2021

Amanda är en fantastisk liten shetlandsponny. Vi köpte henne som föl, hon har alltid varit en stor del av familjen. Hon har lekt med barnen. Dom har ridit på henne. Hon har varit med som sällskap när Matilda tränade med sin islänning. Kort sagt hon älskar att vara med och hon älskar barn. Kanske för att barn är mindre komplicerade än vuxna. Kärleken är renare utan förväntningar.
Hon kan kommunikation. Det kan alla djur. Det var på henne Matilda satt när hon som 4 åring sa, mamma det räcker att jag tänker att Amanda ska trava och så gör hon det. Ja, sant. Många vuxna gör saker så komplicerat. Amanda stod också och såg när jag longerade Algot (min andra häst som jag hade då) när jag sen skulle longera henne, så visste hon. Amanda är lugn, hon är trygg, hon är en extremt bra mamma. Fast det är ibland dom här lugna, trygga som tar extremt mycket stryk i miljöer som är allt annat än lugna. Dom kanske utgör sig för att vara just samlade och lugna men ofta ligger det så mycket och slamrar där bakom ytan...rädslor och kontroll kommer här och utgör en stor del. Det är såklart att detta känns. Får man aldrig återhämta sig och vila från såna miljöer så blir det inte bra.
Amanda kom hem i enormt risigt skick för några år sen. Det kunde den blinde se. Det var helt uppenbart på många plan hur dåligt hon mådde. Tyvärr drar alldeles för många iväg i huvudet älskar att ställa dessa diagnoser fast dom har noll koll. Jag hade tex en kvinna här på kurs som sa den hästen har fång. Nej, det har hon inte! Ja, hon är förgiftad så kan man säga men inte är det fång hon har. Hennes ämnesomsättning är påverkad för hon har ätit för många åsikter från människor som anser sig veta. Eftersom hon är häst hade hon inget annat val än att anpassa sig även om hon till slut försökte rymma. Det var så vi fick hem henne igen, hon gick inte att stänga in <3 Lilla, söta, smarta kloka häst!!
Hem kom du! Det tog ett tag att reparera dig på mitt sätt. Du var full av obalanser. Din kropp gjorde ont, din ämnesomsättning var helt satt ur spel. Du hade tappat din gnista, ork och energi. Nu är du pigg, du är vaken, du äter som en häst ha ha ha men faktum är att Amanda äter lika mycket (minst) som islänningarna. Där och då hade du munkorg, tala om stress. Att begränsa. Du är en klok liten häst. Du vet när du är hungrig och du äter vad du behöver. Du okynnesäter inte för att du är stressad. Du kan också äta <3 många idag kan inte det.
TACK min söta lilla häst<3
Du ger mig också mod att så upp för det jag tror på, det är du ett fullt levande bevis på<3 det är jag så oerhört tacksam för!

Läs hela inlägget »
Precis efter julhelgen kommer jag att ha en oljekväll. Det kan väl passa bra efter julledigheten. En kväll där ni doftar, vi går igenom alla mina oljor och användningsområden men framförallt att ni doftar, upplever och känner.
Som vissa uttryckt det efter dessa kvällar "Det känns ju som efter en hel behandling"
  • 27/12 18.00-21.00
  • Hemma hos mig
  • Julfika bjuds det på
  • 500:- per person
  • Du bokar plats via sms till mig
VÄLKOMNA <3 Monica
Läs hela inlägget »
"Min resa med energier. 
Min kontakt och resa med energier började med att jag hade fruktansvärda  magsmärtor. 
Jag var då 17 år, efter att ha uppsökt sjukvården ett flertal gånger och de undersökte  mig gång på gång, spekulerade hit och dit men inte kunde finna något av värde,  kontaktade min mamma Monica om en tid för en behandling/massage. 
När jag kommer in i behandlingsrummet och jag får lägga mig på  behandlingsbänken, frågar Monica mig om jag har ont i magen,  
jag svarar givetvis ja, men undrar hur kan hon egentligen veta det? Frågorna fortsätter komma från Monica och jag tycker det börjar bli lite läskigt,  oroväckande och lite obehagligt, för hur kan hon veta allt detta, det hon frågar mig  stämmer ju. 
Att belasta min kropp med andras problem och tråkigheter gjorde att jag blev  nertyngd över axlarna och på så vis sjönk ihop i kroppen. Problemen la sig även över  mina höfter och då blev jag sned i höften som gjorde att jag gick ojämnt, detta  påverkade hela kroppen givetvis. 
Det är inte så konstigt att man får ont när man inte orkar hålla sitt eget utrymme rent  från negativa energier. 
Någonstans inom mig förstod jag nog vad det handlade om med energiarbetet,  annars hade jag troligen inte fortsatt gå på behandlingar. 
Efter att ha gått på ett par behandlingar har jag börjat förstå energiarbetet och minns  ett tillfälle när jag ska gå in i behandlingsrummet och tänker "idag hittar hon nog  inget på mig" och det är en av det sämsta tankarna jag tänkt, energierna talar om allt.  Det går verkligen inte att ljuga. 
När jag möter Monica säger hon till mig "vad rak i ryggen och lång du blivit", där  och då visste jag, fortsätter jag såhär med mitt energiarbeten kan det bara bli bättre. 
Att gå regelbundet på behandlingar och jobba med mig själv har verkligen ökat min  förståelse , min känsla och att följa min intuition.
Det har inte varit enkelt hela vägen, med nära och kära som tycker att arbetet med  energier verkar lustigt och nästan skräckinjagande, har det inte varit lätt att fortsätta  eftersom jag kunde känna att ingen förstod mig, frustrationen över att ingen lyssnar  eller att man inte förstår trots att man ser hur bra jag mår och hur det utvecklar mig.  Varför fortsätta gå till vården när dom inte kan hjälpa, det fanns ju inget att hitta,  inget fel. 
Att komma till insikt om att min omgivning påverkade mig med deras rädslor och  oro var en form av befrielse, att förstå är en aha-upplevelse. 
Att bli färgade/påverkad av nära och käras åsikter, tankar, rädslor är bara så fel.  Det är inte särskilt snällt att överlämpa sina tråkigheter och dåliga energier på andra. Något av det bästa jag har gjort är att gå min egen väg, att till en början försöka,  prova hålla mig ifrån negativ påverkan, följa min känsla och lyssna på min intuition. 
Det har verkligen inte varit lätt hela vägen, jag har jobbat mig uppåt men också trillat  neråt, långt ner.  
Man kan nästan känna att man vill ge upp men man gör inte det, för man vet innerst  inne att det finns något bättre om jag kämpar mig uppåt igen, och på så vis lärt  känna mig själv och förstå min omgivning utan att ta in för mycket av dess energi  som inte jag vill påverkas av, att jobba med min känsla och intuition. 
Jag har också varit feg för att lämna min trygga vrå jag befunnit mig i , som har  påverkat mig dåligt och negativt, man vet ju vad man har men man vet inte vad man  får om man lämnar det. 
Men det vill jag säga till alla, den känslan som infinner sig när man verkligen vågar  ta steget att lämna sin trygga vrå som inte gör dig rättvisa, den befrielsen och styrkan  man känner i kroppen är så mäktig, det är en så häftig känsla att man vill känna det  om och om igen. 
Jag har idag Monica att tacka, för utan mitt eget ansvar för energiarbetet och hennes  hjälp hade jag verkligen inte stått där jag är idag. 
För att upprätthålla min balans, eftersom vi alla har ett eget ansvar mot oss själva, gör jag regelbundet yin-yoga, det kommer en del insikter och aha-upplevelser under  passen och det är så fantastiskt. 
Min stora dröm är att få möjlighet att jobba med feng shui, att få utnyttja min känsla  till något bra. 
Att få förmedla till andra hur deras hem kan bli lugnare och ett mer positivt ställe."

Denna text fick jag i November 2019, lite komiskt nu när jag skriver det nästan för exakt 2 år sen. Den här tjejen var hos mig igår. Jag skulle kunna lägga till och klargöra massor men jag gör det inte här.
Nu har hon blivit mamma själv. 
Läs hela inlägget »

....så passar väl denna delning bra.
En text som jag fått till min kommande bok (när den/det nu blir av)


"När livet inte blir som man tänkt. Man tycker att man har provat alla vägar, vänt på alla stenar och tänkt, tänkt och tänkt. Där befann jag mig när jag mötte Monica.
För mig var det sjukdom som gjort att jag hamnat där jag hamnat. Det började så tidigt i livet att jag knappt kan relatera till något annat. Jag var tolv år när cancern slog till 2002, och det var sannerligen med dunder och brak. Vägen till en diagnos och en rätt tagen biopsi var krokig redan den och försatte mig i livsfara. Det var i sista sekunden man fick ut ett prov av tumören och jag fick en diagnos. I sista sekunden som man med hjälp av några av världens duktigaste läkare gjorde en behandlingsplan. En behandlingsplan som innehöll den tuffaste kombinationen och schemat av cytostatika som man någonsin gett ett barn i Lund. Det var allt eller inget och man hade inget annat val än att prova. Jag var ändå döende och jag var ensam med diagnosen i så ung ålder-med andra ord ett unikt fall där man inte kunde relatera till någon tidigare patient. Jag hade en inställning som inte tillät mig att tro annat än att jag skulle överleva, och man sa ofta att det var tack vare den som jag klarade det. Otroligt nog var tumören borta 6 månader senare. Kvar fanns bara ärren av vad jag genomgått. Jag trodde att jag kunde ta vid där jag avslutade, på alla plan. Tumören var ju borta! Jag blev snart varse att jag varit lite för optimistisk. Nog för att tumören inte var kvar, men ärrvävnaden hade gett mig 60% lungkapacitet, ett hjärta som behövde medicineras för att inte skena, infektionskänslighet, smärtor, stora problem med magen och en hel del därtill. Tydligast blev nog ändå att jag som person var förändrad. Ett barn som genomgått ett sådant trauma får lite annat perspektiv på livet än sin jämnåriga.
Några år efter avslutad behandling så närmade det sig en riktig friskförklaring och jag hade återhämtat mig ganska väl efter omständigheterna. I samband med att detta skulle ske råkade man ta en röntgenbild lite för långt ner, och det var den bilden som var början till vad som komma skulle. Jag genomgick två stora operationer, täta undersökningar, biopsier och hade diverse olika läkarkontakter. Inget gav egentligen några riktiga svar, och ingen hade tidigare sett denna tumörbildning. Det spred sig mellan varje röntgen. Det började med mjälten, därefter en strimma på levern följt av förändringar på skelettet. Jag var ärligt talat livrädd! Till slut var tumörerna så spridda så att mjälten hade fått tas bort, levern var mer än dubbelt så stor, jag hade förändringar i skelett och benmärg i lårben, bäcken, höfter, alla kotor i ryggkotpelaren samt nacken.
Att vara sjuk, att leva i ovisshet, oro och att ovanpå det vara högkänslig. Det var inget enkelt projekt. Jag fick till slut helt slut på ork och jag vet nu i efterhand att jag var i en djup depression. När jag träffade Monica var jag alltså i sämre skick än någonsin mentalt. Jag greppade efter de sista halmstråna för att få hjälp av sjukvården och lite hopp, men alla stod handfallna. Ingen hade sett en patient med denna sjukdom, och ingen vågade eller ville ta sig an mig ordentligt.
Samtidigt som allt detta skedde skulle jag sälja en häst-Uni. En mycket speciell tvåårig valack som nyligen kastrerats. Han hade en testikel som vi blev tvungna att operera ut med hjälp av titthålskirurgi. Det var ett litet snitt och snart hade han bytt päls och läkt ihop och det fanns inte ett synbart spår efter operationen. Uni var pigg och glad och sig själv på alla sätt. Operationen var egentligen helt oväsentlig för Unis framtid, och inget som jag skrivit om i annonsen. Där stod bara att han var ganska nyligen kastrerad. Jag tänkte att jag berättar för en seriös intressent när den träffar Uni. Så småningom hörde Monica av sig och ville komma och titta. Vi bokade in en dag för att hon och Uni skulle få träffas. Monica var en lite annorlunda hästintressent. Egentligen en sådan man önskar, men sällan träffar på. Hon tog sig tid och respekterade Uni. Lät honom känna av henne samtidigt som hon kände av honom. När hon klappade på Uni så stannade hon upp vid hans vänstra sida-i samma område som snittet gjorts. Hon sa att det var något där. Att han var lite stel, att det strålade och att något hänt som påverkade det området, men att det var något som snart inte skulle påverka honom längre. Jag berättade då om operationen. Monica var här mer än en gång för att träffa Uni, och varje gång sa hon något ”konstigt”. Hon sa något om mina lungor, något om min mamma och något om mitt mående. Allt stämde! Jag vet egentligen inte exakt hur det blev som det blev, men innan Uni ens flyttat hade jag min första behandling hos Monica. Det var en speciell upplevelse och jag kände mig väldigt trygg i att gå dit trots att jag egentligen är en person som lutar mig mycket på vetenskap och aldrig har trott på något alternativt. Det var en något omtumlande upplevelse redan samma dag, men dagen efter var katastrof och jag var irriterad, trött, hade ont i huvudet och djuren skingrade sig när jag kom i närheten. Den dagen hade jag en hästköpare här till en otroligt lugn, snäll och trevlig häst som jag brukade ha en fin kontakt med. Hästen ville inte komma till mig i hagen. På väg in till stallet hoppade och skuttade hon rundor och var rädd för allt möjligt. Väl inne i stallet stod hon och slog med frambenen och skrek efter kompisarna. Jag fattade ingenting först, men sen insåg jag-Det var ju jag som påverkade henne och hon kände antagligen av att jag var helt ur balans. Den stackars köparen trodde antagligen att både jag och hästen var galen, och jag försökte så gott det gick förklara utan att det blev flummigt, men antagligen tyckte hon nog bara att jag var ännu mer galen och tyckte synd om mig där jag stod med en galen häst och själv helt utslagen och skakig.  Att jag påverkar djuren var i sig inget nytt för mig, men det var lite överraskande att det jag upplevde på behandlingsbänken kunde påverka så starkt. Det här var ju egentligen ingenting jag ens trodde på. Det tog några dagar innan jag mådde bättre, och jag försökte ha med mig det som sagts och gjorts på behandlingsbänken, känslan, tills det var dags nästa gång.
Under tiden hann jag besöka min nya läkare i Lund och få beskedet att tumörerna slutat växa. Det var den mest fantastiska känslan jag känt på flera år. Tänk att det slutat växa. Dock trodde jag ju mest bara att det var en tillfällighet, men oavsett köpte det mig lite tid tänkte jag. Jag fick också ett lite dystrare besked i denna vevan-att jag var djupt deprimerad. Det hade aldrig slagit mig tidigare, men jag förstod det för första gången när han förklarade det. Han hade rätt, men jag hade ju levt i detta i så många år att jag inte insett det. Det var ju liksom bara så det var. Han tyckte trots mina protester att jag skulle ta antidepressiv medicin. Han tyckte att det var värt att prova och trodde att det skulle hjälpa mig att må lite bättre. Jag gick till slut med på det. Vad kan hända? Jag tog min första tablett redan morgonen efter. Den dagen skulle veterinären komma för att besiktiga Uni. Monica och hennes dotter Felicia var också med. Jag började redan efter någon timme efter att jag tagit tabletten känna mig lite konstig, och några timmar senare när det var dags för besiktningen av Uni så var jag skakig i kroppen och kände mig avtrubbad. Jag kände inte igen mig själv. Jag orkade inte riktigt genomföra alla moment och jag fick ta hjälp och gå och sätta mig. Jag visste ju hur extremt känslig jag är mot läkemedel och kopplade ihop detta ganska fort. Jag berättade för Monica redan innan veterinären anlände och sen blev det ju extra tydligt hur påverkad jag var när alla moment skulle genomföras. Monica sa till mig att jag inte ska ta fler tabletter och att jag klarar mig igenom detta utan medicin. Är man så känslig som jag är så är det inte konstigt att det inte blir bra. Lite förtvivlad ringde jag ner till Lund för att få råd och de tyckte jag skulle fortsätta trots symptomen, som de trodde att jag inbillade mig. Jag gjorde inte det, utan bestämde mig för att istället jobba hårdare för att må bättre på egen hand. Jag var ju uppenbarligen på rätt väg.
Andra gången på behandlingsbänken  blev reaktionen snarare att jag kände en lättnad och jag fick även med mig en yoga-position hem-liggande vridning.  Inom en ganska snart framtid började jag även gå på lyxyoga-passen. Yogan var svår i början då ångesten blev extra tydlig när man inte hade något att aktivt fokusera på för att tränga undan den. Jag fick stå ut med att känna paniken komma krypande, för att efter några gånger kunna hantera den och istället slutligen kunna använda yogan som ett verktyg för återhämtning och att dämpa stress. Jag började sakta med säkert våga känna och lyssna på mig själv igen.  Jag var på några behandlingar, men det gick snart över till att endast bli yoga-pass med lite tätare intervall, för att nu två år senare bli yoga hos Monica ca 1 gång i månaden. Resten av jobbet gör jag hemma. Visst kan det vara svårt att stanna upp, känna, lyssna och lita på sig själv, men för mig finns det egentligen där ganska naturligt. Det var förvånansvärt enkelt att bryta det destruktiva mönstret och börja njuta av livet. Monica hjälpte mig att hamna i balans och hitta mig själv igen. Hon hjälpte mig att landa, rensa, känna och stå stadigt i mig själv. Det låter kanske klyschigt, men så var det!  Faktum är att tumörerna i skrivande stund har varit oförändrade i över två års tid. Jag känner att jag är i balans, oroar mig mindre över både små och stora saker. Jag är närvarande på ett helt annat sätt och jag känner en uppriktig tacksamhet varje dag. Jag har alltid varit tacksam, men inte med en sådan innerlig livslust som jag känner nu. Jag kan längta efter saker, gå och lägga mig och längta efter att vakna upp till en ny dag med nya möjligheter. Jag kan under dagen känna att jag nästan sköljs över av glädje för det jag har och jag har en äkta tro på framtiden utan dödsångest. Jag uppskattar de små sakerna och upplever dem på ett helt annat sätt än tidigare. Klarare på något sätt. Jag kommer självklart alltid att ha mina ärr och vara påverkad av smärta och trötthet, men det är skillnad på att vara och vara. Jag orkar mer nu, magen krånglar mindre, jag är lyckligare, jag vågar mer och jag gör det jag vill göra och låter bli det som inte ger mig något tillbaka. Jag märker på både människor och djur runt mig att saker har förändrats. Allt går enklare, men jag har också glidit ifrån en del människor som jag haft runt mig. Kanske för att vi hamnat på så olika plan. Antagligen beror det till ganska stor del på mig själv och hur jag bir frusterad och arg över att de inte gör något åt sina problem som faktiskt aktivt går att göra någonting åt om de vill. På riktigt vill! Jag är nu medveten om att alla faktiskt inte vill må bättre, utan hellre gnäller och tar på sig offerrollen som någon slags identitet och anledning till att inte behöva jobba med sig själva, eller något annat heller för den delen. Jag vill inte längre vara en del av det. Integritet? Jo, antagligen.
Jag är idag helt övertygad om att inställning/närvaro/medvetenhet/integritet och psykisk och fysisk hälsa går hand i hand. Fysisk sjukdom och smärta kan lindras och till och med upphöra när man psykiskt mår bra och är i balans i livet. Likaså kan psykisk ohälsa göra en sjukare fysiskt och ge mer smärta. Jag har idag mindre smärta trots att mitt tillstånd rent fysiskt egentligen är detsamma.
 Jag har alltid haft en fallenhet för djur och framförallt hästar och nu kan jag utnyttja det bättre. Jag är mer närvarande och är där hela tiden och ser och lyssnar på ett helt annat sätt. Allt är så mycket enklare. Jag är medveten på ett helt annat sätt och låter magkänslan styra mycket mer. Förut hade jag såklart också en magkänsla, men det var så lätt att istället tänka och analysera och låta besluten grundas på det man kommit fram till i huvudet istället för det som egentigen kändes rätt och bra. Man sköt ofta känslan ifrån sig. Jag kan tänka tillbaka på beslut jag tagit för några månader sen och se att jag hade gjort annorlunda idag baserat på om jag hade lyssnat bättre. Nu är jag medveten och både hästar och människor lär tacka mig för det. Jag litar mer på mig själv.
Jag skulle påstå att jag nu är så stark att jag mentalt snart är redo att kunna hjälpa andra utomstående med att må bättre. Jag vet att jag har mycket att bidra med och är tillräckligt lyhörd och närvarande för att kunna stå stabilt i mig själv utan att påverkas för mycket av andra. Inte på ett skadligt sätt.
Djuren och naturen har alltid varit en plats för återhämtning för mig, och jag har bott på gård i hela mitt liv. Min första egna häst fick jag när jag blev frisk första gången. Hästarna har följt mig genom livet och har lärt mig så oerhört mycket och gett så mycket glädje. Nu kan jag ge tillbaka, i förhoppningsvis många år till.
Mötet med Monica fick mig att ”tänka” till. ”Tänka” är väl kanske egentligen fel ordval i sammanhanget, men hon fick mig verkligen att vakna upp och ansluta till kroppen igen kan man säga. Jag rycktes upp på ett egentligen ganska mjukt sätt, men också väldigt ärligt.
Jag är så oerhört tacksam över denna upplevelse!"

Det är jag också, så otroligt tacksam!! Vi får väl tacka Felicia det var hon som hittade Uni och visade mig annonsen.
Uni, är verkligen en Unik häst som nu är redo som terapihäst! 


TACK Ellen och Felicia
Och Uni såklart<3
Monica

Läs hela inlägget »

Kanske inte i vanlig bemärkelse. Här tränar du magkänsla & intuition.
Jag och Matilda har planerat in två nya kurshelger.

  • 5 och 6 Mars  9.30-16.00 båda dagarna.
  • 9 och 10 April 9.30-16.00 båda dagarna.
Kursen hålls hemma hos mig Monica i Ranseröd.
Bokning sker till mig 078231103 eller Matilda 0708922372.
Kaffe, te, frukt och fika finns på plats.
Du tar med egen lunch och vattenflaska.

Vi ser hur dessa kurshelgen tränar den inre styrkan. Har du hög känslighet är det så lätt att dras med i andras åsikter, känslor och tankar. Här tränar du dig stark i din egna intuition.

Ps. Håll koll på bloggen dagarna innan kurshelg för att se packlista!
 
Varmt Välkomna 
Monica & Matilda
Läs hela inlägget »

På Torsdag i Circle of Light steg 2 arbetar vi med Bindväven, vilket innebär att vi är hemma hos mig.

  • 18.00-21.00 som vanligt.
  • Kom uteklädda (inte utklädda) vi börjar med en promenad.
  • Sen övrig tid tillbringar vi på yogamattan.
  • Te och frukt finns, det är väl den fikan vi hinner med...
  • Ta med vattenflaska.
Välkomna<3
Läs hela inlägget »

Jag vill att ni ska ta med

  • En bild på en "gammal" plats. Gammal i den bemärkelsen att ni bott där, så bild på ett hus där ni tex växte upp eller bott som vuxen.
  • En bild på en "ny" plats. Där ni bor nu.
  • Ett föremål som tillhört någon som betytt mycket.
Detta kör vi på Lördag så får vi se vad Söndagen har att erbjuda!
Varmt Välkomna<3
Monica
Läs hela inlägget »

Sist när jag hade yoga för barn och ungdomar så kände jag...åh dom skulle behövt en hel dag med detta!!
En hel yogadag<3
Häromdan så kom jag på, men visst har jag bokat in en yogadag???! (Kanske var det mitt syfte då utan att jag visste)
Mycket riktigt 8/1 9.00-16.00. Den ligger ju perfekt där, under lov, innan skolstart.
Såklart är även barn och ungdomar välkomna på dessa yogadagar, inte bara vuxna.

  • Lördag 8 /1
  • 9.00-16.00 hemma hos mig
  • Max 10 deltagare
  • Kostnad 1500:-
Ta med lunchlåda & egen vattenflaska övrigt finns här. Ha även kläder för att kunna vara ute ifall den andan faller på<3
 
Boka din plats till mig (gärna sms) 0738231103
Monica
Läs hela inlägget »
För många år sen kände jag en fantastisk kvinna. En underbar mamma som värnade om och älskade sin familj. Hon var på några yogapass och hade också varit på någon behandling när hon en dag kom för att få behandling och jag sa...
-Vad har du gjort???
-Jag har inte gjort någonting!
-Jo. För det syntes i hennes energi! Jag såg det på henne....
-Något har du gjort!! Det ser helt annorlunda ut!
-Nej, svarade hon igen!
Sen la hon sig på bänken och jag började jobba. Det jag också kallar att balansera eller städa....efter behandlingen säger hon....(förmodligen hade insikterna kommit till henne när hon låg på behandlingsbänken och jag städade bort sånt som skymde sikten)
-Jo, jag har varit på yoga....inte din yoga...annan yoga. Jag är ju kompis med henne som har yogan därför ville jag ställa upp.
Ja, det kan man ju göra om det känns bra!
Detta var allt annat än bra!
Det påverkade henne och hennes energi negativt!
Rent energimässigt blev det som att hon blev mamma till yogaläraren. Där låg så mycket obearbetat och obalanser som hon undermedvetet projicerade ut, som denna kvinnan omedvetet fångade upp. Det som jag sen läste av som påverkade henne oerhört negativt! Så att jag starkt kände, men herregud vad har hänt, vad har du gjort!!
Idag i em på yogan så handlar det om sån healing, för detta är ju inte helt ovanligt!
Tyvärr får jag lägga till!! Jag önskar verkligen att det inte vore så!
Den här kvinnan, då, tillbaka i tiden hon ville ställa upp för sin vän hon var en god kamrat så hon fortsatte....
Jag vet att jag kände att jag vill bara ha hit henne, detta är inte ok, så är vi inte snälla och goda medmänniskor var och en har rätt till sin egen frekvens. Kan vi inte höja andra ska vi iallafall inte sänka!
Den här kvinnan dokumenterades strax efter besöket här, den gången när det bara skrek, med bröstcancer. Idag finns hon inte. Gud vad jag önskar att hon förstått vikten av ett bra energiarbete och att vårda sig själv, som sagt världens bästa och mest omtänksamma mamma. Men jag höll på att säga/skriva men vad hjälper det....
Kanske att detta kommer upp för att det är sånt vi ska jobba med idag. Dessutom hade jag en kvinna på behandlingsbänken nu, ny, hon var här helt för första gången(ibland kan jag ju ha mött dom på yogamattan först) Naturligt medial, verkligen naturligt medial. Jätteduktig!! Hon hade bara missat en sak att vårda sin energi. Blev också "utnyttjad" rent energimässigt. Rättare sagt det kostade för mycket energi. Det visade sig att hon arbetat som medium men att hon orkar inte. Det kostade henne för mycket. Hon använder det bara för egen del nu. Absolut, det kan man göra men när man är så duktig borde fler få ta del av hennes förmåga. Dom som verkligen behöver det! Så...
Dels har hon varit inne i fel sammanhang med människor som söker så otroligt mycket bekräftelse.
Dels har hon missat poängen med att vårda sin egen energi!
Men hon är grym!! jag hoppas att hon kommer tillbaka (och då menar jag egentligen inte hit nödvändigtvis även om det hade fått va en ära att få "träna henne")
Det jag kan lära henne är vikten av att vårda och hålla sin frekvens/energi! Det andra kan jag inte lära henne för det kan hon redan, helt ypperligt!! Precis som kvinnan i texten, det kunde hon också...egentligen! Bara det att hon lyssnade på dom som skrek högre, ansåg sig att kunna mer, så fel det kan bli.
Detta har jag fått se många gånger, flera gånger tyvärr. Så blir det i vårt tekniksamhälle och med våra överbelastningar/obalanser som helt tar över.
Var och en till sitt!
Har man, besitter man en sån otrolig gåva som båda dessa kvinnor har/hade då gäller det bara att vårda den och se om sitt eget hus, sen ger det goda ringar på vattnet.
Kände bara att jag ville skriva lite<3
Tack till dig som orkat läsa även om jag vet att dom som borde läsa kanske inte läser. Men vem vet, kanske någon...som...sen....och så kan ringarna vandra!
Tack<3
Läs hela inlägget »
För er som gått circle of light eller flera av våra energiavläsningskurser som vill ha extra träning
  • 13 & 14  November 9.00-16.00 kör vi en träningshelg i djurkommunikation.
  • Träningsavgift 2000:-
  • Som vanligt på våra kurser du tar med din egna lunch och vattenflaska, övrigt finns här.
Du får strax före kurshelgen info med vad mer som ska med

Du bokar din plats till mig Monica 0738231103 eller Matilda 0708922372
Läs hela inlägget »
Vid dessa två tillfällen i November kommer jag att hoppa in för Matilda och köra yinyoga i Sockenhuset.
Hon kommer att lägga mer fokus på kransar till sin lilla bod.
Så i November kör hon endast yoga hemma hos sig i Mjällby, Sölvesborg.
Dessa två pass ligger nu bokningsbara på min boka direkt
Monica
Läs hela inlägget »
Bindväv är en vävnad som alla har i sina kroppar människor såväl som djur. Bindväven är mitt arbetsfält. Många idag är inte ens medvetna om att den finns. Det är en yinvävnad, yin är inre vilket innebär att den ligger djupare än muskler, kotor och leder. På ett sätt kan man säga att man också kommunicerar med sin bindväv. Den är otroligt viktig att vårda eftersom den bäddar in allt!!!
Jag mötte precis en kvinna på behandlingsbänken som redan förstått vikten och vitsen av att vårda sin bindväv. Hon anammade det direkt vid första mötet, hon gör sina övningar och idag när hon la sig på bänken var hon rak! Denna kvinna tar hand om en häst där mycket fokus ligger på att bygga upp muskler, jobba upp kondition ingen förstår bindväv och bindvävens roll. Jo, den senaste terapeuten förstår. Han sa att hästen behöver en vilodag utan att göra något alls, gärna två (detta i kombination med hans bra behandling). Att sen till det koppla på övningar som stimulerar hästens  bindväv på samma sätt som yinyogan stimulerar människors bindväv är bra!! Då får musklerna mer plats, hästen kan  syresätta sig på ett helt annat sätt,  cirkulationen blir bättre hela rörelseapparaten mår bättre. Okunskap!!
Bindväven är basen. Den måste fungera för att det andra ska fungera, då fungerar faktiskt mycket av det dom jobbar med av sig själv. Bara där kommer det in en naturlig avslappning som är nödvändig!
Den här hästen möter dessutom många människor och får på så sätt mycket intryck. Han ska prestera, vara duktig. Han är väldigt lyhörd i sig själv och vill alltid göra sitt bästa då slår man lätt knut på sig. Då är den här typen av avslappning och vila för att må bra nödvändig!! Annars blir han stel, får ont, kan inte röra sig obehindrat....det blir helt enkelt en stress och man blir det jag kallar överbelastad.
Jag arbetar med att få människor raka, inte för att bygga upp muskler för att musklerna ska bära. Genom att att lyssna, frigöra spänningar, få bindväven att slappna av  får man mer plats och det ger raka kroppar.
Då slutar man felbelasta såklart är det bra för både höfter, ljumskar och knä.
Sneda ryggar som blir raka genom att man vårdar sin bindväv. Såklart hjälper detta vid olika ryggproblem. 
Om du tex som sned ryttare sitter på hästryggen, du har en ridlärare som hela tiden korrigerar, rättar till, säger sträck på dig, sitt mitt över häsen, trampa ner i höger stigbygel...ja, via dina muskler kan du spänna kroppen att tillfälligt att sitta rakt...men hur mår din kropp egentligen? Vad händer när du sen hoppar av och slappar av, ja den är garanterat lika sned eller kanske tom snedare eftersom du stressat och pressat den mer.  Hur känns det för hästen att bära en sån ryttare som stänger in....som inte kan slappna av? Friheten försvinner, rörelsen försvinner och så är ekorrhjulet igång!
Så GLÖM INTE ATT VÅRDA ER BINDVÄV, den är viktig!
Tack<3 Monica
Läs hela inlägget »
Igår på kvällens lyxpass fick jag flera gånger upp en tjej i mitt medvetande. Dom här som är här nu är precis som henne, kände jag! Jag bara visste att jag hade ett mail med en text från henne som är bra, som är viktig, som ska delas  (såklart har jag frågat om lov) så här kommer den!

"Ja hur går det? 
Just nu håller jag på att landa. Som ett visset löv vaggas jag av vinden sakta sakta mot marken. Ovanför flyger stormen, den storm jag nyss var inne i. Det är rätt konstigt hur man inte inser vilket virrvarr man varit i förr än man tar en paus. Eller som jag, får en paus. Först då känner man av och inser - vad håller jag på med?
Det är som att min kropp och själ vet var den ska, men att jag måste landa helt först innan vägen blir tydligare och tydligare framför mig. Men något som jag vet är att energiarbete är ett måste för mig. Det är ett måste att ha energiarbete i mitt liv, både privat och yrkesmässigt. Det kommer inte gå annars. 
Jag är som i ett vägskäl. Står framför helvetesgapet likt Ronja Rövardotter och jag känner hur modet fyller mig. Hur hoppet kommer tillbaka och jag laddar inför att ta det avgörande språnget. Att hoppa över till andra sidan. Att ta sats och välja. För jag kan inte gå tillbaka. Det går inte längre. Jag måste hoppa. Jag ska bara landa färdigt i mig själv igen. Och hoppa för rätt orsak. Inte av rädsla. Utan för att jag måste. För mig själv. Jag vet det. Så det är där jag står nu. I väntan på att ta det stora klivet. Som kommer att förändra allt. Men samtidigt inte. För det har ju hela tiden varit jag. Jag bara väljer den sidan av mig själv nu. Jag väljer att föra samman delarna av mig själv. Så att de inte ska vara delbart längre, utan att jag får vara hela jag i alla lägen i alla roller. Jag väljer att vara stolt över den jag faktiskt är. Att inte gömma mig längre. 
Flickan som inte vågade prata finns bara som ett minne kvar i mig. Som ett annat liv. Hon fick inte vara hela sig, utan anpassade sig efter allt och alla. Men det är inte den jag är längre. Jag tar med mig henne som ett minne. Som en varning. För jag är rätt säker på att jag inte hade klarat mig om jag inte hade hittat energiarbetet och yoga. Jag är rätt säker på att jag hade gått under av alla stormar och piskande vågor. 
Så för det är jag dig otroligt tacksam, Monica. Tack för att du gav mig en väg att hitta mitt liv, att leva upp till min fulla potential. Du öppnar alltid mina ögon och jag har aldrig känt mig så bekräftad i hela mitt liv som första gången jag kom till dig. 
Från djupet av mitt hjärta och från min själ. TACK!"

Och från djupet av mitt hjärta och själ säger jag också TACK! Hon har vågat, hon har litat, hon har lyssnat på min intuition men den lyssnade ju på henne. Såklart blir man bekräftad och trygg där. Detta är nåt som är viktigt för alla. Som förälder....häromdan hade jag en ny tjej här på behandling som sa, varför har jag inte fått lära mig detta??? Det borde man lära sig i skolan!! Nej, svarar jag det är ju inget skolansvar det är ett föräldraansvar. Men inte om föräldrarna vet är där, nej då får man träna, allt detta handlar om att träna upp sin förmåga att lyssna från själ till själ från hjärta till hjärta TACK<3
 
Läs hela inlägget »
Nu vet jag varför jag skrev att vi kanske kan vara ute på yogahelgen! Imorgon kommer det att handla om jord, vikten av att vara jordad. Ja, det är stort och det är viktigt!!! Mycket av det har vi verkligen tappat idag med vårt upplysta samhälle och stora förmåga att se ALLA problem men också "ibland" en önskan att få se allt i helt underbara färger...
STRESS är ett stort område
Har du obalalanser där inne där bakom men VILL se allt positivt genom att försöka vara hjärnstark blir det stress. Det blir en "inre" konflikt....en högkänslig individ kan du inte lura, vi ska ju inte lura någon, framförallt inte oss själva. Men risken blir annars att det skapar ett medberoende vilket blir stress såklart, så kan vi inte försöka att avlasta varandra.
Åter till vår jord!
Vår jordning!
Att ha båda fötterna på jorden, på riktigt!!
Att kunna sortera intryck....
Ja, detta jobbar vi med imorgon<3
  • Ni som kommer eftersom jag skrev promenad, ta regnkläder...vi ser!
  • Kom med öppenhet, vi lägger upp dagen så att den passar er!
  • Lunch och vattenflaska med (resten finns här)
Välkomna<3 Monica 
Läs hela inlägget »
31/7 och 1/8 kör jag yogadagar hemma hos mig, tänk om vi tom kan vara ute det har ju inte blivit så mycket uteyoga i år.
9.00-16.oo båda dagarna.

Upplägget är att vi startar med en promenad sen flödesyoga på förmiddagen.
12.00-13.00 så är det lunch (ta med din egna lunch och vattenflaska)
På eftermiddagen blir det yinyoga, djup återhämtning/vila/läkning.

Max 8 deltagare/dag
Kostnad 1500:-/dag
Yogamattor och övrigt material finns på plats.
Kaffe, te ch frukt finns också här.

Dessa yogadagar har varit fullbokade ganska länge nu blev det två lediga platser på Lördagen, kontakta mig via sms 0738-231103 om du vill ha en eller kanske båda platserna.
Välkommen<3 Monica
 
Läs hela inlägget »
Ni föräldrar som kör era barn/ungdomar till ungdomspassen får from nu också gärna vara med! Nu när jag öppnat upp för fler grupper. Jag vet att ni är flera som kör långt dessutom är det både bra och roligt att göra det tillsammans! Så finns det bara plats är ni välkomna<3
Läs hela inlägget »
där bakom spänningar och obalanser! Det funkar på distans också....
Om man vill (får jag tillägga) ibland vill man bara bli bekräftad och förstärkt i sina obalanser! Det tror jag egentligen inte att någon vill fast detta språket är så starkt myntat idag bland människor.

Igår skrev jag ett inlägg på instagram och fb, strax efter hörde en tjej av sig. Hon skrev.... (och hon hade inte sett mitt inlägg det var inte däför hon kontaktade mig utan det var för att hon mådde dåligt och behövde hjälp. Men hela sammanhanget handlar om det som jag skrev om på insta & fb)
Ja, hon skrev....
"Hej! Jag har varit riktigt kass sedan igårkväll. Tror detta är vad man kallar migrän. Huvudet gör vansinnigt ont och Ipren hjälper inte. Mår illa. Kass mage. Ljuskänslig, Ljudkänslig. Aldrig haft innan. Kan jag göra några bra övningar?"
Jag svarade....
-Vill du vara med på lyxpasset i em...eller strax 14.00? Där är en ledig plats
Sagt och gjort hon var med på distans! Likaså en ung tjej med lika hög känslighet eller lika stor uppmärksamhet!
Vi ska inte bekräfta "problem" eller obalanser är bättre att benämna det som! Det är så lätt att det görs för  att vi ser inte längre eller djupare. Att vara medmänniska och se individer....det är SÅ VIKTIGT!!!!
Då sker detta....
15.18 under passet kommer detta meddelande...
"Haha, jadu.. magi?"
Jag skickade tre skrattgubbar tillbaka
Då får jag detta....
"Helt sjukt!! Tack<3<3<3"
Och senare på kvällen...
Jag gör smörgåstårta och middag med musik i öronen. För några timmar sen kändes det som att min sista stund var kommen!
(ett extra tillägg den här tjejen är inte inbillningssjuk, hon gnäller inte heller, det är precis tvärtom)

Överbelastad högkänslig dom obalanserna får inte förstärkas dom måste bort!!

Av den yngre tjejens mamma fick jag detta sms igår kväll! (Detta fick jag också dela, såklart frågar jag alltid!)
Godkväll!
Tack för passet idag <3
Oj vilken skillnad!! Bara meddelandet XXXX  skrev till mig på bussen kändes annorlunda och sen öppnade hon dörren - glad och pigg, LUGN !
Hon stekte bananpannkakor och kom in till kontoret med en portion till mig. 
Sen gick hon ut och höll på en lång stund på studsmattan, hennes mentala yoga, Helt lugn! Satt tom och gjorde matte efter maten mitt i vardagsrummet (hon brukar börja gråta vid matteövningar) helt lugn och glad. Mysig och lugn ikväll! 
Tänk vilken skillnad och stort tack för att du hjälpte till i energin, mäktigt och så häftigt att ta del av, så tacksam!!<3<3<3
Kram &  trevlig kväll!!


Som sagt vi FÅR INTE förstärka dom andra obalanserna. Det är inte rättvist! Alla har rätt att få vara sig själva, på riktigt!! Precis som båda dessa "fallen" beskriver! När såna spänningar försvinner, som inte tillhör, så syns man igen! Då är man sig själv igen! Det är frihet!

Ja lek med tanken här vad händer när en, två, tre ja kanske ännu fler går in och bekräftar det andra? Det som ofta är mest synligt??!!! Det som vi sen själva också ofta till slut identifierar oss med....


 
Läs hela inlägget »
Jag fick min första hund, en tax Rasmus när jag var 7 år, han var mitt allt. Han var min bästa vän, lekkamrat, ja allt. Jag körde honom i dockvagnen påklädd med dockkläder. Där låg han på rygg utan att protestera, vi lekte ju<3

Några år senare när jag var i yngre tonåren kontaktade uppfödaren oss. Dom frågade om vi ville låta honom betäcka en av deras tikar. Det fanns inga frågetecken, det var bara roligt han var ju så fin, lydig, snäll...ja, allt!
Sagt och gjort dom kom, hundarna var på logen när det sen var klart åkte dom hem. Senare skulle vi bara släppa ut Rasmus för att kissa, trots att vi bodde nära en stor väg var han alltid lös. Han sprang aldrig ifrån mig. Fast denna gången gjorde han det...här har jag luckor. Jag kommer faktiskt inte ihåg...min nästa bild är att han ligger i korgen, han har blivit påkörd. Jag vet att det är illa! Det syns inget utanpå! Han indikerar heller ingen smärta! Pappa pratar med djursjukhuset i Helsingborg. Mitt nästa minne är att vi sitter i bilen, jag känner bloddoften. Jag vet hur illa det är. Jag vet att hela han är trasig inombord fast ytan är hel!! Där sen har jag luckor igen....
Vi sitter i stallet pappa och jag. Vi sitter på foderkrubban. Han berättar om sin bror som gick bort i cancer....Rasmus är ju bara en hund.  Dom gör vad dom kan på djursjukhuset sa han!!!
Jag visste ju att han ljög!
Jag kände det på doften!
Jag visste att Rasmus inte hade ont när vi åkte iväg jag satt ju med honom han var helt lugn.
Jag visste att han var helt trasig inombord....jag såg det ju!
På ytan var han hel men därinne var det trasigt!
Jag visste att dom hade tagit bort honom direkt!
Det var snällt, det fanns ju inget att göra för honom.
Men varför sitter pappa här med mig i stallet och säger att dom gör vad dom kan???
Jag förstår att han vill skydda mig!
Men jag vet ju redan!
Att han berättar om sin bror som dog i cancer hjälper ju inte, att han säger att Rasmus är ju bara en hund, skulle dom inte klara det skaffar vi en ny hund, det hjälper inte heller!!!
Jag visste ju redan. Det är lugnt. Jag har accepterat, men snälla ljug inte! Det gör mig illa!! Det är ju inte sant. Det är ju helt meningslöst!

Ja, visst är det sant!
Denna inställningen har jag fortfarande.
Mitt sätt att vara närvarande är ju så mycket enklare....klart att jag var ledsen! Men jag visste ju!!!

Ja, nu har jag en tax igen, Sigge. Jag har många gånger sagt att han skulle heta Sam för jag är så tax(ck)sam över denna kärleksfulla lilla varelse.
Absolut inte som en ersättare(såklart)
Vi har haft två hundar emellan och direkt efter Rasmus fick jag en ny hund, en papillon, en omplaceringshund som var helt förstörd. Han var bara "stissig"!! Ingen egen individ alls bara stress, Totalförstörd.
Anders och jag har tillsammans haft två hundar, för efter papillonen blev det inte någon mer hund så länge jag bodde hemma.

Ja, på tal om att veta!
Idag kan jag hjälpa andra som tappat "sin röst" det är så lätt att plocka bort sitt inre vetande när man har kanske tom vuxna utanför som säger något annat. Jag har kanske fel!! Dom har säkert rätt! I mitt fall med Rasmus visste jag och det spelade ingen roll vad han sa! Jag visste att han ljög, men för att skydda mig.
Ja, vi har pratat om det sen MÅNGA år senare! Jag hade rätt men han kunde inte förmå sig att säga det på många år! Han visste att vi var bästa kompisar, han vet att jag älskar djur (ofta mer än människor, kanske för att dom inte ljuger, vad vet jag) .
Han har själv i alla år önskat sig en tax men det blev aldrig så. När vi köpte Sigge var han en av dom första som kom ner, han slängde sig på golvet...hahahah...men o herregud vilken grann hund!!
JA, han är en "GRANN HUND"<3
Nu ska Sigge och jag strax gå ut för att ha lite yoga! Eller medveten närvaro med sig själv skulle man också kunna säga, hur som helst vi är tax(ck)samma över att vi får vara vi!<3
Läs hela inlägget »
Ja, det hela började tydligt för 15 år sedan. Hur jag väldigt tydligt via vår nyinköpta häst verkligen kände var det var stopp. Var obalanser och spänningar låg som påverkade kroppen negativt. Förmodligen för att han var en väldigt snäll häst som bara bitit ihop och kört på. Jag har aldrig gillat orättvisor, vill att man ska må bra, jag vet inte men det kan vara så att det är den kombinationen som gör att jag bara kan, att jag bara vet! För mig lika synligt som mycket annat är synligt för andra människor. Detta syns lika bra på distans bara jag tonar in på nätverket för det är så det är...som ett nätverk. Kroppen är en fantastiskt maskin men den behöver hjälp ibland.
Namaste Monica
Läs hela inlägget »
Nu har jag bokat in fler yogatider till hösten. Barn och ungdomspassen är inbokade för hela hösten, övriga pass September ut.
  • Torsdagar i Sockenhuset blir Flöde/Yin/Djup återhämtning/Vila 19.00-21.00. Detta för att jag själv ska kunna välja vad som behövs mest vilket kan innebära att vissa gånger blir det kanske enbart yinyoga, vissa en kombination och nästa gång kanske mest flödesyoga.
  • Tisdagar blir det lyxpass 15.00-17.00 och 19.00-21.00 hemma hos mig
  • Något extra lyxpass på andra tider läggs ut ibland.
  • Lyxpass för barn och ungdomar blir det tätare intervall på till hösten. Vissa Fredagar & vissa Söndagar se boka direkt hemma hos mig.
  • Missa inte att Matilda har sina pass i Sockenhuset dom flesta Onsdagar & Torsdagar boka här. Hon kommer att fortsätta med dom i höst!
  • Att få ett individuellt yogaprogram, den möjligheten finns alltid. Detta gör vi båda.
På passen hemma hos mig likaså hos Matilda finns allt material på plats men till Sockenhuset tar du med dig din egen matta, ett par kuddar, bolster, filt, ev yogakloss och ögonkudde.
Välkomna<3
Läs hela inlägget »
  • Lördag 31/7  9.00-16.00
  • Söndag 1/8  9.00-16.00
Två separata yogadagar kommer jag att köra i sommar som innefattar...
  • Yinyoga
  • Flödesyoga
  • Närvarande promenad i naturen
  • Restorativeyoga
Vi är hemma hos mig
Du tar med dig lunch & vattenflaska
Frukt kaffe/te finns på plats
Allt yogamaterial finns här
Max 8 deltagare
1500:-/dag
Du bokar din plats direkt till mig via sms eller mail

Såklart är detta ett yppeligt tillfälle att göra yoga tillsammans.
Mamma, pappa...
Mamma, dotter....
Pappa,son eller varför inte hela familjen
Eller kompisar...
Varmt Välkomna<3
 
Ps...och vill man så kan man såklart gå båda dagarna, det känner man själv<3
Läs hela inlägget »
Ja, tänk vad tiden går....steg 8, sista steget i Circle of light nu på Torsdag. Den här gången planerar jag att vara hemma hos mig. Vi knyter säcken, tar en genomgång! Chakra, meridianer, bindväv mm....
Frågor?! Som sagt vi knyter och går igenom!
Tips för er som har möjlighet, jag såg att Matilda hade lediga yogaplatser i Sockenhuset på Onsdag och Torsdag boka direkt Det är alltid bra!
 
Välkomna<3 Monica
Läs hela inlägget »

I början av pappas sjukdomstid när han bodde här så sa han ofta.
"-Monica, kan jag inte få läsa dom berättelserna igen?!!"
Jag kunde gå ut för att ha behandling och när jag kom in igen satt han i vardagsrummet med fötterna på bordet och bara njöt! "Detta är fantastiskt!" Jag verkligen såg hur HELA han lystes upp!
Det var två berättelser som två tjejer skrivit till min blivande bok som han fastnade för...det gav honom hopp! Men jag tror också nu i efterhand att han kände igen sig i rätten till att få ha ett eget liv. Det är inte alltid så lätt!

Den första berättelsen börjar såhär
Vi befinner oss på BUP. De frågar mig hur jag trivs i skolan, om jag har några kompisar och framförallt vad, när och hur mycket jag äter. Efter en stunds samtal säger "behandlaren" som var en stor, kraftig kvinna med barsk framtoning, "och nu får du följa med mig och mamma och pappa stannar här".
Jag följer motvilligt med behandlaren trots att jag redan här känner att jag inte vill. "Ta av alla kläderna utom trosorna" säger den kraftiga kvinnan barskt när vi kommer in i det lilla kala rummet. I rummet fanns en sjukhusbrits, en stol och en våg i rummets ena hörn. Medan jag tar av mig kläderna betraktar hon mig med fokuserad blick uppifrån och ner. I varje rörelse jag gör så följer hon mig med blicken. "Och vad har du gjort här då?" säger hon och trycker med fingrarna längs min ryggrad som var full av blåmärken "Jasså, du är en sån som smygtränar" säger kvinnan och fnyser. Sen böjer hon sig ner och börjar ta på mina ben. Först längs smalbenen och sen fortsätter hon upp på mina lår. "Nu ska  jag bara kontrollera din blodcirkulation" säger  hon och fortsätter att ta hårt på mina ben. Jag känner hur obehagskänslorna blir allt mer påtagliga. Idag förstår jag att detta inte var okej. Hon hade absolut INGEN respekt för min integritet. Jag hade INGENTING att säga till om, och vad jag inte förstod då var att detta var bara början på 1,5 år där jag totalt togs ifrån makten att leva mitt eget liv.
Lite längre in i hennes historia...
Helt plötsligt togs allt ifrån mig. En 15-årig tjej som inte ansågs kapabel till någonting. Jag ansågs inte benägen till att ta något beslut själv. Jag blev en medpassagerare i mitt eget liv. Vårdinstanser och mina föräldrar skulle styra mitt liv. Samtidigt klagade de ständigt på mig över att jag inte var självständig. Detta tog jag även upp med behandlarna och försökte förklara för dom att jag inte ville bli behandlad som ett småbarn. Jag förstod inte logiken i att det skulle få mig frisk. Svaret jag fick var ordagrant " Om du inte vill bli behandlad som ett småbarn, sluta bete dig som ett då."
Nu hoppar jag igen...
Jag utvecklades till en allt mer svårhanterlig patient. Jag fick ångestanfall och skrikattaker varje dag. Paniken inom mig var obeskrivlig. Något så fruktansvärt som denna ångest har jag aldrig varit med om. Varenda sekund var ett lidande. Ganska snabbt beslutade de att jag skulle medicineras med Olanzapin, ett starkt neurologiskt/antipsykotiskt läkemedel som vanligen används vid schizofreni. Av denna medicin blev jag totalt avtrubbad. Mitt utåtagerande minskade något och jag blev mer "lätthanterlig". Som läkarna förklarade det skulle medicinen "kapa av" topparna av mina starka känslor. Enligt mig gjorde medicinen inget annat än att kapa av hela min personlighet, sätta ett tillfälligt lock över alla mina känslor så att jag bara blev ett skal. Jag var som en vandrande vålnad som inte kunde uttrycka någonting. Jag skrattade aldrig, jag log aldrig. Kort därefter lades jag även in på sjukhuset i Kristianstad pga mitt svaga hjärta.
......hopp igen
ångestattackerna eskalerade igen och jag var desperat efter hjälp. RIKTIG HJÄLP. För det som då skulle vara min hjälp gjorde bara allt sju resor värre. Vad jag än gjorde så lyssnade ingen på mig. Jag tog åt allt mer drastiska åtgärder men resultatet blev bara att jag klassades som allt mer sjuk. Det gick så långt att jag i en ångestattack tog mina byxor, knöt ena änden hårt runt halsen och andra änden runt trappräcket. Som tur var kom mamma innan jag gjorde något mer.
Precis innan julen 2016 lades jag in igen. Denna gången placerades jag på barn och ungdomspsyk på sluten avdelning i Malmö. Mamma och pappa fick återigen vara med mig varannan dag. Jag tror att det är svårt att förstå för en "vanlig" människa hur en miljö som denna påverkar en känslig person som mig. När vi passerat två låsta dörrar fick vi ett rum med ett litet fönster som inte kunde öppnas. Personalen kom in för att gå igenom våra väskor. Snören i kläder, mobilladdare, filmer på CD-skivor       och våra hygienartiklar, allt skulle lämnas in och låsas in av personalen av säkerhetsskäl. En mening cirkulerade i mitt huvud under hela denna period, "Detta är fel, detta är fel, detta är fel". JAG HÖRDE INTE HEMMA HÄR!
I Januari 2017 är jag utskriven från slutenvården och tillbaka på mellanvården. Här kommer vändpunkten. Inte bara för min tid som sjuk utan för hela mitt liv! Mamma frågade mig om jag ville följa med på en föreläsning till någon Monica som höll på med yoga och behandlingar. För första gången på två år svarade jag ja till någonting. Jag vet inte varför för jag tyckte att det var jättejobbigt att vara på föreläsningen och jag kunde inte alls koncentrera mig på vad Monica sa. Mamma bokade en tid för en behandling. Ärligt talat var jag livrädd. Jag ville inte gå igenom mer av det jag tidigare gått igenom. Skulle hon tvinga mig att klä av mig? Skulle hon klaga på hur jag åt? Skulle hon tycka att jag var konstig? Samtidigt var känslan till detta helt annorlunda. Jag kom dit, träffade Monica och redan innan hon hunnit öppna munnen visste jag att hon FÖRSTOD. Hon visade mig respekt, accepterade min integritet och lät mig ha mitt "space". Monica pratade på ett helt nytt sätt, jag blev bemött på raka motsatsen till hur jag bemöttes av vården. Trots att jag inte kände Monica så visste hon mer om mig än alla andra behandlare som vid det laget känt mig i 1,5 år. Hon bekräftade det jag någonstans långt inne kände, det som jag hela tiden hade vetat. Under 1,5 år hade jag fått höra att det jag kände var fel, att jag var för sjuk att förstå. Det var de som var de friska och därför hade dom rätt! De sa till mig "att en gång kommer du att förstå och tacka oss för det vi gjort"...Men plötsligt träffar jag en person som bekräftar det JAG kände!
Ett par sidor längre fram i berättelsen..
Under sommarlovet mellan ettan och tvåan skulle jag läsa in den mattekurs jag fattades för att få börja natur och under nästkommande sommarlov (mellan tvåan och trean) skulle jag läsa in den biologikurs jag fattades. Så jag fick en mattebok i handen och utan problem läste jag igenom hela kursen själv under sommarlovet! Att byta linje är det bästa beslut jag någonsin tagit och det var tack vare Monica som jag kunde genomföra det!
Jag har nu sommarlov igen. Efter sommarlovet börjar jag mitt sista år på gymnasiet. Jag har aldrig trivts så bra i en klass som nu och jag skrattar varje dag i skolan. Så bra som jag mår idag har jag inte mått i hela mitt liv. Jag har framtidsplaner och jag tycker om mig själv för första gången någonsin. För ett par år sen satt jag på BUP där jag hela tiden fick höra hur sjuk jag var, att jag inte kunde lita på det jag kände och för att jag skulle kunna må bra igen så skulle jag göra det dem sa till mig. Min ångest var extrem och jag ville inte leva längre. jag medicinerades med starka antipsykotiska mediciner samtidigt som de trodde att jag hade autism. Hade mina gamla behandlare träffat mig idag tror jag inte att de hade känt igen mig. Sedan jag började få hjälp av Monica har jag lyckats arbeta upp mitt inre. Jag har lärt mig vad som är jag och vad som inte är jag. Även idag drar jag ofta på mig obalanser men idag vet jag att det inte är mitt! Jag kan då lättare släppa det och gå vidare! Det finns inga ord som kan förklara den tacksamhet jag känner till Monica och inga pengar i världen kan räcka för att betala tillbaka den hjälp jag fått.

Ja, jag förstod att pappa ville läsa! Han kände igen sig i så mycket! Det är så lätt att bli överkörd! Jag är tacksam över att han ville läsa! Han var stolt över mig, han var stolt över mitt arbete, han var stolt över mitt sätt att hantera både barn och djur! Och allt handlar om att lyssna, att respektera och kommunicera. Tre starka ledord i mitt liv som även är livsviktiga för mig!

Ps!  Nu har det ju gått ytterligare tid och denna tjej läser nu till läkare. Hon har börjat studera i Umeå. Läget med hemstudier och corona behöver jag väl inte nämna och för mångas välbefinnande är det inte bra! Tur att denna tjej är så stark i rätten till sig själv<3 det egenansvar jag brukar benmämna som är allt annat än egoistiskt! 
Hon är modig, hon vågar men hon vílle faktiskt leva!
Ja, pappa....en sann förebild jag kan inget annat än att hålla med!! TACK<3

Och tack ni som orkade läsa....
Nästa berättelse kommer en annan dag (eller natt) Gonatt <3 
 

Läs hela inlägget »
Jag planerar nu för en ny grupp i Circle of Light. Såklart kan du gå igen även om du redan gått!
Allt jag arbetar med går vi igenom där!
Alla grupper är individuella även om basen är densamma.
Vi träffas 8 gånger, 4 gånger under hösten och 4 gånger under våren.
Din investering är 1000:-/tillfälle
Nya datum är
  • 2/9 18.00-21.00 i Sockenhuset
  • 7/10 18.00-21.00 i Sockenhuset
  • 4/11 18.00-21.00 i Sockenhuset
  • 2/12 18.00-21.00 i Sockenhuset
  • 13/1 18.00-21.00 i Sockenhuset
  • 10/2 18.00-21.00 i Sockenhuset
  • 10/3 18.00-21.00 i Sockenhuset
  • 7/4 18.00-21.00 i Sockenhuset
Det är en hel kurs vilket innebär att man är säker på att man vill gå alla 8 tillfällen redan från början för att få helheten!
 
Har du frågor får du gärna kontakta mig via mail eller sms.
 
Monica
Läs hela inlägget »
Ibland har vi fastnat så otroligt mycket i våra obalanser. Att kroppen värker och skriker har vi kanske för länge sen slutat att lyssna på!! 
I möte med människor oavsett vad så lyssnar jag alltid!
Fast att lyssna så, innebär ibland tyvärr för ofta att mitt "språk" skiljer sig mot deras yttre språk. Jag lyssnar ju med själ och hjärta inte hjärna. 
Att hämta hem dom som stängt av där kan innebära enormt mycket träning.
Hjärtstark inte hjärnstark<3
Vill man träna!?
Anser man eller snarare inser man att man behöver träna så är en yogahelg bra! Vi arbetar igenom alla ytor, alla meridianer lyssnar i massor, samarbetar!!


Nästa yogahelg är 8-9 Maj i Sockenhuset
  • 9.30-16.00 båda dagarna
  • Du tar med din egen lunch
  • Kaffe, te och frukt finns på plats
  • Förutom lunch tar du med yogamatta, bolster, ett par kuddar, filt och en vattenflaska. Har du en yogakloss och ögonkudde är det bara en bonus, så packa isåfall ner även det.
  • 2500:- för hela helgen
  • Om vädret tillåter så är vi även ute så tänk på det vid mattval (ev kan du ta med två mattor) alla saker kan stanna kvar hela helgen, så du behöver inte bära det fram och tillbaka.
  • Du bokar din plats via mail eller sms direkt till mig, betalning sker på plats kurshelgen.
Välkommen<3 Monica
Läs hela inlägget »
Jag möter människor som lever i kaos som anpassar hela sitt liv i dessa obalanser. När jag ser barn som bara dras med i dessa karuseller är det vansinnigt tråkigt! Då önskar jag att jag hade ett trollspö som jag kunde vifta i luften med eller att jag hade en datadiskett som jag bara kunde sätta in så att man kunde få helt andra perspektiv!
Få inblick i det jag arbetar med dagligen fast på olika sätt! 
En fd extremt överbelastad högkänslig tjej som var på circle of Light igår. 
Jag delar en liten del av hennes text som hon skrev igår som var en del av deras arbete (såklart har jag frågat om lov).
Hon var en vuxen tjej som kom hit till mig själv första gången för några år sen!  Många unga/barn är såklart beroende av sina föräldrar och deras samarbete!

"Flickan som inte vågade prata finns bara som ett minne kvar i mig. Som ett annat liv. Hon fick inte vara hela sig, utan anpassade sig efter allt och alla. Men det är inte den jag är längre. Jag tar med mig henne som ett minne. Som en varning. För jag är rätt säker på att jag inte hade klarat mig om jag inte hade hittat energiarbetet och yogan. Jag är rätt säker på att jag hade gått under av alla stormar och piskande vågor. 
Så för det är jag dig otroligt tacksam, Monica. Tack för att du gav mig en väg att hitta mitt liv, att leva upp till min fulla potential. Du öppnar alltid mina ögon och jag har aldrig känt mig så bekräftad i hela mitt liv som första gången jag kom till dig. 
Från djupet av mitt hjärta och från min själ. Tack!"


Jag delar denna text för att ge inspiration och hopp när man tror att det är omöjligt! Man måste bara våga gå...för att komma hem för att komma åt sin potential och sina möjligheter. Också för att ge sina barn sitt utrymme!! Att vara fast i onödiga obalanser som tar massa tid och energi men också liv är så onödigt!! Det gör mig på riktigt ledsen!
Kan denna text väcka något i  någon<3 så är vi tacksamma!
 
Läs hela inlägget »
Ja, det är verkligen ett speciellt läge som skapar massor av olika känslor även olika läger. Jag har hela tiden arbetat med att stötta kroppen, fokusera på det som är bra även om jag läser av och arbetar med obalanser vilket ibland är jobbigt att möta!
  • Min tidbok vad gäller behandlingar är fullbokad fram till min semester. Såklart tar jag bokningar efter ledigheten med start i Augusti.
  • Angående yogan blir det mest lyxpass i Maj och Juni. Lyxpassen skapade jag eftersom jag hade så ont om behandlingstider.
  • Ni som kommer på yogan idag är väldigt samarbetsvilliga, vilket ofta innebär att man kan vara med även på distans. Hur det ser ut kan skilja sig från gång till gång beroende på vad som behöver arbetas med!
  • I Augusti har jag redan nu lagt en hel yogavecka. Massor av lyxpass, detta eftersom min känsla säger att då kommer folk tillbaka. Med mitt arbetssätt kan jag omöjligt ha en grupp med 30 deltagare (som jag tidigare hade i Sockenhuset) som inte har underhållt!!! Tänk er att läsa av allt det! Vart ska man börja??? Då känner jag att jag arbetar (även där)  bättre både för min egen skull och er i mindre grupper, så att vi kan jobba undan lite! Hur det sen blir under hösten vet jag inte än, men känslan säger att detta kommer att ta ett tag att hämta hem. 
Jag är oerhört TACKSAM övet ALLT visat förtroende!!
Jag får hela tiden nya förfrågningar om behandlingar, mycket barn och ungdomar!
Terapiridning/ umgänge med stabila och balanserade hästar kommer jag att använda mig mer av. 
  • Matilda (dotter) kommer att fortsätta med yoga i Sockenhuset. Vi jobbar inte på samma sätt fast hon arbetar också djupgående med avläsning och lyssnande samma samarbete som hon har med hästarna. Den kommunikationen som vi brinner för! Detta på Tisdagar 9.3o- 11.00 Torsdagar 14.00-15.30 . 
  • All bokning till yogapass sker via boka direkt (även om man är med på distans). Gäller både mina och Matildas pass.
TACK<3
Läs hela inlägget »
Denna håller jag i själv (utan Matilda/dotter) .
Detta eftersom jag tränat mycket själv! På att släppa ramar, former och mallar! Den här duktiga flickan som är duktig, som lätt lär sig, som lätt uppfattar men som går vilse...
Jag har haft olika vägar tillbaka fast träningen med djuren, min hjärnhinneinflammation har varit dom stora kurserna. Perioden för länge sen när jag hade 10 böcker vid min sida (tom vid sängen) för att läsa allt, kunna allt....ja, det hjälpte min brända hjärna mig med! Du får inte läsa, du får inte plocka in dom yttre intrycken, nu ska du känna, nu ska du sortera.
Med min erfarenhet i detta håller jag denna energiavläsningskurs för er som känner att ni blivit beroende, tappat tillit! Faktiskt tappat er kapacitet och styrka.
Denna helgen tränar vi...tillbaka!
  • 2-3 Oktober
  • 9.30-16.00
  • Hemma hos mig
  • 3500:-
Du tar med dig lunch, vattenflaska, sittunderlag. Har sköna kläder för både inne och utevistelse.
Du bokar din plats via mail eller sms.
  • Max 6 personer
Varmt Välkommen
Monica
Läs hela inlägget »
Att träna sig...hem!
Så kan man säga! Där har vi alla olika vägar! Det jag lärt och sett på min är att desto mer vi anpassar oss och stänger av desto längre ifrån vår sanna potential kommer vi. Ibland har vi hängt på så många" livremmar och byxhängslen" att vi kan knappt gå...
Energiavläsningskurs som inte bygger på några tekniker utan vi som lärare hjälper till med vår intuition och magkänsla.
Nu har vi lagt till två nya helgkurser.
  • 11-12 September
  • 23-24 Oktober 
Tider 9.30-16.00 alla dagar, båda helger.
Investering 3500:-
Vi är hemma hos mig (Monica)
Du tar med lunch, vattenflaska, sittunderlag.
Du har sköna, bekväma kläder. Även kläder för utevistelse.
Bokning sker via mail eller sms
Max 8 deltagare

Kaffe, te, frukt och fika finns på plats!

Varmt Välkomna<3
Monica & Matilda(på bild)
Läs hela inlägget »
Du ska se såhär, du ska känna såhär, du ska TÄNKA såhär!!
Var är vett?Var är sans? Vart är sunt förnuft???
Var är rätten att ha en egen åsikt?Kunna tänka och faktiskt känna själv!
Ja, jag jobbar väldigt mycket med människor som har en stor uppattningsförmåga! Hög empati ja ni kan även säga hög känslighet!
Du läser av mycket!
Det är kopplat till vår överlevnad!
Det får vi aldrig någonsin stänga av!!! Eller stänga ner!!
Läs hela inlägget »
Idag har jag haft terapiridning under fm.  Två pass, två olika hästar, två olika människor med olika behov. Att läsa av och lyssna och dessutom kunna använda både hästarna och naturen i detta arbete är fantastiskt.
  • Med första tjejen där handlade det mer om coaching samtidigt som vi kände vart i kroppen spänningar och blockeringar satt, henne bar Uni som är stor och kraftfull.
  • Kvinna nummer två, då handlade det mycket mer om den fysiska kroppen, som sjukgymnastik fast på hästryggen. Lägger vi därtill min förmåga att läsa av spänningar och lyssna för att få individer att släppa och slappna av. Allt detta ute i skog och mark, en plats som hon har svårt att ta sig till själv med sin spända, stela och smärtande kropp. Dom promenader som hon älskar att gå begränsar hennes kropp henne i, idag bar Grani henne. Så hon kunde tryggt landa och bara njuta! Solen hjälpte till och fåglarna sjöng med sin skönsång! Naturen är ju magisk ifall man har förmågan att kunna njuta! Denna kvinnan njöt i fulla drag. Fantastiskt att se och kunna hjälpa till med.
Om hästarna gillar detta?
Ja, Uni kom direkt till grinden när tjej nummer ett kom. Då blir man glad.
Av egen fri vilja så som det ska vara.
Han hade gärna även burit kvinna nummer två och Amanda på bilden (den svarta) hade gärna också följt med. 
Men det var Grani som står snett bakom Amanda som fick äran. En högkänslig häst som själv varit extremt stressad och överbelastad, som nu älskar att hjälpa andra att må bra.
Ja, en härlig dag!
Terapi på hästryggen. Är du intresserad kan du såklart kontakta mig så ser vi hur det känns.
Tack alla inblandade för idag!!
Läs hela inlägget »

2021

Amanda är en fantastisk liten shetlandsponny. Vi köpte henne som föl, hon har alltid varit en stor del av familjen. Hon har lekt med barnen. Dom har ridit på henne. Hon har varit med som sällskap när Matilda tränade med sin islänning. Kort sagt hon älskar att vara med och hon älskar barn. Kanske för att barn är mindre komplicerade än vuxna. Kärleken är renare utan förväntningar.
Hon kan kommunikation. Det kan alla djur. Det var på henne Matilda satt när hon som 4 åring sa, mamma det räcker att jag tänker att Amanda ska trava och så gör hon det. Ja, sant. Många vuxna gör saker så komplicerat. Amanda stod också och såg när jag longerade Algot (min andra häst som jag hade då) när jag sen skulle longera henne, så visste hon. Amanda är lugn, hon är trygg, hon är en extremt bra mamma. Fast det är ibland dom här lugna, trygga som tar extremt mycket stryk i miljöer som är allt annat än lugna. Dom kanske utgör sig för att vara just samlade och lugna men ofta ligger det så mycket och slamrar där bakom ytan...rädslor och kontroll kommer här och utgör en stor del. Det är såklart att detta känns. Får man aldrig återhämta sig och vila från såna miljöer så blir det inte bra.
Amanda kom hem i enormt risigt skick för några år sen. Det kunde den blinde se. Det var helt uppenbart på många plan hur dåligt hon mådde. Tyvärr drar alldeles för många iväg i huvudet älskar att ställa dessa diagnoser fast dom har noll koll. Jag hade tex en kvinna här på kurs som sa den hästen har fång. Nej, det har hon inte! Ja, hon är förgiftad så kan man säga men inte är det fång hon har. Hennes ämnesomsättning är påverkad för hon har ätit för många åsikter från människor som anser sig veta. Eftersom hon är häst hade hon inget annat val än att anpassa sig även om hon till slut försökte rymma. Det var så vi fick hem henne igen, hon gick inte att stänga in <3 Lilla, söta, smarta kloka häst!!
Hem kom du! Det tog ett tag att reparera dig på mitt sätt. Du var full av obalanser. Din kropp gjorde ont, din ämnesomsättning var helt satt ur spel. Du hade tappat din gnista, ork och energi. Nu är du pigg, du är vaken, du äter som en häst ha ha ha men faktum är att Amanda äter lika mycket (minst) som islänningarna. Där och då hade du munkorg, tala om stress. Att begränsa. Du är en klok liten häst. Du vet när du är hungrig och du äter vad du behöver. Du okynnesäter inte för att du är stressad. Du kan också äta <3 många idag kan inte det.
TACK min söta lilla häst<3
Du ger mig också mod att så upp för det jag tror på, det är du ett fullt levande bevis på<3 det är jag så oerhört tacksam för!

Läs hela inlägget »
Precis efter julhelgen kommer jag att ha en oljekväll. Det kan väl passa bra efter julledigheten. En kväll där ni doftar, vi går igenom alla mina oljor och användningsområden men framförallt att ni doftar, upplever och känner.
Som vissa uttryckt det efter dessa kvällar "Det känns ju som efter en hel behandling"
  • 27/12 18.00-21.00
  • Hemma hos mig
  • Julfika bjuds det på
  • 500:- per person
  • Du bokar plats via sms till mig
VÄLKOMNA <3 Monica
Läs hela inlägget »
"Min resa med energier. 
Min kontakt och resa med energier började med att jag hade fruktansvärda  magsmärtor. 
Jag var då 17 år, efter att ha uppsökt sjukvården ett flertal gånger och de undersökte  mig gång på gång, spekulerade hit och dit men inte kunde finna något av värde,  kontaktade min mamma Monica om en tid för en behandling/massage. 
När jag kommer in i behandlingsrummet och jag får lägga mig på  behandlingsbänken, frågar Monica mig om jag har ont i magen,  
jag svarar givetvis ja, men undrar hur kan hon egentligen veta det? Frågorna fortsätter komma från Monica och jag tycker det börjar bli lite läskigt,  oroväckande och lite obehagligt, för hur kan hon veta allt detta, det hon frågar mig  stämmer ju. 
Att belasta min kropp med andras problem och tråkigheter gjorde att jag blev  nertyngd över axlarna och på så vis sjönk ihop i kroppen. Problemen la sig även över  mina höfter och då blev jag sned i höften som gjorde att jag gick ojämnt, detta  påverkade hela kroppen givetvis. 
Det är inte så konstigt att man får ont när man inte orkar hålla sitt eget utrymme rent  från negativa energier. 
Någonstans inom mig förstod jag nog vad det handlade om med energiarbetet,  annars hade jag troligen inte fortsatt gå på behandlingar. 
Efter att ha gått på ett par behandlingar har jag börjat förstå energiarbetet och minns  ett tillfälle när jag ska gå in i behandlingsrummet och tänker "idag hittar hon nog  inget på mig" och det är en av det sämsta tankarna jag tänkt, energierna talar om allt.  Det går verkligen inte att ljuga. 
När jag möter Monica säger hon till mig "vad rak i ryggen och lång du blivit", där  och då visste jag, fortsätter jag såhär med mitt energiarbeten kan det bara bli bättre. 
Att gå regelbundet på behandlingar och jobba med mig själv har verkligen ökat min  förståelse , min känsla och att följa min intuition.
Det har inte varit enkelt hela vägen, med nära och kära som tycker att arbetet med  energier verkar lustigt och nästan skräckinjagande, har det inte varit lätt att fortsätta  eftersom jag kunde känna att ingen förstod mig, frustrationen över att ingen lyssnar  eller att man inte förstår trots att man ser hur bra jag mår och hur det utvecklar mig.  Varför fortsätta gå till vården när dom inte kan hjälpa, det fanns ju inget att hitta,  inget fel. 
Att komma till insikt om att min omgivning påverkade mig med deras rädslor och  oro var en form av befrielse, att förstå är en aha-upplevelse. 
Att bli färgade/påverkad av nära och käras åsikter, tankar, rädslor är bara så fel.  Det är inte särskilt snällt att överlämpa sina tråkigheter och dåliga energier på andra. Något av det bästa jag har gjort är att gå min egen väg, att till en början försöka,  prova hålla mig ifrån negativ påverkan, följa min känsla och lyssna på min intuition. 
Det har verkligen inte varit lätt hela vägen, jag har jobbat mig uppåt men också trillat  neråt, långt ner.  
Man kan nästan känna att man vill ge upp men man gör inte det, för man vet innerst  inne att det finns något bättre om jag kämpar mig uppåt igen, och på så vis lärt  känna mig själv och förstå min omgivning utan att ta in för mycket av dess energi  som inte jag vill påverkas av, att jobba med min känsla och intuition. 
Jag har också varit feg för att lämna min trygga vrå jag befunnit mig i , som har  påverkat mig dåligt och negativt, man vet ju vad man har men man vet inte vad man  får om man lämnar det. 
Men det vill jag säga till alla, den känslan som infinner sig när man verkligen vågar  ta steget att lämna sin trygga vrå som inte gör dig rättvisa, den befrielsen och styrkan  man känner i kroppen är så mäktig, det är en så häftig känsla att man vill känna det  om och om igen. 
Jag har idag Monica att tacka, för utan mitt eget ansvar för energiarbetet och hennes  hjälp hade jag verkligen inte stått där jag är idag. 
För att upprätthålla min balans, eftersom vi alla har ett eget ansvar mot oss själva, gör jag regelbundet yin-yoga, det kommer en del insikter och aha-upplevelser under  passen och det är så fantastiskt. 
Min stora dröm är att få möjlighet att jobba med feng shui, att få utnyttja min känsla  till något bra. 
Att få förmedla till andra hur deras hem kan bli lugnare och ett mer positivt ställe."

Denna text fick jag i November 2019, lite komiskt nu när jag skriver det nästan för exakt 2 år sen. Den här tjejen var hos mig igår. Jag skulle kunna lägga till och klargöra massor men jag gör det inte här.
Nu har hon blivit mamma själv. 
Läs hela inlägget »

....så passar väl denna delning bra.
En text som jag fått till min kommande bok (när den/det nu blir av)


"När livet inte blir som man tänkt. Man tycker att man har provat alla vägar, vänt på alla stenar och tänkt, tänkt och tänkt. Där befann jag mig när jag mötte Monica.
För mig var det sjukdom som gjort att jag hamnat där jag hamnat. Det började så tidigt i livet att jag knappt kan relatera till något annat. Jag var tolv år när cancern slog till 2002, och det var sannerligen med dunder och brak. Vägen till en diagnos och en rätt tagen biopsi var krokig redan den och försatte mig i livsfara. Det var i sista sekunden man fick ut ett prov av tumören och jag fick en diagnos. I sista sekunden som man med hjälp av några av världens duktigaste läkare gjorde en behandlingsplan. En behandlingsplan som innehöll den tuffaste kombinationen och schemat av cytostatika som man någonsin gett ett barn i Lund. Det var allt eller inget och man hade inget annat val än att prova. Jag var ändå döende och jag var ensam med diagnosen i så ung ålder-med andra ord ett unikt fall där man inte kunde relatera till någon tidigare patient. Jag hade en inställning som inte tillät mig att tro annat än att jag skulle överleva, och man sa ofta att det var tack vare den som jag klarade det. Otroligt nog var tumören borta 6 månader senare. Kvar fanns bara ärren av vad jag genomgått. Jag trodde att jag kunde ta vid där jag avslutade, på alla plan. Tumören var ju borta! Jag blev snart varse att jag varit lite för optimistisk. Nog för att tumören inte var kvar, men ärrvävnaden hade gett mig 60% lungkapacitet, ett hjärta som behövde medicineras för att inte skena, infektionskänslighet, smärtor, stora problem med magen och en hel del därtill. Tydligast blev nog ändå att jag som person var förändrad. Ett barn som genomgått ett sådant trauma får lite annat perspektiv på livet än sin jämnåriga.
Några år efter avslutad behandling så närmade det sig en riktig friskförklaring och jag hade återhämtat mig ganska väl efter omständigheterna. I samband med att detta skulle ske råkade man ta en röntgenbild lite för långt ner, och det var den bilden som var början till vad som komma skulle. Jag genomgick två stora operationer, täta undersökningar, biopsier och hade diverse olika läkarkontakter. Inget gav egentligen några riktiga svar, och ingen hade tidigare sett denna tumörbildning. Det spred sig mellan varje röntgen. Det började med mjälten, därefter en strimma på levern följt av förändringar på skelettet. Jag var ärligt talat livrädd! Till slut var tumörerna så spridda så att mjälten hade fått tas bort, levern var mer än dubbelt så stor, jag hade förändringar i skelett och benmärg i lårben, bäcken, höfter, alla kotor i ryggkotpelaren samt nacken.
Att vara sjuk, att leva i ovisshet, oro och att ovanpå det vara högkänslig. Det var inget enkelt projekt. Jag fick till slut helt slut på ork och jag vet nu i efterhand att jag var i en djup depression. När jag träffade Monica var jag alltså i sämre skick än någonsin mentalt. Jag greppade efter de sista halmstråna för att få hjälp av sjukvården och lite hopp, men alla stod handfallna. Ingen hade sett en patient med denna sjukdom, och ingen vågade eller ville ta sig an mig ordentligt.
Samtidigt som allt detta skedde skulle jag sälja en häst-Uni. En mycket speciell tvåårig valack som nyligen kastrerats. Han hade en testikel som vi blev tvungna att operera ut med hjälp av titthålskirurgi. Det var ett litet snitt och snart hade han bytt päls och läkt ihop och det fanns inte ett synbart spår efter operationen. Uni var pigg och glad och sig själv på alla sätt. Operationen var egentligen helt oväsentlig för Unis framtid, och inget som jag skrivit om i annonsen. Där stod bara att han var ganska nyligen kastrerad. Jag tänkte att jag berättar för en seriös intressent när den träffar Uni. Så småningom hörde Monica av sig och ville komma och titta. Vi bokade in en dag för att hon och Uni skulle få träffas. Monica var en lite annorlunda hästintressent. Egentligen en sådan man önskar, men sällan träffar på. Hon tog sig tid och respekterade Uni. Lät honom känna av henne samtidigt som hon kände av honom. När hon klappade på Uni så stannade hon upp vid hans vänstra sida-i samma område som snittet gjorts. Hon sa att det var något där. Att han var lite stel, att det strålade och att något hänt som påverkade det området, men att det var något som snart inte skulle påverka honom längre. Jag berättade då om operationen. Monica var här mer än en gång för att träffa Uni, och varje gång sa hon något ”konstigt”. Hon sa något om mina lungor, något om min mamma och något om mitt mående. Allt stämde! Jag vet egentligen inte exakt hur det blev som det blev, men innan Uni ens flyttat hade jag min första behandling hos Monica. Det var en speciell upplevelse och jag kände mig väldigt trygg i att gå dit trots att jag egentligen är en person som lutar mig mycket på vetenskap och aldrig har trott på något alternativt. Det var en något omtumlande upplevelse redan samma dag, men dagen efter var katastrof och jag var irriterad, trött, hade ont i huvudet och djuren skingrade sig när jag kom i närheten. Den dagen hade jag en hästköpare här till en otroligt lugn, snäll och trevlig häst som jag brukade ha en fin kontakt med. Hästen ville inte komma till mig i hagen. På väg in till stallet hoppade och skuttade hon rundor och var rädd för allt möjligt. Väl inne i stallet stod hon och slog med frambenen och skrek efter kompisarna. Jag fattade ingenting först, men sen insåg jag-Det var ju jag som påverkade henne och hon kände antagligen av att jag var helt ur balans. Den stackars köparen trodde antagligen att både jag och hästen var galen, och jag försökte så gott det gick förklara utan att det blev flummigt, men antagligen tyckte hon nog bara att jag var ännu mer galen och tyckte synd om mig där jag stod med en galen häst och själv helt utslagen och skakig.  Att jag påverkar djuren var i sig inget nytt för mig, men det var lite överraskande att det jag upplevde på behandlingsbänken kunde påverka så starkt. Det här var ju egentligen ingenting jag ens trodde på. Det tog några dagar innan jag mådde bättre, och jag försökte ha med mig det som sagts och gjorts på behandlingsbänken, känslan, tills det var dags nästa gång.
Under tiden hann jag besöka min nya läkare i Lund och få beskedet att tumörerna slutat växa. Det var den mest fantastiska känslan jag känt på flera år. Tänk att det slutat växa. Dock trodde jag ju mest bara att det var en tillfällighet, men oavsett köpte det mig lite tid tänkte jag. Jag fick också ett lite dystrare besked i denna vevan-att jag var djupt deprimerad. Det hade aldrig slagit mig tidigare, men jag förstod det för första gången när han förklarade det. Han hade rätt, men jag hade ju levt i detta i så många år att jag inte insett det. Det var ju liksom bara så det var. Han tyckte trots mina protester att jag skulle ta antidepressiv medicin. Han tyckte att det var värt att prova och trodde att det skulle hjälpa mig att må lite bättre. Jag gick till slut med på det. Vad kan hända? Jag tog min första tablett redan morgonen efter. Den dagen skulle veterinären komma för att besiktiga Uni. Monica och hennes dotter Felicia var också med. Jag började redan efter någon timme efter att jag tagit tabletten känna mig lite konstig, och några timmar senare när det var dags för besiktningen av Uni så var jag skakig i kroppen och kände mig avtrubbad. Jag kände inte igen mig själv. Jag orkade inte riktigt genomföra alla moment och jag fick ta hjälp och gå och sätta mig. Jag visste ju hur extremt känslig jag är mot läkemedel och kopplade ihop detta ganska fort. Jag berättade för Monica redan innan veterinären anlände och sen blev det ju extra tydligt hur påverkad jag var när alla moment skulle genomföras. Monica sa till mig att jag inte ska ta fler tabletter och att jag klarar mig igenom detta utan medicin. Är man så känslig som jag är så är det inte konstigt att det inte blir bra. Lite förtvivlad ringde jag ner till Lund för att få råd och de tyckte jag skulle fortsätta trots symptomen, som de trodde att jag inbillade mig. Jag gjorde inte det, utan bestämde mig för att istället jobba hårdare för att må bättre på egen hand. Jag var ju uppenbarligen på rätt väg.
Andra gången på behandlingsbänken  blev reaktionen snarare att jag kände en lättnad och jag fick även med mig en yoga-position hem-liggande vridning.  Inom en ganska snart framtid började jag även gå på lyxyoga-passen. Yogan var svår i början då ångesten blev extra tydlig när man inte hade något att aktivt fokusera på för att tränga undan den. Jag fick stå ut med att känna paniken komma krypande, för att efter några gånger kunna hantera den och istället slutligen kunna använda yogan som ett verktyg för återhämtning och att dämpa stress. Jag började sakta med säkert våga känna och lyssna på mig själv igen.  Jag var på några behandlingar, men det gick snart över till att endast bli yoga-pass med lite tätare intervall, för att nu två år senare bli yoga hos Monica ca 1 gång i månaden. Resten av jobbet gör jag hemma. Visst kan det vara svårt att stanna upp, känna, lyssna och lita på sig själv, men för mig finns det egentligen där ganska naturligt. Det var förvånansvärt enkelt att bryta det destruktiva mönstret och börja njuta av livet. Monica hjälpte mig att hamna i balans och hitta mig själv igen. Hon hjälpte mig att landa, rensa, känna och stå stadigt i mig själv. Det låter kanske klyschigt, men så var det!  Faktum är att tumörerna i skrivande stund har varit oförändrade i över två års tid. Jag känner att jag är i balans, oroar mig mindre över både små och stora saker. Jag är närvarande på ett helt annat sätt och jag känner en uppriktig tacksamhet varje dag. Jag har alltid varit tacksam, men inte med en sådan innerlig livslust som jag känner nu. Jag kan längta efter saker, gå och lägga mig och längta efter att vakna upp till en ny dag med nya möjligheter. Jag kan under dagen känna att jag nästan sköljs över av glädje för det jag har och jag har en äkta tro på framtiden utan dödsångest. Jag uppskattar de små sakerna och upplever dem på ett helt annat sätt än tidigare. Klarare på något sätt. Jag kommer självklart alltid att ha mina ärr och vara påverkad av smärta och trötthet, men det är skillnad på att vara och vara. Jag orkar mer nu, magen krånglar mindre, jag är lyckligare, jag vågar mer och jag gör det jag vill göra och låter bli det som inte ger mig något tillbaka. Jag märker på både människor och djur runt mig att saker har förändrats. Allt går enklare, men jag har också glidit ifrån en del människor som jag haft runt mig. Kanske för att vi hamnat på så olika plan. Antagligen beror det till ganska stor del på mig själv och hur jag bir frusterad och arg över att de inte gör något åt sina problem som faktiskt aktivt går att göra någonting åt om de vill. På riktigt vill! Jag är nu medveten om att alla faktiskt inte vill må bättre, utan hellre gnäller och tar på sig offerrollen som någon slags identitet och anledning till att inte behöva jobba med sig själva, eller något annat heller för den delen. Jag vill inte längre vara en del av det. Integritet? Jo, antagligen.
Jag är idag helt övertygad om att inställning/närvaro/medvetenhet/integritet och psykisk och fysisk hälsa går hand i hand. Fysisk sjukdom och smärta kan lindras och till och med upphöra när man psykiskt mår bra och är i balans i livet. Likaså kan psykisk ohälsa göra en sjukare fysiskt och ge mer smärta. Jag har idag mindre smärta trots att mitt tillstånd rent fysiskt egentligen är detsamma.
 Jag har alltid haft en fallenhet för djur och framförallt hästar och nu kan jag utnyttja det bättre. Jag är mer närvarande och är där hela tiden och ser och lyssnar på ett helt annat sätt. Allt är så mycket enklare. Jag är medveten på ett helt annat sätt och låter magkänslan styra mycket mer. Förut hade jag såklart också en magkänsla, men det var så lätt att istället tänka och analysera och låta besluten grundas på det man kommit fram till i huvudet istället för det som egentigen kändes rätt och bra. Man sköt ofta känslan ifrån sig. Jag kan tänka tillbaka på beslut jag tagit för några månader sen och se att jag hade gjort annorlunda idag baserat på om jag hade lyssnat bättre. Nu är jag medveten och både hästar och människor lär tacka mig för det. Jag litar mer på mig själv.
Jag skulle påstå att jag nu är så stark att jag mentalt snart är redo att kunna hjälpa andra utomstående med att må bättre. Jag vet att jag har mycket att bidra med och är tillräckligt lyhörd och närvarande för att kunna stå stabilt i mig själv utan att påverkas för mycket av andra. Inte på ett skadligt sätt.
Djuren och naturen har alltid varit en plats för återhämtning för mig, och jag har bott på gård i hela mitt liv. Min första egna häst fick jag när jag blev frisk första gången. Hästarna har följt mig genom livet och har lärt mig så oerhört mycket och gett så mycket glädje. Nu kan jag ge tillbaka, i förhoppningsvis många år till.
Mötet med Monica fick mig att ”tänka” till. ”Tänka” är väl kanske egentligen fel ordval i sammanhanget, men hon fick mig verkligen att vakna upp och ansluta till kroppen igen kan man säga. Jag rycktes upp på ett egentligen ganska mjukt sätt, men också väldigt ärligt.
Jag är så oerhört tacksam över denna upplevelse!"

Det är jag också, så otroligt tacksam!! Vi får väl tacka Felicia det var hon som hittade Uni och visade mig annonsen.
Uni, är verkligen en Unik häst som nu är redo som terapihäst! 


TACK Ellen och Felicia
Och Uni såklart<3
Monica

Läs hela inlägget »

Kanske inte i vanlig bemärkelse. Här tränar du magkänsla & intuition.
Jag och Matilda har planerat in två nya kurshelger.

  • 5 och 6 Mars  9.30-16.00 båda dagarna.
  • 9 och 10 April 9.30-16.00 båda dagarna.
Kursen hålls hemma hos mig Monica i Ranseröd.
Bokning sker till mig 078231103 eller Matilda 0708922372.
Kaffe, te, frukt och fika finns på plats.
Du tar med egen lunch och vattenflaska.

Vi ser hur dessa kurshelgen tränar den inre styrkan. Har du hög känslighet är det så lätt att dras med i andras åsikter, känslor och tankar. Här tränar du dig stark i din egna intuition.

Ps. Håll koll på bloggen dagarna innan kurshelg för att se packlista!
 
Varmt Välkomna 
Monica & Matilda
Läs hela inlägget »

På Torsdag i Circle of Light steg 2 arbetar vi med Bindväven, vilket innebär att vi är hemma hos mig.

  • 18.00-21.00 som vanligt.
  • Kom uteklädda (inte utklädda) vi börjar med en promenad.
  • Sen övrig tid tillbringar vi på yogamattan.
  • Te och frukt finns, det är väl den fikan vi hinner med...
  • Ta med vattenflaska.
Välkomna<3
Läs hela inlägget »

Jag vill att ni ska ta med

  • En bild på en "gammal" plats. Gammal i den bemärkelsen att ni bott där, så bild på ett hus där ni tex växte upp eller bott som vuxen.
  • En bild på en "ny" plats. Där ni bor nu.
  • Ett föremål som tillhört någon som betytt mycket.
Detta kör vi på Lördag så får vi se vad Söndagen har att erbjuda!
Varmt Välkomna<3
Monica
Läs hela inlägget »

Sist när jag hade yoga för barn och ungdomar så kände jag...åh dom skulle behövt en hel dag med detta!!
En hel yogadag<3
Häromdan så kom jag på, men visst har jag bokat in en yogadag???! (Kanske var det mitt syfte då utan att jag visste)
Mycket riktigt 8/1 9.00-16.00. Den ligger ju perfekt där, under lov, innan skolstart.
Såklart är även barn och ungdomar välkomna på dessa yogadagar, inte bara vuxna.

  • Lördag 8 /1
  • 9.00-16.00 hemma hos mig
  • Max 10 deltagare
  • Kostnad 1500:-
Ta med lunchlåda & egen vattenflaska övrigt finns här. Ha även kläder för att kunna vara ute ifall den andan faller på<3
 
Boka din plats till mig (gärna sms) 0738231103
Monica
Läs hela inlägget »
För många år sen kände jag en fantastisk kvinna. En underbar mamma som värnade om och älskade sin familj. Hon var på några yogapass och hade också varit på någon behandling när hon en dag kom för att få behandling och jag sa...
-Vad har du gjort???
-Jag har inte gjort någonting!
-Jo. För det syntes i hennes energi! Jag såg det på henne....
-Något har du gjort!! Det ser helt annorlunda ut!
-Nej, svarade hon igen!
Sen la hon sig på bänken och jag började jobba. Det jag också kallar att balansera eller städa....efter behandlingen säger hon....(förmodligen hade insikterna kommit till henne när hon låg på behandlingsbänken och jag städade bort sånt som skymde sikten)
-Jo, jag har varit på yoga....inte din yoga...annan yoga. Jag är ju kompis med henne som har yogan därför ville jag ställa upp.
Ja, det kan man ju göra om det känns bra!
Detta var allt annat än bra!
Det påverkade henne och hennes energi negativt!
Rent energimässigt blev det som att hon blev mamma till yogaläraren. Där låg så mycket obearbetat och obalanser som hon undermedvetet projicerade ut, som denna kvinnan omedvetet fångade upp. Det som jag sen läste av som påverkade henne oerhört negativt! Så att jag starkt kände, men herregud vad har hänt, vad har du gjort!!
Idag i em på yogan så handlar det om sån healing, för detta är ju inte helt ovanligt!
Tyvärr får jag lägga till!! Jag önskar verkligen att det inte vore så!
Den här kvinnan, då, tillbaka i tiden hon ville ställa upp för sin vän hon var en god kamrat så hon fortsatte....
Jag vet att jag kände att jag vill bara ha hit henne, detta är inte ok, så är vi inte snälla och goda medmänniskor var och en har rätt till sin egen frekvens. Kan vi inte höja andra ska vi iallafall inte sänka!
Den här kvinnan dokumenterades strax efter besöket här, den gången när det bara skrek, med bröstcancer. Idag finns hon inte. Gud vad jag önskar att hon förstått vikten av ett bra energiarbete och att vårda sig själv, som sagt världens bästa och mest omtänksamma mamma. Men jag höll på att säga/skriva men vad hjälper det....
Kanske att detta kommer upp för att det är sånt vi ska jobba med idag. Dessutom hade jag en kvinna på behandlingsbänken nu, ny, hon var här helt för första gången(ibland kan jag ju ha mött dom på yogamattan först) Naturligt medial, verkligen naturligt medial. Jätteduktig!! Hon hade bara missat en sak att vårda sin energi. Blev också "utnyttjad" rent energimässigt. Rättare sagt det kostade för mycket energi. Det visade sig att hon arbetat som medium men att hon orkar inte. Det kostade henne för mycket. Hon använder det bara för egen del nu. Absolut, det kan man göra men när man är så duktig borde fler få ta del av hennes förmåga. Dom som verkligen behöver det! Så...
Dels har hon varit inne i fel sammanhang med människor som söker så otroligt mycket bekräftelse.
Dels har hon missat poängen med att vårda sin egen energi!
Men hon är grym!! jag hoppas att hon kommer tillbaka (och då menar jag egentligen inte hit nödvändigtvis även om det hade fått va en ära att få "träna henne")
Det jag kan lära henne är vikten av att vårda och hålla sin frekvens/energi! Det andra kan jag inte lära henne för det kan hon redan, helt ypperligt!! Precis som kvinnan i texten, det kunde hon också...egentligen! Bara det att hon lyssnade på dom som skrek högre, ansåg sig att kunna mer, så fel det kan bli.
Detta har jag fått se många gånger, flera gånger tyvärr. Så blir det i vårt tekniksamhälle och med våra överbelastningar/obalanser som helt tar över.
Var och en till sitt!
Har man, besitter man en sån otrolig gåva som båda dessa kvinnor har/hade då gäller det bara att vårda den och se om sitt eget hus, sen ger det goda ringar på vattnet.
Kände bara att jag ville skriva lite<3
Tack till dig som orkat läsa även om jag vet att dom som borde läsa kanske inte läser. Men vem vet, kanske någon...som...sen....och så kan ringarna vandra!
Tack<3
Läs hela inlägget »
För er som gått circle of light eller flera av våra energiavläsningskurser som vill ha extra träning
  • 13 & 14  November 9.00-16.00 kör vi en träningshelg i djurkommunikation.
  • Träningsavgift 2000:-
  • Som vanligt på våra kurser du tar med din egna lunch och vattenflaska, övrigt finns här.
Du får strax före kurshelgen info med vad mer som ska med

Du bokar din plats till mig Monica 0738231103 eller Matilda 0708922372
Läs hela inlägget »
Vid dessa två tillfällen i November kommer jag att hoppa in för Matilda och köra yinyoga i Sockenhuset.
Hon kommer att lägga mer fokus på kransar till sin lilla bod.
Så i November kör hon endast yoga hemma hos sig i Mjällby, Sölvesborg.
Dessa två pass ligger nu bokningsbara på min boka direkt
Monica
Läs hela inlägget »
Bindväv är en vävnad som alla har i sina kroppar människor såväl som djur. Bindväven är mitt arbetsfält. Många idag är inte ens medvetna om att den finns. Det är en yinvävnad, yin är inre vilket innebär att den ligger djupare än muskler, kotor och leder. På ett sätt kan man säga att man också kommunicerar med sin bindväv. Den är otroligt viktig att vårda eftersom den bäddar in allt!!!
Jag mötte precis en kvinna på behandlingsbänken som redan förstått vikten och vitsen av att vårda sin bindväv. Hon anammade det direkt vid första mötet, hon gör sina övningar och idag när hon la sig på bänken var hon rak! Denna kvinna tar hand om en häst där mycket fokus ligger på att bygga upp muskler, jobba upp kondition ingen förstår bindväv och bindvävens roll. Jo, den senaste terapeuten förstår. Han sa att hästen behöver en vilodag utan att göra något alls, gärna två (detta i kombination med hans bra behandling). Att sen till det koppla på övningar som stimulerar hästens  bindväv på samma sätt som yinyogan stimulerar människors bindväv är bra!! Då får musklerna mer plats, hästen kan  syresätta sig på ett helt annat sätt,  cirkulationen blir bättre hela rörelseapparaten mår bättre. Okunskap!!
Bindväven är basen. Den måste fungera för att det andra ska fungera, då fungerar faktiskt mycket av det dom jobbar med av sig själv. Bara där kommer det in en naturlig avslappning som är nödvändig!
Den här hästen möter dessutom många människor och får på så sätt mycket intryck. Han ska prestera, vara duktig. Han är väldigt lyhörd i sig själv och vill alltid göra sitt bästa då slår man lätt knut på sig. Då är den här typen av avslappning och vila för att må bra nödvändig!! Annars blir han stel, får ont, kan inte röra sig obehindrat....det blir helt enkelt en stress och man blir det jag kallar överbelastad.
Jag arbetar med att få människor raka, inte för att bygga upp muskler för att musklerna ska bära. Genom att att lyssna, frigöra spänningar, få bindväven att slappna av  får man mer plats och det ger raka kroppar.
Då slutar man felbelasta såklart är det bra för både höfter, ljumskar och knä.
Sneda ryggar som blir raka genom att man vårdar sin bindväv. Såklart hjälper detta vid olika ryggproblem. 
Om du tex som sned ryttare sitter på hästryggen, du har en ridlärare som hela tiden korrigerar, rättar till, säger sträck på dig, sitt mitt över häsen, trampa ner i höger stigbygel...ja, via dina muskler kan du spänna kroppen att tillfälligt att sitta rakt...men hur mår din kropp egentligen? Vad händer när du sen hoppar av och slappar av, ja den är garanterat lika sned eller kanske tom snedare eftersom du stressat och pressat den mer.  Hur känns det för hästen att bära en sån ryttare som stänger in....som inte kan slappna av? Friheten försvinner, rörelsen försvinner och så är ekorrhjulet igång!
Så GLÖM INTE ATT VÅRDA ER BINDVÄV, den är viktig!
Tack<3 Monica
Läs hela inlägget »
Igår på kvällens lyxpass fick jag flera gånger upp en tjej i mitt medvetande. Dom här som är här nu är precis som henne, kände jag! Jag bara visste att jag hade ett mail med en text från henne som är bra, som är viktig, som ska delas  (såklart har jag frågat om lov) så här kommer den!

"Ja hur går det? 
Just nu håller jag på att landa. Som ett visset löv vaggas jag av vinden sakta sakta mot marken. Ovanför flyger stormen, den storm jag nyss var inne i. Det är rätt konstigt hur man inte inser vilket virrvarr man varit i förr än man tar en paus. Eller som jag, får en paus. Först då känner man av och inser - vad håller jag på med?
Det är som att min kropp och själ vet var den ska, men att jag måste landa helt först innan vägen blir tydligare och tydligare framför mig. Men något som jag vet är att energiarbete är ett måste för mig. Det är ett måste att ha energiarbete i mitt liv, både privat och yrkesmässigt. Det kommer inte gå annars. 
Jag är som i ett vägskäl. Står framför helvetesgapet likt Ronja Rövardotter och jag känner hur modet fyller mig. Hur hoppet kommer tillbaka och jag laddar inför att ta det avgörande språnget. Att hoppa över till andra sidan. Att ta sats och välja. För jag kan inte gå tillbaka. Det går inte längre. Jag måste hoppa. Jag ska bara landa färdigt i mig själv igen. Och hoppa för rätt orsak. Inte av rädsla. Utan för att jag måste. För mig själv. Jag vet det. Så det är där jag står nu. I väntan på att ta det stora klivet. Som kommer att förändra allt. Men samtidigt inte. För det har ju hela tiden varit jag. Jag bara väljer den sidan av mig själv nu. Jag väljer att föra samman delarna av mig själv. Så att de inte ska vara delbart längre, utan att jag får vara hela jag i alla lägen i alla roller. Jag väljer att vara stolt över den jag faktiskt är. Att inte gömma mig längre. 
Flickan som inte vågade prata finns bara som ett minne kvar i mig. Som ett annat liv. Hon fick inte vara hela sig, utan anpassade sig efter allt och alla. Men det är inte den jag är längre. Jag tar med mig henne som ett minne. Som en varning. För jag är rätt säker på att jag inte hade klarat mig om jag inte hade hittat energiarbetet och yoga. Jag är rätt säker på att jag hade gått under av alla stormar och piskande vågor. 
Så för det är jag dig otroligt tacksam, Monica. Tack för att du gav mig en väg att hitta mitt liv, att leva upp till min fulla potential. Du öppnar alltid mina ögon och jag har aldrig känt mig så bekräftad i hela mitt liv som första gången jag kom till dig. 
Från djupet av mitt hjärta och från min själ. TACK!"

Och från djupet av mitt hjärta och själ säger jag också TACK! Hon har vågat, hon har litat, hon har lyssnat på min intuition men den lyssnade ju på henne. Såklart blir man bekräftad och trygg där. Detta är nåt som är viktigt för alla. Som förälder....häromdan hade jag en ny tjej här på behandling som sa, varför har jag inte fått lära mig detta??? Det borde man lära sig i skolan!! Nej, svarar jag det är ju inget skolansvar det är ett föräldraansvar. Men inte om föräldrarna vet är där, nej då får man träna, allt detta handlar om att träna upp sin förmåga att lyssna från själ till själ från hjärta till hjärta TACK<3
 
Läs hela inlägget »
Nu vet jag varför jag skrev att vi kanske kan vara ute på yogahelgen! Imorgon kommer det att handla om jord, vikten av att vara jordad. Ja, det är stort och det är viktigt!!! Mycket av det har vi verkligen tappat idag med vårt upplysta samhälle och stora förmåga att se ALLA problem men också "ibland" en önskan att få se allt i helt underbara färger...
STRESS är ett stort område
Har du obalalanser där inne där bakom men VILL se allt positivt genom att försöka vara hjärnstark blir det stress. Det blir en "inre" konflikt....en högkänslig individ kan du inte lura, vi ska ju inte lura någon, framförallt inte oss själva. Men risken blir annars att det skapar ett medberoende vilket blir stress såklart, så kan vi inte försöka att avlasta varandra.
Åter till vår jord!
Vår jordning!
Att ha båda fötterna på jorden, på riktigt!!
Att kunna sortera intryck....
Ja, detta jobbar vi med imorgon<3
  • Ni som kommer eftersom jag skrev promenad, ta regnkläder...vi ser!
  • Kom med öppenhet, vi lägger upp dagen så att den passar er!
  • Lunch och vattenflaska med (resten finns här)
Välkomna<3 Monica 
Läs hela inlägget »
31/7 och 1/8 kör jag yogadagar hemma hos mig, tänk om vi tom kan vara ute det har ju inte blivit så mycket uteyoga i år.
9.00-16.oo båda dagarna.

Upplägget är att vi startar med en promenad sen flödesyoga på förmiddagen.
12.00-13.00 så är det lunch (ta med din egna lunch och vattenflaska)
På eftermiddagen blir det yinyoga, djup återhämtning/vila/läkning.

Max 8 deltagare/dag
Kostnad 1500:-/dag
Yogamattor och övrigt material finns på plats.
Kaffe, te ch frukt finns också här.

Dessa yogadagar har varit fullbokade ganska länge nu blev det två lediga platser på Lördagen, kontakta mig via sms 0738-231103 om du vill ha en eller kanske båda platserna.
Välkommen<3 Monica
 
Läs hela inlägget »
Ni föräldrar som kör era barn/ungdomar till ungdomspassen får from nu också gärna vara med! Nu när jag öppnat upp för fler grupper. Jag vet att ni är flera som kör långt dessutom är det både bra och roligt att göra det tillsammans! Så finns det bara plats är ni välkomna<3
Läs hela inlägget »
där bakom spänningar och obalanser! Det funkar på distans också....
Om man vill (får jag tillägga) ibland vill man bara bli bekräftad och förstärkt i sina obalanser! Det tror jag egentligen inte att någon vill fast detta språket är så starkt myntat idag bland människor.

Igår skrev jag ett inlägg på instagram och fb, strax efter hörde en tjej av sig. Hon skrev.... (och hon hade inte sett mitt inlägg det var inte däför hon kontaktade mig utan det var för att hon mådde dåligt och behövde hjälp. Men hela sammanhanget handlar om det som jag skrev om på insta & fb)
Ja, hon skrev....
"Hej! Jag har varit riktigt kass sedan igårkväll. Tror detta är vad man kallar migrän. Huvudet gör vansinnigt ont och Ipren hjälper inte. Mår illa. Kass mage. Ljuskänslig, Ljudkänslig. Aldrig haft innan. Kan jag göra några bra övningar?"
Jag svarade....
-Vill du vara med på lyxpasset i em...eller strax 14.00? Där är en ledig plats
Sagt och gjort hon var med på distans! Likaså en ung tjej med lika hög känslighet eller lika stor uppmärksamhet!
Vi ska inte bekräfta "problem" eller obalanser är bättre att benämna det som! Det är så lätt att det görs för  att vi ser inte längre eller djupare. Att vara medmänniska och se individer....det är SÅ VIKTIGT!!!!
Då sker detta....
15.18 under passet kommer detta meddelande...
"Haha, jadu.. magi?"
Jag skickade tre skrattgubbar tillbaka
Då får jag detta....
"Helt sjukt!! Tack<3<3<3"
Och senare på kvällen...
Jag gör smörgåstårta och middag med musik i öronen. För några timmar sen kändes det som att min sista stund var kommen!
(ett extra tillägg den här tjejen är inte inbillningssjuk, hon gnäller inte heller, det är precis tvärtom)

Överbelastad högkänslig dom obalanserna får inte förstärkas dom måste bort!!

Av den yngre tjejens mamma fick jag detta sms igår kväll! (Detta fick jag också dela, såklart frågar jag alltid!)
Godkväll!
Tack för passet idag <3
Oj vilken skillnad!! Bara meddelandet XXXX  skrev till mig på bussen kändes annorlunda och sen öppnade hon dörren - glad och pigg, LUGN !
Hon stekte bananpannkakor och kom in till kontoret med en portion till mig. 
Sen gick hon ut och höll på en lång stund på studsmattan, hennes mentala yoga, Helt lugn! Satt tom och gjorde matte efter maten mitt i vardagsrummet (hon brukar börja gråta vid matteövningar) helt lugn och glad. Mysig och lugn ikväll! 
Tänk vilken skillnad och stort tack för att du hjälpte till i energin, mäktigt och så häftigt att ta del av, så tacksam!!<3<3<3
Kram &  trevlig kväll!!


Som sagt vi FÅR INTE förstärka dom andra obalanserna. Det är inte rättvist! Alla har rätt att få vara sig själva, på riktigt!! Precis som båda dessa "fallen" beskriver! När såna spänningar försvinner, som inte tillhör, så syns man igen! Då är man sig själv igen! Det är frihet!

Ja lek med tanken här vad händer när en, två, tre ja kanske ännu fler går in och bekräftar det andra? Det som ofta är mest synligt??!!! Det som vi sen själva också ofta till slut identifierar oss med....


 
Läs hela inlägget »
Jag fick min första hund, en tax Rasmus när jag var 7 år, han var mitt allt. Han var min bästa vän, lekkamrat, ja allt. Jag körde honom i dockvagnen påklädd med dockkläder. Där låg han på rygg utan att protestera, vi lekte ju<3

Några år senare när jag var i yngre tonåren kontaktade uppfödaren oss. Dom frågade om vi ville låta honom betäcka en av deras tikar. Det fanns inga frågetecken, det var bara roligt han var ju så fin, lydig, snäll...ja, allt!
Sagt och gjort dom kom, hundarna var på logen när det sen var klart åkte dom hem. Senare skulle vi bara släppa ut Rasmus för att kissa, trots att vi bodde nära en stor väg var han alltid lös. Han sprang aldrig ifrån mig. Fast denna gången gjorde han det...här har jag luckor. Jag kommer faktiskt inte ihåg...min nästa bild är att han ligger i korgen, han har blivit påkörd. Jag vet att det är illa! Det syns inget utanpå! Han indikerar heller ingen smärta! Pappa pratar med djursjukhuset i Helsingborg. Mitt nästa minne är att vi sitter i bilen, jag känner bloddoften. Jag vet hur illa det är. Jag vet att hela han är trasig inombord fast ytan är hel!! Där sen har jag luckor igen....
Vi sitter i stallet pappa och jag. Vi sitter på foderkrubban. Han berättar om sin bror som gick bort i cancer....Rasmus är ju bara en hund.  Dom gör vad dom kan på djursjukhuset sa han!!!
Jag visste ju att han ljög!
Jag kände det på doften!
Jag visste att Rasmus inte hade ont när vi åkte iväg jag satt ju med honom han var helt lugn.
Jag visste att han var helt trasig inombord....jag såg det ju!
På ytan var han hel men därinne var det trasigt!
Jag visste att dom hade tagit bort honom direkt!
Det var snällt, det fanns ju inget att göra för honom.
Men varför sitter pappa här med mig i stallet och säger att dom gör vad dom kan???
Jag förstår att han vill skydda mig!
Men jag vet ju redan!
Att han berättar om sin bror som dog i cancer hjälper ju inte, att han säger att Rasmus är ju bara en hund, skulle dom inte klara det skaffar vi en ny hund, det hjälper inte heller!!!
Jag visste ju redan. Det är lugnt. Jag har accepterat, men snälla ljug inte! Det gör mig illa!! Det är ju inte sant. Det är ju helt meningslöst!

Ja, visst är det sant!
Denna inställningen har jag fortfarande.
Mitt sätt att vara närvarande är ju så mycket enklare....klart att jag var ledsen! Men jag visste ju!!!

Ja, nu har jag en tax igen, Sigge. Jag har många gånger sagt att han skulle heta Sam för jag är så tax(ck)sam över denna kärleksfulla lilla varelse.
Absolut inte som en ersättare(såklart)
Vi har haft två hundar emellan och direkt efter Rasmus fick jag en ny hund, en papillon, en omplaceringshund som var helt förstörd. Han var bara "stissig"!! Ingen egen individ alls bara stress, Totalförstörd.
Anders och jag har tillsammans haft två hundar, för efter papillonen blev det inte någon mer hund så länge jag bodde hemma.

Ja, på tal om att veta!
Idag kan jag hjälpa andra som tappat "sin röst" det är så lätt att plocka bort sitt inre vetande när man har kanske tom vuxna utanför som säger något annat. Jag har kanske fel!! Dom har säkert rätt! I mitt fall med Rasmus visste jag och det spelade ingen roll vad han sa! Jag visste att han ljög, men för att skydda mig.
Ja, vi har pratat om det sen MÅNGA år senare! Jag hade rätt men han kunde inte förmå sig att säga det på många år! Han visste att vi var bästa kompisar, han vet att jag älskar djur (ofta mer än människor, kanske för att dom inte ljuger, vad vet jag) .
Han har själv i alla år önskat sig en tax men det blev aldrig så. När vi köpte Sigge var han en av dom första som kom ner, han slängde sig på golvet...hahahah...men o herregud vilken grann hund!!
JA, han är en "GRANN HUND"<3
Nu ska Sigge och jag strax gå ut för att ha lite yoga! Eller medveten närvaro med sig själv skulle man också kunna säga, hur som helst vi är tax(ck)samma över att vi får vara vi!<3
Läs hela inlägget »
Ja, det hela började tydligt för 15 år sedan. Hur jag väldigt tydligt via vår nyinköpta häst verkligen kände var det var stopp. Var obalanser och spänningar låg som påverkade kroppen negativt. Förmodligen för att han var en väldigt snäll häst som bara bitit ihop och kört på. Jag har aldrig gillat orättvisor, vill att man ska må bra, jag vet inte men det kan vara så att det är den kombinationen som gör att jag bara kan, att jag bara vet! För mig lika synligt som mycket annat är synligt för andra människor. Detta syns lika bra på distans bara jag tonar in på nätverket för det är så det är...som ett nätverk. Kroppen är en fantastiskt maskin men den behöver hjälp ibland.
Namaste Monica
Läs hela inlägget »
Nu har jag bokat in fler yogatider till hösten. Barn och ungdomspassen är inbokade för hela hösten, övriga pass September ut.
  • Torsdagar i Sockenhuset blir Flöde/Yin/Djup återhämtning/Vila 19.00-21.00. Detta för att jag själv ska kunna välja vad som behövs mest vilket kan innebära att vissa gånger blir det kanske enbart yinyoga, vissa en kombination och nästa gång kanske mest flödesyoga.
  • Tisdagar blir det lyxpass 15.00-17.00 och 19.00-21.00 hemma hos mig
  • Något extra lyxpass på andra tider läggs ut ibland.
  • Lyxpass för barn och ungdomar blir det tätare intervall på till hösten. Vissa Fredagar & vissa Söndagar se boka direkt hemma hos mig.
  • Missa inte att Matilda har sina pass i Sockenhuset dom flesta Onsdagar & Torsdagar boka här. Hon kommer att fortsätta med dom i höst!
  • Att få ett individuellt yogaprogram, den möjligheten finns alltid. Detta gör vi båda.
På passen hemma hos mig likaså hos Matilda finns allt material på plats men till Sockenhuset tar du med dig din egen matta, ett par kuddar, bolster, filt, ev yogakloss och ögonkudde.
Välkomna<3
Läs hela inlägget »
  • Lördag 31/7  9.00-16.00
  • Söndag 1/8  9.00-16.00
Två separata yogadagar kommer jag att köra i sommar som innefattar...
  • Yinyoga
  • Flödesyoga
  • Närvarande promenad i naturen
  • Restorativeyoga
Vi är hemma hos mig
Du tar med dig lunch & vattenflaska
Frukt kaffe/te finns på plats
Allt yogamaterial finns här
Max 8 deltagare
1500:-/dag
Du bokar din plats direkt till mig via sms eller mail

Såklart är detta ett yppeligt tillfälle att göra yoga tillsammans.
Mamma, pappa...
Mamma, dotter....
Pappa,son eller varför inte hela familjen
Eller kompisar...
Varmt Välkomna<3
 
Ps...och vill man så kan man såklart gå båda dagarna, det känner man själv<3
Läs hela inlägget »
Ja, tänk vad tiden går....steg 8, sista steget i Circle of light nu på Torsdag. Den här gången planerar jag att vara hemma hos mig. Vi knyter säcken, tar en genomgång! Chakra, meridianer, bindväv mm....
Frågor?! Som sagt vi knyter och går igenom!
Tips för er som har möjlighet, jag såg att Matilda hade lediga yogaplatser i Sockenhuset på Onsdag och Torsdag boka direkt Det är alltid bra!
 
Välkomna<3 Monica
Läs hela inlägget »

I början av pappas sjukdomstid när han bodde här så sa han ofta.
"-Monica, kan jag inte få läsa dom berättelserna igen?!!"
Jag kunde gå ut för att ha behandling och när jag kom in igen satt han i vardagsrummet med fötterna på bordet och bara njöt! "Detta är fantastiskt!" Jag verkligen såg hur HELA han lystes upp!
Det var två berättelser som två tjejer skrivit till min blivande bok som han fastnade för...det gav honom hopp! Men jag tror också nu i efterhand att han kände igen sig i rätten till att få ha ett eget liv. Det är inte alltid så lätt!

Den första berättelsen börjar såhär
Vi befinner oss på BUP. De frågar mig hur jag trivs i skolan, om jag har några kompisar och framförallt vad, när och hur mycket jag äter. Efter en stunds samtal säger "behandlaren" som var en stor, kraftig kvinna med barsk framtoning, "och nu får du följa med mig och mamma och pappa stannar här".
Jag följer motvilligt med behandlaren trots att jag redan här känner att jag inte vill. "Ta av alla kläderna utom trosorna" säger den kraftiga kvinnan barskt när vi kommer in i det lilla kala rummet. I rummet fanns en sjukhusbrits, en stol och en våg i rummets ena hörn. Medan jag tar av mig kläderna betraktar hon mig med fokuserad blick uppifrån och ner. I varje rörelse jag gör så följer hon mig med blicken. "Och vad har du gjort här då?" säger hon och trycker med fingrarna längs min ryggrad som var full av blåmärken "Jasså, du är en sån som smygtränar" säger kvinnan och fnyser. Sen böjer hon sig ner och börjar ta på mina ben. Först längs smalbenen och sen fortsätter hon upp på mina lår. "Nu ska  jag bara kontrollera din blodcirkulation" säger  hon och fortsätter att ta hårt på mina ben. Jag känner hur obehagskänslorna blir allt mer påtagliga. Idag förstår jag att detta inte var okej. Hon hade absolut INGEN respekt för min integritet. Jag hade INGENTING att säga till om, och vad jag inte förstod då var att detta var bara början på 1,5 år där jag totalt togs ifrån makten att leva mitt eget liv.
Lite längre in i hennes historia...
Helt plötsligt togs allt ifrån mig. En 15-årig tjej som inte ansågs kapabel till någonting. Jag ansågs inte benägen till att ta något beslut själv. Jag blev en medpassagerare i mitt eget liv. Vårdinstanser och mina föräldrar skulle styra mitt liv. Samtidigt klagade de ständigt på mig över att jag inte var självständig. Detta tog jag även upp med behandlarna och försökte förklara för dom att jag inte ville bli behandlad som ett småbarn. Jag förstod inte logiken i att det skulle få mig frisk. Svaret jag fick var ordagrant " Om du inte vill bli behandlad som ett småbarn, sluta bete dig som ett då."
Nu hoppar jag igen...
Jag utvecklades till en allt mer svårhanterlig patient. Jag fick ångestanfall och skrikattaker varje dag. Paniken inom mig var obeskrivlig. Något så fruktansvärt som denna ångest har jag aldrig varit med om. Varenda sekund var ett lidande. Ganska snabbt beslutade de att jag skulle medicineras med Olanzapin, ett starkt neurologiskt/antipsykotiskt läkemedel som vanligen används vid schizofreni. Av denna medicin blev jag totalt avtrubbad. Mitt utåtagerande minskade något och jag blev mer "lätthanterlig". Som läkarna förklarade det skulle medicinen "kapa av" topparna av mina starka känslor. Enligt mig gjorde medicinen inget annat än att kapa av hela min personlighet, sätta ett tillfälligt lock över alla mina känslor så att jag bara blev ett skal. Jag var som en vandrande vålnad som inte kunde uttrycka någonting. Jag skrattade aldrig, jag log aldrig. Kort därefter lades jag även in på sjukhuset i Kristianstad pga mitt svaga hjärta.
......hopp igen
ångestattackerna eskalerade igen och jag var desperat efter hjälp. RIKTIG HJÄLP. För det som då skulle vara min hjälp gjorde bara allt sju resor värre. Vad jag än gjorde så lyssnade ingen på mig. Jag tog åt allt mer drastiska åtgärder men resultatet blev bara att jag klassades som allt mer sjuk. Det gick så långt att jag i en ångestattack tog mina byxor, knöt ena änden hårt runt halsen och andra änden runt trappräcket. Som tur var kom mamma innan jag gjorde något mer.
Precis innan julen 2016 lades jag in igen. Denna gången placerades jag på barn och ungdomspsyk på sluten avdelning i Malmö. Mamma och pappa fick återigen vara med mig varannan dag. Jag tror att det är svårt att förstå för en "vanlig" människa hur en miljö som denna påverkar en känslig person som mig. När vi passerat två låsta dörrar fick vi ett rum med ett litet fönster som inte kunde öppnas. Personalen kom in för att gå igenom våra väskor. Snören i kläder, mobilladdare, filmer på CD-skivor       och våra hygienartiklar, allt skulle lämnas in och låsas in av personalen av säkerhetsskäl. En mening cirkulerade i mitt huvud under hela denna period, "Detta är fel, detta är fel, detta är fel". JAG HÖRDE INTE HEMMA HÄR!
I Januari 2017 är jag utskriven från slutenvården och tillbaka på mellanvården. Här kommer vändpunkten. Inte bara för min tid som sjuk utan för hela mitt liv! Mamma frågade mig om jag ville följa med på en föreläsning till någon Monica som höll på med yoga och behandlingar. För första gången på två år svarade jag ja till någonting. Jag vet inte varför för jag tyckte att det var jättejobbigt att vara på föreläsningen och jag kunde inte alls koncentrera mig på vad Monica sa. Mamma bokade en tid för en behandling. Ärligt talat var jag livrädd. Jag ville inte gå igenom mer av det jag tidigare gått igenom. Skulle hon tvinga mig att klä av mig? Skulle hon klaga på hur jag åt? Skulle hon tycka att jag var konstig? Samtidigt var känslan till detta helt annorlunda. Jag kom dit, träffade Monica och redan innan hon hunnit öppna munnen visste jag att hon FÖRSTOD. Hon visade mig respekt, accepterade min integritet och lät mig ha mitt "space". Monica pratade på ett helt nytt sätt, jag blev bemött på raka motsatsen till hur jag bemöttes av vården. Trots att jag inte kände Monica så visste hon mer om mig än alla andra behandlare som vid det laget känt mig i 1,5 år. Hon bekräftade det jag någonstans långt inne kände, det som jag hela tiden hade vetat. Under 1,5 år hade jag fått höra att det jag kände var fel, att jag var för sjuk att förstå. Det var de som var de friska och därför hade dom rätt! De sa till mig "att en gång kommer du att förstå och tacka oss för det vi gjort"...Men plötsligt träffar jag en person som bekräftar det JAG kände!
Ett par sidor längre fram i berättelsen..
Under sommarlovet mellan ettan och tvåan skulle jag läsa in den mattekurs jag fattades för att få börja natur och under nästkommande sommarlov (mellan tvåan och trean) skulle jag läsa in den biologikurs jag fattades. Så jag fick en mattebok i handen och utan problem läste jag igenom hela kursen själv under sommarlovet! Att byta linje är det bästa beslut jag någonsin tagit och det var tack vare Monica som jag kunde genomföra det!
Jag har nu sommarlov igen. Efter sommarlovet börjar jag mitt sista år på gymnasiet. Jag har aldrig trivts så bra i en klass som nu och jag skrattar varje dag i skolan. Så bra som jag mår idag har jag inte mått i hela mitt liv. Jag har framtidsplaner och jag tycker om mig själv för första gången någonsin. För ett par år sen satt jag på BUP där jag hela tiden fick höra hur sjuk jag var, att jag inte kunde lita på det jag kände och för att jag skulle kunna må bra igen så skulle jag göra det dem sa till mig. Min ångest var extrem och jag ville inte leva längre. jag medicinerades med starka antipsykotiska mediciner samtidigt som de trodde att jag hade autism. Hade mina gamla behandlare träffat mig idag tror jag inte att de hade känt igen mig. Sedan jag började få hjälp av Monica har jag lyckats arbeta upp mitt inre. Jag har lärt mig vad som är jag och vad som inte är jag. Även idag drar jag ofta på mig obalanser men idag vet jag att det inte är mitt! Jag kan då lättare släppa det och gå vidare! Det finns inga ord som kan förklara den tacksamhet jag känner till Monica och inga pengar i världen kan räcka för att betala tillbaka den hjälp jag fått.

Ja, jag förstod att pappa ville läsa! Han kände igen sig i så mycket! Det är så lätt att bli överkörd! Jag är tacksam över att han ville läsa! Han var stolt över mig, han var stolt över mitt arbete, han var stolt över mitt sätt att hantera både barn och djur! Och allt handlar om att lyssna, att respektera och kommunicera. Tre starka ledord i mitt liv som även är livsviktiga för mig!

Ps!  Nu har det ju gått ytterligare tid och denna tjej läser nu till läkare. Hon har börjat studera i Umeå. Läget med hemstudier och corona behöver jag väl inte nämna och för mångas välbefinnande är det inte bra! Tur att denna tjej är så stark i rätten till sig själv<3 det egenansvar jag brukar benmämna som är allt annat än egoistiskt! 
Hon är modig, hon vågar men hon vílle faktiskt leva!
Ja, pappa....en sann förebild jag kan inget annat än att hålla med!! TACK<3

Och tack ni som orkade läsa....
Nästa berättelse kommer en annan dag (eller natt) Gonatt <3 
 

Läs hela inlägget »
Jag planerar nu för en ny grupp i Circle of Light. Såklart kan du gå igen även om du redan gått!
Allt jag arbetar med går vi igenom där!
Alla grupper är individuella även om basen är densamma.
Vi träffas 8 gånger, 4 gånger under hösten och 4 gånger under våren.
Din investering är 1000:-/tillfälle
Nya datum är
  • 2/9 18.00-21.00 i Sockenhuset
  • 7/10 18.00-21.00 i Sockenhuset
  • 4/11 18.00-21.00 i Sockenhuset
  • 2/12 18.00-21.00 i Sockenhuset
  • 13/1 18.00-21.00 i Sockenhuset
  • 10/2 18.00-21.00 i Sockenhuset
  • 10/3 18.00-21.00 i Sockenhuset
  • 7/4 18.00-21.00 i Sockenhuset
Det är en hel kurs vilket innebär att man är säker på att man vill gå alla 8 tillfällen redan från början för att få helheten!
 
Har du frågor får du gärna kontakta mig via mail eller sms.
 
Monica
Läs hela inlägget »
Ibland har vi fastnat så otroligt mycket i våra obalanser. Att kroppen värker och skriker har vi kanske för länge sen slutat att lyssna på!! 
I möte med människor oavsett vad så lyssnar jag alltid!
Fast att lyssna så, innebär ibland tyvärr för ofta att mitt "språk" skiljer sig mot deras yttre språk. Jag lyssnar ju med själ och hjärta inte hjärna. 
Att hämta hem dom som stängt av där kan innebära enormt mycket träning.
Hjärtstark inte hjärnstark<3
Vill man träna!?
Anser man eller snarare inser man att man behöver träna så är en yogahelg bra! Vi arbetar igenom alla ytor, alla meridianer lyssnar i massor, samarbetar!!


Nästa yogahelg är 8-9 Maj i Sockenhuset
  • 9.30-16.00 båda dagarna
  • Du tar med din egen lunch
  • Kaffe, te och frukt finns på plats
  • Förutom lunch tar du med yogamatta, bolster, ett par kuddar, filt och en vattenflaska. Har du en yogakloss och ögonkudde är det bara en bonus, så packa isåfall ner även det.
  • 2500:- för hela helgen
  • Om vädret tillåter så är vi även ute så tänk på det vid mattval (ev kan du ta med två mattor) alla saker kan stanna kvar hela helgen, så du behöver inte bära det fram och tillbaka.
  • Du bokar din plats via mail eller sms direkt till mig, betalning sker på plats kurshelgen.
Välkommen<3 Monica
Läs hela inlägget »
Jag möter människor som lever i kaos som anpassar hela sitt liv i dessa obalanser. När jag ser barn som bara dras med i dessa karuseller är det vansinnigt tråkigt! Då önskar jag att jag hade ett trollspö som jag kunde vifta i luften med eller att jag hade en datadiskett som jag bara kunde sätta in så att man kunde få helt andra perspektiv!
Få inblick i det jag arbetar med dagligen fast på olika sätt! 
En fd extremt överbelastad högkänslig tjej som var på circle of Light igår. 
Jag delar en liten del av hennes text som hon skrev igår som var en del av deras arbete (såklart har jag frågat om lov).
Hon var en vuxen tjej som kom hit till mig själv första gången för några år sen!  Många unga/barn är såklart beroende av sina föräldrar och deras samarbete!

"Flickan som inte vågade prata finns bara som ett minne kvar i mig. Som ett annat liv. Hon fick inte vara hela sig, utan anpassade sig efter allt och alla. Men det är inte den jag är längre. Jag tar med mig henne som ett minne. Som en varning. För jag är rätt säker på att jag inte hade klarat mig om jag inte hade hittat energiarbetet och yogan. Jag är rätt säker på att jag hade gått under av alla stormar och piskande vågor. 
Så för det är jag dig otroligt tacksam, Monica. Tack för att du gav mig en väg att hitta mitt liv, att leva upp till min fulla potential. Du öppnar alltid mina ögon och jag har aldrig känt mig så bekräftad i hela mitt liv som första gången jag kom till dig. 
Från djupet av mitt hjärta och från min själ. Tack!"


Jag delar denna text för att ge inspiration och hopp när man tror att det är omöjligt! Man måste bara våga gå...för att komma hem för att komma åt sin potential och sina möjligheter. Också för att ge sina barn sitt utrymme!! Att vara fast i onödiga obalanser som tar massa tid och energi men också liv är så onödigt!! Det gör mig på riktigt ledsen!
Kan denna text väcka något i  någon<3 så är vi tacksamma!
 
Läs hela inlägget »
Ja, det är verkligen ett speciellt läge som skapar massor av olika känslor även olika läger. Jag har hela tiden arbetat med att stötta kroppen, fokusera på det som är bra även om jag läser av och arbetar med obalanser vilket ibland är jobbigt att möta!
  • Min tidbok vad gäller behandlingar är fullbokad fram till min semester. Såklart tar jag bokningar efter ledigheten med start i Augusti.
  • Angående yogan blir det mest lyxpass i Maj och Juni. Lyxpassen skapade jag eftersom jag hade så ont om behandlingstider.
  • Ni som kommer på yogan idag är väldigt samarbetsvilliga, vilket ofta innebär att man kan vara med även på distans. Hur det ser ut kan skilja sig från gång till gång beroende på vad som behöver arbetas med!
  • I Augusti har jag redan nu lagt en hel yogavecka. Massor av lyxpass, detta eftersom min känsla säger att då kommer folk tillbaka. Med mitt arbetssätt kan jag omöjligt ha en grupp med 30 deltagare (som jag tidigare hade i Sockenhuset) som inte har underhållt!!! Tänk er att läsa av allt det! Vart ska man börja??? Då känner jag att jag arbetar (även där)  bättre både för min egen skull och er i mindre grupper, så att vi kan jobba undan lite! Hur det sen blir under hösten vet jag inte än, men känslan säger att detta kommer att ta ett tag att hämta hem. 
Jag är oerhört TACKSAM övet ALLT visat förtroende!!
Jag får hela tiden nya förfrågningar om behandlingar, mycket barn och ungdomar!
Terapiridning/ umgänge med stabila och balanserade hästar kommer jag att använda mig mer av. 
  • Matilda (dotter) kommer att fortsätta med yoga i Sockenhuset. Vi jobbar inte på samma sätt fast hon arbetar också djupgående med avläsning och lyssnande samma samarbete som hon har med hästarna. Den kommunikationen som vi brinner för! Detta på Tisdagar 9.3o- 11.00 Torsdagar 14.00-15.30 . 
  • All bokning till yogapass sker via boka direkt (även om man är med på distans). Gäller både mina och Matildas pass.
TACK<3
Läs hela inlägget »
Denna håller jag i själv (utan Matilda/dotter) .
Detta eftersom jag tränat mycket själv! På att släppa ramar, former och mallar! Den här duktiga flickan som är duktig, som lätt lär sig, som lätt uppfattar men som går vilse...
Jag har haft olika vägar tillbaka fast träningen med djuren, min hjärnhinneinflammation har varit dom stora kurserna. Perioden för länge sen när jag hade 10 böcker vid min sida (tom vid sängen) för att läsa allt, kunna allt....ja, det hjälpte min brända hjärna mig med! Du får inte läsa, du får inte plocka in dom yttre intrycken, nu ska du känna, nu ska du sortera.
Med min erfarenhet i detta håller jag denna energiavläsningskurs för er som känner att ni blivit beroende, tappat tillit! Faktiskt tappat er kapacitet och styrka.
Denna helgen tränar vi...tillbaka!
  • 2-3 Oktober
  • 9.30-16.00
  • Hemma hos mig
  • 3500:-
Du tar med dig lunch, vattenflaska, sittunderlag. Har sköna kläder för både inne och utevistelse.
Du bokar din plats via mail eller sms.
  • Max 6 personer
Varmt Välkommen
Monica
Läs hela inlägget »
Att träna sig...hem!
Så kan man säga! Där har vi alla olika vägar! Det jag lärt och sett på min är att desto mer vi anpassar oss och stänger av desto längre ifrån vår sanna potential kommer vi. Ibland har vi hängt på så många" livremmar och byxhängslen" att vi kan knappt gå...
Energiavläsningskurs som inte bygger på några tekniker utan vi som lärare hjälper till med vår intuition och magkänsla.
Nu har vi lagt till två nya helgkurser.
  • 11-12 September
  • 23-24 Oktober 
Tider 9.30-16.00 alla dagar, båda helger.
Investering 3500:-
Vi är hemma hos mig (Monica)
Du tar med lunch, vattenflaska, sittunderlag.
Du har sköna, bekväma kläder. Även kläder för utevistelse.
Bokning sker via mail eller sms
Max 8 deltagare

Kaffe, te, frukt och fika finns på plats!

Varmt Välkomna<3
Monica & Matilda(på bild)
Läs hela inlägget »
Du ska se såhär, du ska känna såhär, du ska TÄNKA såhär!!
Var är vett?Var är sans? Vart är sunt förnuft???
Var är rätten att ha en egen åsikt?Kunna tänka och faktiskt känna själv!
Ja, jag jobbar väldigt mycket med människor som har en stor uppattningsförmåga! Hög empati ja ni kan även säga hög känslighet!
Du läser av mycket!
Det är kopplat till vår överlevnad!
Det får vi aldrig någonsin stänga av!!! Eller stänga ner!!
Läs hela inlägget »
Idag har jag haft terapiridning under fm.  Två pass, två olika hästar, två olika människor med olika behov. Att läsa av och lyssna och dessutom kunna använda både hästarna och naturen i detta arbete är fantastiskt.
  • Med första tjejen där handlade det mer om coaching samtidigt som vi kände vart i kroppen spänningar och blockeringar satt, henne bar Uni som är stor och kraftfull.
  • Kvinna nummer två, då handlade det mycket mer om den fysiska kroppen, som sjukgymnastik fast på hästryggen. Lägger vi därtill min förmåga att läsa av spänningar och lyssna för att få individer att släppa och slappna av. Allt detta ute i skog och mark, en plats som hon har svårt att ta sig till själv med sin spända, stela och smärtande kropp. Dom promenader som hon älskar att gå begränsar hennes kropp henne i, idag bar Grani henne. Så hon kunde tryggt landa och bara njuta! Solen hjälpte till och fåglarna sjöng med sin skönsång! Naturen är ju magisk ifall man har förmågan att kunna njuta! Denna kvinnan njöt i fulla drag. Fantastiskt att se och kunna hjälpa till med.
Om hästarna gillar detta?
Ja, Uni kom direkt till grinden när tjej nummer ett kom. Då blir man glad.
Av egen fri vilja så som det ska vara.
Han hade gärna även burit kvinna nummer två och Amanda på bilden (den svarta) hade gärna också följt med. 
Men det var Grani som står snett bakom Amanda som fick äran. En högkänslig häst som själv varit extremt stressad och överbelastad, som nu älskar att hjälpa andra att må bra.
Ja, en härlig dag!
Terapi på hästryggen. Är du intresserad kan du såklart kontakta mig så ser vi hur det känns.
Tack alla inblandade för idag!!
Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Josefin EMITSLÖF » Hästdagar:  ”Hej Bokar gärna hästdag 4 feb. Med vänlig hälsning, Josefin ”

  • Ann-Marie Andersson » Yogahelg 14-15 Januari 2023:  ”Finns det microugn så jag kan värma lunch eller måste det vara kall lunch man ta..”

  • Susanne Lindeqvist » Yoga för ryttare:  ”Hej kom Jag med?”

  • Gunilla » Högkänslighet:  ”Så sant.”

  • Mia » Högkänslighet:  ”Såå bra förklarat som det alltid är när du skriver eller berättar ngt Monica! Ta..”

Arkiv

Länkar

bloggEtiketter