Att vara högkänslig...

I alla år har jag hävdat att man inte ska stänga av.
Att man istället ska vårda oh ta hand om sin energi.
Lära sig ett bra energiarbete, som fungerar.
Detta är en text från en tjej som kom till mig för många år sen.

"Att vara högkänslig
Att läsa av allt
Känna allt i sin kropp.
Andras känslor.
Andras mående.
Andras smärta.
När man inte vet att det är det man känner av. Att man tror att det är sitt eget. Det äter energi. Det äter upp en inifrån och ut och tillslut vet man inte längre vad man vill eller vem man är. För där inne i sig själv ligger så mycket av alla andras jox. Det är som att den energibubbla man har är invaderas av andra. Att där är massor av andras trådar i den egna bubblan. Som ett rörigt garnnystan där inne. Eller en myrstack. Ja jösses så rörigt det blir. Det är aldrig lugnt. Aldrig tyst. Man får panik av det. Man vill springa ifrån sig själv. För mig var det enda stunden det blev tyst. När jag sprang i skogen. Och som jag sprang. Varje dag gjorde jag det. Andra trodde att jag gjorde det för träningen. Men för mig var det överlevnad. Jag sprang tills det bultade i huvudet och kroppen värkte. Tills jag hade så ont i lungorna för att kroppen inte hängde med. Då när jag pressat mig till max, var nära att svimma. Då blev det lugnt för en stund. Jag brukade då bara sitta i skogen eller vid vattnet. Jag hade mina ställen. Där satt jag länge och kände hur allt runt mig kändes. I skogen var det ingen som kunde trycka på. Där var bara jag. Där fick jag vara jag. Men det jag inte visste var att jag bara symtombehandlade. För varje dag samlade jag på mig nytt. Jag kunde inte hålla mitt space. Utan gång på gång fylldes jag av andras skit. Gång på gång kände jag av hur andra mådde, vad de tänkte, åsikter, idéer, känslor. Ja allt som inte var jag fylldes jag med. Att springa mig slut i skogen, var bara en flykt. En kortsiktig behandling. Det botade ingenting. 

Efter varje måltid jag ätit fick jag lägga mig ner på golvet. Jag fick så ont i magen. Spelade ingen roll vad det var jag åt. Utan jag låg där på golvet och min kropp försökte hinna med att ta hand om maten. Jag var så full av alla andra att jag liksom ätit mig mätt på intryck. Magen hade fullt sjå att ta hand om andras känslor och stress att när då den fysiska maten kom dit så blev det kaos. Och för mig blev det vardag att alltid känna så. Men så ska det ju inte vara! Så är det inte nu. Det kan bli annorlunda. Man behöver jobba. Det är en resa. En resa som man måste välja att ta. Ett jobb man måste vara villig att göra. Den resan är inte bort. Den resan är ingen flykt. Den är att möta. Att blicka inåt. Att lära känna sig själv, utan alla andras olikfärgade trådar som stör. Att få känna sin egen energis styrka, kanske för första gången. För du är kapabel till det! Till så mycket mer än vad man tror. All energi har gått till alla andra, när den borde vara till dig. De andra har sin egen energi. De ska inte ta av dig. "

Håller med, det ska inte ta av dig!
Men när man blir energimässit svag så blir det lätt så!

Mycket yoga både hos mig och Matilda har det blivit under åren.
Behandlingar av mig, Monica. Dvs avläsningar där jag lyssnar, läser av spänningar blockeringar, trycker och på så sätt frigör. Får igång individens egna energiflöde.
Allt är individuellt!
Den här tjejen kunde inte sitta i ett yogarum utan att känna av, plocka in, hon var så van. Så överbelastad!!

"Jag är inte avstängd nu, utan fortfarande högkänslig. Fortfarande öppen. Men jag är tränad. Jag låter det inte längre åka lika långt in i mig. Jag kan känna andras känslor men jag låter det stanna i den bubbla som finns runt mig. Mitt space. Jag äter inte upp det längre. Det fastnar inte i min kropp. Utan jag vet att det inte är mitt. och därför inte jag som kan göra något åt det som jag känner. Det ligger hos någon annan. Men jag kan välja att jobba med min egen energi. Min kropp och mitt mående. Att känna rötterna växa ut från fötterna och ner i jorden. Att andas in. Gå igenom kroppen steg för steg genom yogaövningar. Andas ut och släppa det som jag redo att släppa taget om. Att reda ut och rensa upp inombords. Att lära känna mig själv och min potential. Det har gett mig så himla mycket att jag nog inte kan beskriva det med ord."

Hon har gått kurser dels Circle of Light och flera energiavläsningskurser.

"Första gången jag kom till Monica och hon öppnade dörren till vad det innebär att vara högkänslig så var det som att jag för första gången mötte någon som pratade mitt modersmål. Det var sådan stor aha-upplevelse och jag har aldrig känt mig så förstådd i hela mitt liv. Det var en fantastisk känsla! Hur svart allt ändå kändes innan, så fanns det en gnutta hopp igen. Det finns en väg ut!"

Ja, det finns det!
Idag har denna tjej en egen familj, två pojkar och hon som inte kunde få barn...
Inget förvånande så stressat som allt i hennes kropp var.
Tacksam är även jag!
Detta är så oerhört stort och mäktigt framförallt enormt inressant. Kroppen och allt därinne...att försöka att kontrollera det är enligt mig inte rätt väg att gå!
Såklart inte att stänga av utan lära känna sig själv på rikigt. Lära sig att lyssna. 

Den här tjejen är fantastiskt lyhörd, vänlig och omtänksam, en helt fantastisk människa. Idag har hon koll. Hon sätter sina egna gränser. Hon har redskap till att vårda sig själv och sin energi. Hon kan möta många människor, vara i stora sammanhang utan att bli dränerad.

Oerhört tacksamt!
I alla såna här lägen tackar jag för ett gott samarbete för utan det når vi ingenstans.
Så tack för en beskrivande text!
Monica