Dagen idag.....

Imorse skulle jag släppa ut hästarna i hagen. Vi tar alltid våra hästar i luggen om dom inte går lösa (utom vår nya häst, han har inte lärt sig det än, så han får fortfarande ha grimma)
Jag tog jag Amanda, vår shetlandsponny i luggen och vattenspannen i vänster hand. Hon kastade sig rakt bakåt tillbaka in  i boxen, en reaktion jag aldrig sett!!! Jag sätter ner vattenspannen, går in i boxen och tar henne i luggen igen när vi passerat öppningen sliter hon sig och galopperar iväg i full panik bort till ett hörn där hon inte kommer någonstans. Hon ser ut som en fullstor häst med höga benlyft, högt huvud, uppspärrade näsborrar, fnysande och är fullständigt livrädd!!!! Då har jag redan förstått vad som skrämmer henne....storbalen vi hämtade igår som står i hagen. Jag är i chock!!!! Lugna, trygga Amanda som vi alltid har sagt om, att det kan smälla en bomb bredvid henne och hon hade inte ens blinkat. Som har varit här sedan hon var föl, som varit med på massor, vi har gått överallt och det har ALDRIG varit några problem. Hon har lärt 2 tjejer rida(Matilda & Felicia)  från att egentligen varit oerfaren och ung själv. Dom har samarbetat fantastiskt. Dom har lekt, hoppat hinder, varit ute och fikat, ätit bullar, åkt pulka mm. Hon lämnade oss en vända och hjälpte en tjej som blivit rädd för hästar att återfå sin tillit. Även dom lekte, red, körde med vagn en hel sommar. Amanda lämnade en tjej som återfått sin trygghet och kom hem som planerat helt utan konstigheter. Det som blir tydligt och uppenbart är att så lätt alla dom åren kan rasa, när man bryter ner en individ. Vid 18 års ålder lånade vi ut henne igen, det var  inget bra alls och hon kom hem igen utan någon skada. 
Efter ytterligare något år fick en fick en sk horseman henne till sin verksamhet! Det är en hel historia som slutade med att han sålde henne eller gav bort henne, jag vet inte. Hon hamnade i Gävle. Då var det Felicia som en dag sa mamma du måste ringa .....(hans namn) och fråga hur det är med Amanda. Felicia var envis hon gav sig inte! Mamma har du ringt?!  RING!!! Ok, och så gjorde jag det. Han ljög först och sa att hon mådde jättebra, fast när jag pressade honom erkände han att hon inte längre var kvar. Men att hon hade det jättebra! Hon är hos en hovformspecialist (fint ska det va) i Stockholm. Det tog ca 3 veckor innan jag fick ett telefonnummer. Då hade jag förstått att han verkligen inte brydde sig,  mer än om pengar! När jag fick numret ringde jag direkt och hamnade i Gävle hos en kvinna som arbetade  bla som healer och djurkommunikatör. Hon var verkligen chokad, hon hade fått en helrisig häst till sig från en horseman som hon trodde var duktig.  Han hade inte ens lämnat henne själv utan någon anställd hade kommit med hästsläp, lämnat av henne en häst som hette Amanda, men i passet stod det Betty. Så hon visste ju inte ens om det var rätt häst som hon fått. Hon kunde inte förstå hur denna trasiga häst fortfarande hade sådan tillit till människan. Hon hade också förmedlat när hon lyssnade, att hon bara var på genomresa, detta var inte hennes hem, hon var på väg hem. En dag började hon gå ur hagen, det gick inte att stänga in henne. Då tog vi hem henne, såklart var vi alla överrens!!
Ca 2 år har det tagit med behandlingar, lugn och ro, hovslagare 1 ggr/mån eftersom hennes skick var så dåligt. Nu är magen i balans, hon har fått hull igen, hennes ämnesomsättning funkar, hon har friska hovar att gå på, hon är tillbaka i ögonen, hennes personlighet, hennes vilja och gnista börjar komma tillbaka.
Men idag blev jag chockad, tänk så lätt det är att rasa en inre trygghet. Amanda är nog en av dom tryggaste hästarna jag känt, men hon kommer tillbaka nu får vi miljöträna. Det viktigaste är läkt, hon har en frisk kropp att verka i.
Nu till något roligare!!
Jag avslutade dagen med terapiridning på Grani. Grani som kom hit som högkänslig, överbelastad häst med både fysiska och psykiska problem. Förra ägaren som ägt honom i ca två år hade skrivit ett helt kompendium till blivande ägare eftersom han var så speciell. Så att man skulle förstå honom....Där stod den erfarna ryttaren dröm fast den oerfarna ryttarens skräck. Han var ju en skräck eftersom han flydde från allt. På helspänn i alla lägen. 
Idag har han i samma anda som Amanda var i när hon åkte härifrån varit ute med en tjej. Hon red, jag gick, det var mörkt, det var hundar som skällde, det kom bilar och traktorer...han viftade inte ens på öronen. Han är så lugn, så trygg och jag är så lycklig!!! Han kom hit när han var ca 16 år idag är han nästan 10 år äldre. Det ligger många timmar bakom men då blir det också hållbart och tryggt. Då bygger man starka, trygga och stabila individer. För oss har det aldrig handlat om quick-fix, jag förstår att det ligger ingen lönsamhet i det vi gör mer än i hjärtat men den lönsamheten är den enda jag bryr mig om. Den vinner i alla lägen!!
Fast det är inte heller helt sant för att investera på det sättet ger garanterat god avkastning på många olika sätt.
Nu kommer Grani kunna dela med sig av sin stabilitet i massor....HÄRLIGT!!!
Tacksam <3 & Amanda kommer att komma tillbaka helt igen, till fullo, det lovar jag! <3

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Cecilia » Yogaterapi:  ”Hej Jag är intresserad av att prova på yoga pass. Skulle du kunna berätta om de..”

  • Lo Olsson » Utan manual med öppna sinnen:  ”Härligt, att lyssna betyder så mycket”

  • Charlott Jönsson » Yogahelg 21-22/9:  ”Hej, vill gärna stå som reserv till yogahelgen i november. Hälsningar Charlott ”

  • Monica » Yogahelg 21-22/9:  ”Hej Emelie! Båda helgerna är fullbokade, men jag skriver gärna er på återbudslis..”

  • Emelie Dahlgren » Yogahelg 21-22/9:  ”Om det blir platser lediga i september, kan David gå i mitt ställe (min gravidm..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln