Grani

Grani är min häst som visat och lärt mig otroligt mycket! Detta handlar också om att lyssna, inte lyssna i "huvudet"utan med känslan. Det kan alla men det handlar mycket om träning för att ha närvaron. Det är viktigt att berätta att ett halvår tidigare höll Grani verkligen på att dö pga förgiftning, det är en historia för sig själv. 
Den här gången kommer jag ut på morgonen för att släppa ut hästarna i hagen. Grani ser hängig ut. När dom kommer ut i hagen går dom fram till sitt hö, även han-men han tuggar så långsamt....ja hela han hänger, ingen aptit. Nej, inte nu igen är den tanken som far genom mitt huvud!! Det var en väldigt lång process sist.
Senare samma dag går jag ut med honom på en promenad för att se om han vill pilla lite gräs på andra ställen, så var det sist när han blivit förgiftad. Ja, han tuggar men det liksom åker ut igen. Illamående? ja då har man ju ingen aptit...jag har även sett honom dricka under dan, samma sak det rinner ut igen mer som att sköljer munnen. När jag kommer tillbaka från den lilla promenaden ställer jag honom på gården och frågar.....GRANI, VAD ÄR DET FÖR FEL MED DIG?  Då får jag direkt en bild av halsen! Nu går det snabbt! Halsen!? Han gapar jag ser något i halsen som sticker upp! Sticker in fingrarna tar tag, det sitter fast!!! Lämnar honom på gården går in i pannrummet där vi har verktyg, hittar en tång. Går ut med tången han står och väntar, direkt när jag kommer fram öppnar han munnen igen! Jag sticker ner tången i halsen tar tag om pinnen och upp kommer detta!!!(se bild-det är den lilla pinnen underst i bild jag ser i svalget på honom) Allt som allt tog det max 5 min!
Som jag hade irrat rundor i tankarna i huvudet hela dan innan jag äntligen ställde frågan till honom.
Han visade! Jag lyssnade & handlade! Vad lärde jag mig av detta?
Naturligtvis att jag skulle frågat honom direkt...
Hur viktigt det är att vara närvarande, att lyssna med hjärtat inte irra runt i tankarna!
När jag var närvarande kom instinkten, handlandet av sig själv-spontant, det är så det är!
Att släppa kontrollen!
Ha tillit!
Han gick sen direkt ut i hagen åt sitt hö, drack sitt vatten utan problem. Inga följdproblem! Jag kände mig aldrig orolig han visade direkt  att jag kan både äta och dricka. Våra djur är otroligt kloka vi behöver ibland bara lära oss stanna upp och lyssna!
Denna händelsen utspelade sig för ca 2 år sen, det är sånt här jag sparar i min "bank" inte för att slå på mig själv för att jag inte lyssnade från början utan för att komma ihåg att jag lyssnade! Känslan och ödmjukheten som kommer i närvaron/kommunikationen....är stor, otroligt stor!
 
Etiketter: hästar

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln