ju vad man har men man vet inte vad man  får om man lämnar det. 
Men det vill jag säga till alla, den känslan som infinner sig när man verkligen vågar  ta steget att lämna sin trygga vrå som inte gör dig rättvisa, den befrielsen och styrkan  man känner i kroppen är så mäktig, det är en så häftig känsla att man vill känna det  om och om igen. 
Jag har idag Monica att tacka, för utan mitt eget ansvar för energiarbetet och hennes  hjälp hade jag verkligen inte stått där jag är idag. 
För att upprätthålla min balans, eftersom vi alla har ett eget ansvar mot oss själva, gör jag regelbundet yin-yoga, det kommer en del insikter och aha-upplevelser under  passen och det är så fantastiskt. 
Min stora dröm är att få möjlighet att jobba med feng shui, att få utnyttja min känsla  till något bra. 
Att få förmedla till andra hur deras hem kan bli lugnare och ett mer positivt ställe."

Denna text fick jag i November 2019, lite komiskt nu när jag skriver det nästan för exakt 2 år sen. Den här tjejen var hos mig igår. Jag skulle kunna lägga till och klargöra massor men jag gör det inte här.
Nu har hon blivit mamma själv. 
Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Josefin EMITSLÖF » Hästdagar:  ”Hej Bokar gärna hästdag 4 feb. Med vänlig hälsning, Josefin ”

  • Ann-Marie Andersson » Yogahelg 14-15 Januari 2023:  ”Finns det microugn så jag kan värma lunch eller måste det vara kall lunch man ta..”

  • Susanne Lindeqvist » Yoga för ryttare:  ”Hej kom Jag med?”

  • Gunilla » Högkänslighet:  ”Så sant.”

  • Mia » Högkänslighet:  ”Såå bra förklarat som det alltid är när du skriver eller berättar ngt Monica! Ta..”

Arkiv

Länkar

bloggEtiketter