För 5 år sedan....

...var Anna Candela här och föreläste om högkänslighet. Min yogalokal var full av människor om ville veta mer (i huvudet)lära sig kontrollera mer, ibland också manipulera mer, inte så många som ville jobba! Jag stod längst bak i rummet och bara kände, hallå ni är i ett yogarum där vi balanserar, läker, skapar inre struktur så att ni slipper ha den här yttre kontrollen som förgör så otroligt mycket! Tyvärr var det inte många efter den föreläsningen som kom tillbaka till yogarummet. Där satt en tjej som jag arbetat med, hon satt där med sin kille, hur kan jag hjälpa honom frågade hon!? Anna`s svar kommer jag inte ihåg, däremot vet jag att den här tjejen var uppväxt i ett medberoende, på så sätt att allt vill nå en balans. När hon kom till mig hade hon enorma magproblem, huvudvärk, migrän, ont i ryggen, orkeslös, trött....hon hade tappat sin struktur, sin balans, en tjej med ett stort hjärta som tog hand om familjens obalanser, nu ville hon även ta hand om sin sambo`s problem som hon kände av. En grundlag är att allt vill nå en balans, fast genom att avlasta varandra så når vi den inte. Det är för mig ingen kärlek alls varken till sig själv eller andra! Efterhand som balansen kom inifrån på den här tjejen så växte hon. Kunde sätta tydlighet, gränser men också se längre och förstå mer, inte för att hon gick massa kurser eller sprang på föreläsningar utan för att hon kom ner med fötterna på jorden. 

Efter Anna`s föreläsning här har vi haft sporadiskt kontakt. Någonstans har vi båda vetat att vi ska göra något tillsammans fast inte när....

Min pappa blev sjuk i cancer. Min pappa var högkänslig. Han hade också varit medberoende i hela sitt liv. Ändå visste han, därinne. Han såg upp till mig och mitt arbete. Han var stolt. Han bodde här i början av sin sjukdomstid, då han inte klarade sig själv hemma. Han fick läsa två berättelser med högkänsliga människor som mirakulöst läkt. Egentligen inte mirakel för mig utan sunt förnuft. Den här rädslan, oron,  stressen som förgör så mycket!! Njurarnasmeridian, urinblåsansmeridian /vattenelementet (Ja, pappa hade fått prostatacancer) Spänningar blockeringar som vi sätter, mitt jobb bygger delvis på att lösa upp såna knutar, många idag gör ofta precis tvärtom, förstärker varandras problem, oro, rädsla (så var det i pappas fall, och det är också en grundlag, det vi fokuserar på växer (hans spred också sig ) På detta sätt jobbar jag med det friska i kroppen, inte det sjuka!! I bland svårt att förstå, framförallt när man är avstängd själv. När jag säger avstängd menar jag hjärtat. Hjärtat är vår största muskel, hjärtat som fångar upp signaler snabbast som sen skickar detta till hjärnan som vidare sen skickar ut ordrar/signaler. Vad händer när vi inte lyssnar där? Vad händer när vi inte respekterar oss själva där? Vad händer när vi inte har denna dörr öppen eller iallafall på glänt?
Nej det är inte bra!!

Anna och jag fick på nytt kontakt, nu är det dags. Anna kunde förstå det jag sa om min pappa, hon lyssnade, på detta jag jobbar med nästan dagligen som ibland blir svårt privat. Jag tvingar eller drar aldrig folk till mig, jag har hela tiden känt att dom som behöver mig hittar mig. Ibland vill människor inte jobba, inte möta sig själva, inte få självinsikt, det kan faktiskt bli riktigt jobbigt att glänta på dörren, om det är dåligt, nej aldrig om ni frågar mig.

Anna i detta läget som säger när vi ska samarbeta...
-Det är första gånger som jag släpper min kontroll. Jag litar på dig. Jag har tillit,hon hade inte ens koll på hur många som var bokade och jag berättade inte heller. Detta har vi pratat om, skämtat åt, skrattat åt för det är fantastiskt. Det här flödet som pappa tappat. I stillastående vatten trivs "skit" bakterier, virus mm. Precis som i en sjö där det inte är flöde, det blir surt, ph värdet påverkas!!! Ja och cancer är också en inflammatoriskt sjukdom precis som reumatisk värk, fibromyalgi mm.
Att äta mer intryck där i den andan är farligt!
Då är det inte som Lotta på bråkmakargatan när hon står på gödselhögen...
-Jag trivs bra här, här kan jag växa och gro!!
Det är annat som gror i ett sånt system som inte är trevligt alls!

I pappas fall fick jag backa, jag hade inget val. Han visste...
-Monica kan jag få läsa igen?
Vilma`s berättelse och Ellen`s berättelse, det gav honom tillfälligt hopp även om han inte vågade leva, för att leva ibland innebär att sätta gränser, stå upp för sig själv, sån tydlighet.
Mycket sånt Anna jobbat sig igenom, därför hade hon också denna tillit.

Vad ska vår kurs heta? 
-Att öppna dörren, ingen tvekan om det!
Jag  visste om Anna`s kompetens, hur mycket hon läst, hur många kurser hon gått på, det var också det som var min trygghet gentemot pappa, hon vet, hon kan, hon tycker inte att jag är ute och cyklar. 

När jag sitter här och skriver får jag ett meddelande från Ellen som jag delar rakt upp och ner här! (såklart frågde jag)
"Lyxpasset gjorde sitt. Ångesten kom senare på kvällen sen och jag lät den bryta ut denna gången. Kändes menat. När det var avklarat och jag fått sova så var jag pigg, glad, positiv och i stort sett smärtfri. Jadu, jag kommer nog aldrig riktigt fatta det där med distans, men det funkar verkligen. Är dig evigt tacksam för allt du gör och gjort. Utan allt det vet jag inte vad jag varit idag. Jag höll ju helt på att ge upp. Sedan vi träffades har jag inte haft ångest en enda gång förrän nu, och den var klart självförvållad. Fortsatt mjuk i kroppen och positiv i sinnet tack tack tack!!
Detta meddelande  fick jag av Ellen i Tisdags
"Finns det något särskilt att göra för att må bättre förutom yogan? Ärligt så finns där en liten ångest som ligger och gnager, antagligen pga läget i världen. Oro. Så jag vet vad smärtan kommer ifrån. Det är hjärnan som gör kroppen sjuk. Bindväven är så stel!!Jag vet vad jag gör fel, men lyckas inte riktigt förmå mig att hamna rätt. Inte länge nog."

Ja, Ellen hade obotlig cancer haft cancer sedan hon var 12 år, jag mötte henne via Uni, en häst som har något stort(ett enormt hjärta) en häst som jag köpte. Då visste jag ingenting. Ellen har också jobbat med tillit och att släppa kontroll. Hon såväl som Anna är enormt smarta & duktiga. Ja, Vilma också som pappa ville läsa om. Vilma ska läsa till läkare och hon kommer att bli fantastisk!! Läka handlar det ju om!

Ja, en parantes! Troligtvis viktig sådan!

Nu delar jag det Anna skrev igår!

"Det kommer att ta lite tid att landa i det jag just varit med om.
Jag tycker nog ändå att min berättelse är värd att dela.
I början av året påbörjades en utredning av min sköldkörtel då jag hade ganska många symptom som påvisade att något inte var som det skulle.
Efter ett ultraljud konstaterades det att jag hade en tumör på höger sida av sköldkörteln.
Röntgenläkaren uttryckte det som såhär: "jag kan inte säga att det är något farligt, men jag kan inte heller säga att det är något ofarligt".
Hon ville väl bara vara ärlig och rak, men de orden kanske inte var de smartaste att säga...
Alla fel den remitterande läkaren gjorde utesluter jag från min berättelse eftersom det inte är det som är relevant i slutknorren av min berättelse, mer än att man måste vara frisk för att orka vara sjuk förstås.
Biopsi på tumören med hjälp av ultraljud gjordes varav första försöket misslyckades, vilket tydligen är ganska vanligt vid sådana här provtagningar.
Biopsi nummer 2 med hjälp av ultraljud lyckades och tumören hade växt något sedan första ultraljudet som skedde ca 5 månader tidigare.
Ja resan var lång.
Provsvar kom och tumören var godartad, HURRA, men behövde med största sannolikhet opereras bort och dessutom så hade jag struma. Ja, det var i alla fall det provsvaren hade visat.
Under det här året har jag jobbat med att släppa oro. Jag har aktivt arbetat med stressreducering genom mental träning, meditation och mer vistelse utomhus i skog och vid hav.
Jag har bett. Massor. Jag har pratat högt med synliga människor och osynliga andevärlden.
Jag har vilat mer och jag har ändrat min kost på flera sätt.
Jag har också fått budskap, kanske från mitt undermedvetna, när jag sovit som varit så starka att jag lyssnat och agerat på dem.
Det kan låta flummigt för många, men en avliden närstående kom till mig i drömmen och visade mig saker om min hälsa som gjorde att jag hittade lugnet på insidan.
Men det jag definitivt har arbetat benhårt med, är att bryta vissa beteendemönster och tankefällor.
Min familj, min
Mattias
och mina vänner har också varit ett oerhört stöd såklart!
I förrgår var jag på endokrin kirurg avdelningen på Sahlgrenska för att se hur och när operation skulle ske.
Jag kände mig väldigt nervös.
Som tur var gjorde läkaren ultraljud igen eftersom det var med tre läkarkandidater som skulle få se hur en tumör på sköldkörtelns ser ut, hur man mäter den och så vidare.
De intervjuade mig innan och hade väldigt många frågor.
Men vis ultraljudet fanns ingen tumör....inte tillstymmelsen av den faktiskt, bara att det syntes små förändringar på högre sida, men ingen tumör.
Någon struma har jag inte heller då alla blodprover var tipptopp.
I det rummet på Sahlgrenska var det nu 5 levande frågetecken.
Jag kände mig snudd på hypokondrisk, och jag kom då på att jag varken haft andningssvårigheter eller ont i kroppen på några veckor.
Jag har även känt att energin börjat komma tillbaka, sakta men säkert. I alla fall varannan dag.
Jag trodde nästan att allt var inbillning och jag kontaktade avdelningen i Halmstad som analyserat proverna och sett bilderna. Jodå, visst hade där funnits en tumör.
Ja, jag är fortfarande förvirrad, lättad, tacksam, allt på en gång.
Nu gäller det att fortsätta resan till inre och yttre hälsa och verkligen börja lyssna på kroppens varningssignaler och ta dem på allvar, oavsett vad det handlar om.
En sann berättelse ur verkliga livet."


Ja, pappa finns inte här mer fast jag vet att han visste, vi hade liksom den kommunikationen!
Han vågade helt enkelt inte!
Jag är stolt över mig själv för att jag vågat och för att andra vågar!

I dessa tider av enorm rädsla kände jag att det var viktigt att lyfta<3
TACK!!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln