En fantastisk position som stimulerar många meridianer. Du kommer åt bindväven längs hela ryggraden, över höfter, säte/skinkor, hela utsida ben, nacke, axlar.
Den stimulerar dina tarmar. Vi äter mycket idag, inte bara mat utan mycket intryck som belastar vår mage, detta både medvetet och undermedvetet.
Gör den gärna på kvällen innan det är dags att sova, för att få en lugnare nattsömn.
Gör vridningen åt båda håll, lägg stöd där det behövs, tex under och mellan knä. Båda axlarna ska vara i mattan, om inte lägg stöd även här.
Minst 2 minuter åt varje håll, du kan med fördel stanna betydligt längre om du känner för det.
Namaste Monica

Idag är en sån dag jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Din själs syfte! Har den ett syfte, har vi som uppgift att lyssna på den? Ja, jag anser det i allra högsta grad! Igår mötte jag en flicka, en liten flicka 9 år. Jag mötte henne via behandling, hon hade önskat att komma hit. Hon sa till sin mamma, mamma jag vill till Monica, hon kan göra mig lugn. Ja, så kan man säga för jag lyssnar! På själen, på det vi inte alltid kommer åt eftersom vi har fastnat så mycket fysiskt. Jag började med att ge yogaövningar. Det är jobbigt, det gör ont tyckte flickan. Ja, såklart. Bindväven är spänd, det är ibland jobbigt att lyssna, det är bättre att någon annan gör det till oss, men det funkar inte så.
Symtom ont i huvudet, orolig, rädd, ont i hälar/fötter, ont i nacke
Yogapositioner sittande framåtfällning, ben mot vägg, liggande vridning(innan det är dags att sova). Både sittande framåtfällning, ben mot vägg stimulerar urinblåsmeridian som påverkar centrala nervsystemet. Centrala nervsystemet är överbelastat vilket skapar reaktioner/symtom.
När hon la sig på bänken var hon såklart sned, mycket spänningar! Ömma punkter. Fast det är ok, det är skönt sa hon. Man bara vet, man känner att dom ska bort. Det är samma sak på yogamattan. Tydligheten, närvaron behövs, då är det såklart enklare att sitta i en yogagrupp, där i detta fallet jag kan hjälpa till med tydligheten så att man vågar möta sig själv. Frigöra spänningar/blockeringar.
Jobb! Vad vill du jobba med frågade jag henne. Jag vet inte, alla mina kompisar vet, men jag är ju bara 9 år, då är det inte så lätt att veta!
Sant, men själen finns, längtan finns, drivkraften finns, problemet är att i allt brus hör vi den inte, fast vi endast är 9 år. 
Jobb, själva ordet jobb! För många år sen sa Felicia min dotter, mamma varför heter det jobb?  Jobb är jobbigt, kan det inte ha något annat namn. Ja, helt rätt, vad relaterar vi jobb till? Att tjäna massor av pengar?! Det kommer ofta högt upp på listan, så även i denna tjejens fall.
Jag vill ha ett jobb där jag tjänar massor av penagar, så jag slipper jobba. Så jag kan resa på semester, va ledig, ha roligt. Tänk om jobb kan va roligt! Tänk om jobb kan innebära att du känner en inre tillfredställelse! Det kräver att du lyssnar på din själ. Då behöver du inte fly, känna dig rastlös eller ett enormt behov av att vara ledig. Då respekterar du dig själv och dina behov.
I den här tjejens fall "städade" vi bort åsikter från nära, angående jobb. Där flickan verkligen sett och förstått att jobb är jobbigt! Vilket såklart inte är sant!
Det hndlar om mönster/ präglingar!
För många år sen sa en faster till mig hur kan det va att du aldrig klagar på ditt jobb?
Du är tandsköterska, din mamma är tandsköterska och din syster är tandsköterska, dom klagar alltid men jag har aldrig hört dig klaga. Vad ger vi oss själva, respekterar vi oss själva, men samtidigt vad ger vi till omgivningen?!
I mitt fall kan jag säga att det ändrades över åren, jag tyckte om mitt jobb, men det fanns andra där som verkligen borde slutat långt tidigare. Som hade ångest över att gå till jobbet, hela söndagen gick till spillo pga av jobbet ( i tanken). Personer som bestämt över själen att här ska du stanna till pensionen. Tala om att göra övergrepp på sig själv, då är det inte omgivningens fel! Men energin man sprider är såklart helt annat än positiv. jag har suttit på kalas där jobbprat har tagit nästan hela utrymmet, missnöje, gödning av missnöje! Varför? Vad leder det till? Ännu mer missnöje! Ännu längre ifrån sin själs önskan.
Flickan på bänken förstod! Hon förstod vikten av yogaövningarna, även hennes mamma förstod. Det handlar om personlig utveckling. Inte fastna i oblanserna, rädslan, otryggheten....känna att man växer innifrån och ut! Våga möta sina rädslor! Om inte släpper dom aldrig greppet och du kan vara en fånge resten av ditt liv. En fånge i dig själv som inte vågar möta livet, men framförallt vågar inte visa dina rätta färger. det som är du.

Kvinna söker mig för hjälp. Hon har ångest, depression, har mått dåligt i ca 20 års tid. Äter antidepressiva, tar sömntabletter för att överhuvudtaget orka existera. Hon mår verkligen jättedåligt! Har dessutom nattliga svettningar som ingen kan förklara. 
Hon har mött andra, sett resultat därför söker hon upp mig. 
Jag vet ju aldrig i förväg vad jag möter, vid en behandling. Vi är ju olika individer, på olika plan i livet, dessutom har vi har olika saker med oss i bagaget. Jag kan aldrig heller utlova ett önskat resultat, däremot gör jag alltid mitt bästa i att lyssna. Lyssna på individen.
Hon la sig på min behandlingsbänk, jag placerade mina fingrar på henne`s rygg. Får upp bilder, bilder på en olycka. Får känslor, mycket känslor! Den starkaste känslan är känslan av skuld. Att ta på sig ett ansvar. Det hade hon verkligen gjort, hon tog skulden på sig och tog sitt ansvar över det som hände! Detta hade hon levt med, under i 20 år. Jag behövde inte nämna mycket förrän hon fullständigt bröt ihop! När hon lugnat sig, sa hon....detta brukar jag aldrig prata om, med någon,  men du har rätt! Detta har hänt och så berättar hon....
20 år, detta hände när hon var 20 år! Det har följt henne ialla år!
Efter behandling, efter vårt möte.
Hennes nattliga svettningar är helt borta. Ångesten är borta, hon vågar knappt hoppas, är rädd att det kommer tillbaka. Nästan så att hon väntar det, bakom nästa krök. Men det håller, hon säger att läkarna sagt att det är höstdepression, så hon vågar inte ropa hej, förrän hösten passerat. Tiden går, hon är glad och tacksam. Läget är stabilt! 
En morgon skickar hon meddelande till mig, nu har min depression kommit tillbaka.
Just den här dagen skulle jag på em åka till Stockholm på yinyogautbildning. Jag läser, känner, nu har min depression kommit tillbaka...nej, inte över en natt. Så funkar det inte. Jag frågar henne om hon vill att jag "känner av"
Ja, gärna! Ska jag komma, frågar hon. Nej, det behöver du inte. Jag känner in dig under min morgonpromenad. Direkt känner jag helt andra saker, hur andra i hennes närhet har åsikter. Åsikter som påverkar kvinnan. Åsikter hon släppt in. Jag skriver ett långt meddelande av det jag får fram, hon bekräftar det jag skriver.
Igen, det handlar om lyssnandet. I detta sker en frigörelse. man släpper och kan slappna av.
Jag åker till Stockholm, såklart har hon fått information om detta, också att hon ska höra av sig om det är nåt. Jag hör inget på hela helgen, skickar när jag åter är hemma för att checka av. allt är lugnt! Depressionen försvann....igen!
Ja, att lyssna är viktigt!
Ville dela med mig av den här händelsen (såklart har jag sedan länge fått tillåtelse från kvinnan av att det är ok att dela) 
Detta kallar jag orsaker bakom symtom. Att inte bara symtombehandla, då ligger ju orsaken hela tiden kvar bakom. 
Kan såna här känslor dyka upp på yogamattan? Ja, såklart eftersom syftet där är att stanna upp och lyssna! Då är jag glad, dessutom anser jag att det är nödvändigt att kunna hjälpa till, vi vill ju inte bara lägga locket på. Det är en del av mitt arbete som yogalärare.
Det är då läkning sker! På olika plan fysiskt såväl som psykisk. Jag har haft många yogisar under åren, som kommit och berättat att dom kunnat slutat med sina antidepressiva. Att efterhand dom yogat, kunnat trappa ner. Allt eftersom inre läkning/balans sker. 
Det är viktigt att tillägga, att min höga känslighet spelar roll. Att lyssna djupt, brett, se bakom ytan, under fasaden. Jag har gått många kurser. Tränat mycket. Hela livet har lärt på olika sätt, att våga lita på min intuition. Desto fler bekräftelser man får på att saker man känner stämmer, desto tryggare blir man. Man lär känna sin intuition, sina signaler. Många gånger tidigare i mitt liv har det ju faktiskt varit så att medhållet inte varit så stort eftersom många andra inte ser på det sättet, inte känner på det sättet...
Detta är som vilken muskel som helst man tränar upp. Hjärtat är dessutom vår största och i mitt tycke, vår viktigaste muskel.
Att lyssna med hjärtat <3
Alla möten med människor under åren där jag verkligen lärt mig att inte ha en förutfattad mening, jag lovar du kan bli helt förundrad. Den känslan är fantastisk. Känslan av att det här skulle jag aldrig kunna tänka mig till, inte ens hitta på i min vildaste fantasi. Var kom detta ifrån, och så stämmer det när, man delar med sig.
Tack för att du läst! Förhoppningsvis har det fått dig att se möjligheter. Andra vinklar, andra perspektiv.
Tack <3 Namaste Monica
Ps. Den här kvinnans läkare förstod sen, efter att hon berättat för dom om sina upplevelser här, att hon blivit felbehandlad i alla år. Dom satte henne på traumabearbetning. Men det är ett annat kapitel...det tar vi inte nu. 
 

En fantastisk position som stimulerar många meridianer. Du kommer åt bindväven längs hela ryggraden, över höfter, säte/skinkor, hela utsida ben, nacke, axlar.
Den stimulerar dina tarmar. Vi äter mycket idag, inte bara mat utan mycket intryck som belastar vår mage, detta både medvetet och undermedvetet.
Gör den gärna på kvällen innan det är dags att sova, för att få en lugnare nattsömn.
Gör vridningen åt båda håll, lägg stöd där det behövs, tex under och mellan knä. Båda axlarna ska vara i mattan, om inte lägg stöd även här.
Minst 2 minuter åt varje håll, du kan med fördel stanna betydligt längre om du känner för det.
Namaste Monica

Idag är en sån dag jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Din själs syfte! Har den ett syfte, har vi som uppgift att lyssna på den? Ja, jag anser det i allra högsta grad! Igår mötte jag en flicka, en liten flicka 9 år. Jag mötte henne via behandling, hon hade önskat att komma hit. Hon sa till sin mamma, mamma jag vill till Monica, hon kan göra mig lugn. Ja, så kan man säga för jag lyssnar! På själen, på det vi inte alltid kommer åt eftersom vi har fastnat så mycket fysiskt. Jag började med att ge yogaövningar. Det är jobbigt, det gör ont tyckte flickan. Ja, såklart. Bindväven är spänd, det är ibland jobbigt att lyssna, det är bättre att någon annan gör det till oss, men det funkar inte så.
Symtom ont i huvudet, orolig, rädd, ont i hälar/fötter, ont i nacke
Yogapositioner sittande framåtfällning, ben mot vägg, liggande vridning(innan det är dags att sova). Både sittande framåtfällning, ben mot vägg stimulerar urinblåsmeridian som påverkar centrala nervsystemet. Centrala nervsystemet är överbelastat vilket skapar reaktioner/symtom.
När hon la sig på bänken var hon såklart sned, mycket spänningar! Ömma punkter. Fast det är ok, det är skönt sa hon. Man bara vet, man känner att dom ska bort. Det är samma sak på yogamattan. Tydligheten, närvaron behövs, då är det såklart enklare att sitta i en yogagrupp, där i detta fallet jag kan hjälpa till med tydligheten så att man vågar möta sig själv. Frigöra spänningar/blockeringar.
Jobb! Vad vill du jobba med frågade jag henne. Jag vet inte, alla mina kompisar vet, men jag är ju bara 9 år, då är det inte så lätt att veta!
Sant, men själen finns, längtan finns, drivkraften finns, problemet är att i allt brus hör vi den inte, fast vi endast är 9 år. 
Jobb, själva ordet jobb! För många år sen sa Felicia min dotter, mamma varför heter det jobb?  Jobb är jobbigt, kan det inte ha något annat namn. Ja, helt rätt, vad relaterar vi jobb till? Att tjäna massor av pengar?! Det kommer ofta högt upp på listan, så även i denna tjejens fall.
Jag vill ha ett jobb där jag tjänar massor av penagar, så jag slipper jobba. Så jag kan resa på semester, va ledig, ha roligt. Tänk om jobb kan va roligt! Tänk om jobb kan innebära att du känner en inre tillfredställelse! Det kräver att du lyssnar på din själ. Då behöver du inte fly, känna dig rastlös eller ett enormt behov av att vara ledig. Då respekterar du dig själv och dina behov.
I den här tjejens fall "städade" vi bort åsikter från nära, angående jobb. Där flickan verkligen sett och förstått att jobb är jobbigt! Vilket såklart inte är sant!
Det hndlar om mönster/ präglingar!
För många år sen sa en faster till mig hur kan det va att du aldrig klagar på ditt jobb?
Du är tandsköterska, din mamma är tandsköterska och din syster är tandsköterska, dom klagar alltid men jag har aldrig hört dig klaga. Vad ger vi oss själva, respekterar vi oss själva, men samtidigt vad ger vi till omgivningen?!
I mitt fall kan jag säga att det ändrades över åren, jag tyckte om mitt jobb, men det fanns andra där som verkligen borde slutat långt tidigare. Som hade ångest över att gå till jobbet, hela söndagen gick till spillo pga av jobbet ( i tanken). Personer som bestämt över själen att här ska du stanna till pensionen. Tala om att göra övergrepp på sig själv, då är det inte omgivningens fel! Men energin man sprider är såklart helt annat än positiv. jag har suttit på kalas där jobbprat har tagit nästan hela utrymmet, missnöje, gödning av missnöje! Varför? Vad leder det till? Ännu mer missnöje! Ännu längre ifrån sin själs önskan.
Flickan på bänken förstod! Hon förstod vikten av yogaövningarna, även hennes mamma förstod. Det handlar om personlig utveckling. Inte fastna i oblanserna, rädslan, otryggheten....känna att man växer innifrån och ut! Våga möta sina rädslor! Om inte släpper dom aldrig greppet och du kan vara en fånge resten av ditt liv. En fånge i dig själv som inte vågar möta livet, men framförallt vågar inte visa dina rätta färger. det som är du.

Kvinna söker mig för hjälp. Hon har ångest, depression, har mått dåligt i ca 20 års tid. Äter antidepressiva, tar sömntabletter för att överhuvudtaget orka existera. Hon mår verkligen jättedåligt! Har dessutom nattliga svettningar som ingen kan förklara. 
Hon har mött andra, sett resultat därför söker hon upp mig. 
Jag vet ju aldrig i förväg vad jag möter, vid en behandling. Vi är ju olika individer, på olika plan i livet, dessutom har vi har olika saker med oss i bagaget. Jag kan aldrig heller utlova ett önskat resultat, däremot gör jag alltid mitt bästa i att lyssna. Lyssna på individen.
Hon la sig på min behandlingsbänk, jag placerade mina fingrar på henne`s rygg. Får upp bilder, bilder på en olycka. Får känslor, mycket känslor! Den starkaste känslan är känslan av skuld. Att ta på sig ett ansvar. Det hade hon verkligen gjort, hon tog skulden på sig och tog sitt ansvar över det som hände! Detta hade hon levt med, under i 20 år. Jag behövde inte nämna mycket förrän hon fullständigt bröt ihop! När hon lugnat sig, sa hon....detta brukar jag aldrig prata om, med någon,  men du har rätt! Detta har hänt och så berättar hon....
20 år, detta hände när hon var 20 år! Det har följt henne ialla år!
Efter behandling, efter vårt möte.
Hennes nattliga svettningar är helt borta. Ångesten är borta, hon vågar knappt hoppas, är rädd att det kommer tillbaka. Nästan så att hon väntar det, bakom nästa krök. Men det håller, hon säger att läkarna sagt att det är höstdepression, så hon vågar inte ropa hej, förrän hösten passerat. Tiden går, hon är glad och tacksam. Läget är stabilt! 
En morgon skickar hon meddelande till mig, nu har min depression kommit tillbaka.
Just den här dagen skulle jag på em åka till Stockholm på yinyogautbildning. Jag läser, känner, nu har min depression kommit tillbaka...nej, inte över en natt. Så funkar det inte. Jag frågar henne om hon vill att jag "känner av"
Ja, gärna! Ska jag komma, frågar hon. Nej, det behöver du inte. Jag känner in dig under min morgonpromenad. Direkt känner jag helt andra saker, hur andra i hennes närhet har åsikter. Åsikter som påverkar kvinnan. Åsikter hon släppt in. Jag skriver ett långt meddelande av det jag får fram, hon bekräftar det jag skriver.
Igen, det handlar om lyssnandet. I detta sker en frigörelse. man släpper och kan slappna av.
Jag åker till Stockholm, såklart har hon fått information om detta, också att hon ska höra av sig om det är nåt. Jag hör inget på hela helgen, skickar när jag åter är hemma för att checka av. allt är lugnt! Depressionen försvann....igen!
Ja, att lyssna är viktigt!
Ville dela med mig av den här händelsen (såklart har jag sedan länge fått tillåtelse från kvinnan av att det är ok att dela) 
Detta kallar jag orsaker bakom symtom. Att inte bara symtombehandla, då ligger ju orsaken hela tiden kvar bakom. 
Kan såna här känslor dyka upp på yogamattan? Ja, såklart eftersom syftet där är att stanna upp och lyssna! Då är jag glad, dessutom anser jag att det är nödvändigt att kunna hjälpa till, vi vill ju inte bara lägga locket på. Det är en del av mitt arbete som yogalärare.
Det är då läkning sker! På olika plan fysiskt såväl som psykisk. Jag har haft många yogisar under åren, som kommit och berättat att dom kunnat slutat med sina antidepressiva. Att efterhand dom yogat, kunnat trappa ner. Allt eftersom inre läkning/balans sker. 
Det är viktigt att tillägga, att min höga känslighet spelar roll. Att lyssna djupt, brett, se bakom ytan, under fasaden. Jag har gått många kurser. Tränat mycket. Hela livet har lärt på olika sätt, att våga lita på min intuition. Desto fler bekräftelser man får på att saker man känner stämmer, desto tryggare blir man. Man lär känna sin intuition, sina signaler. Många gånger tidigare i mitt liv har det ju faktiskt varit så att medhållet inte varit så stort eftersom många andra inte ser på det sättet, inte känner på det sättet...
Detta är som vilken muskel som helst man tränar upp. Hjärtat är dessutom vår största och i mitt tycke, vår viktigaste muskel.
Att lyssna med hjärtat <3
Alla möten med människor under åren där jag verkligen lärt mig att inte ha en förutfattad mening, jag lovar du kan bli helt förundrad. Den känslan är fantastisk. Känslan av att det här skulle jag aldrig kunna tänka mig till, inte ens hitta på i min vildaste fantasi. Var kom detta ifrån, och så stämmer det när, man delar med sig.
Tack för att du läst! Förhoppningsvis har det fått dig att se möjligheter. Andra vinklar, andra perspektiv.
Tack <3 Namaste Monica
Ps. Den här kvinnans läkare förstod sen, efter att hon berättat för dom om sina upplevelser här, att hon blivit felbehandlad i alla år. Dom satte henne på traumabearbetning. Men det är ett annat kapitel...det tar vi inte nu.