2019 > 01

Detta är vanligt!
Mannen med fd nässelutslag och fd ont i sin höft har precis varit här på behandling!
Han berättade att han var på hälsoundersökning förra veckan och att alla värden var bra!!
MEN nu är där ett problem som är vanligt!! Familjen som inte hängt med i utvecklingen...
Dom har inte varit här!
Dom kan se att han inte längre har nässelutslag
Dom kan se att han kör bil, cyklar, går i skogen/jobbar i skogen
MEN dom kan inte KÄNNA att han inte längre har ont!!
Dom tjatar om höften och operation och han har ALDRIG ont!!
Det största problemet för honom nu var att det var så halt att han inte kunde cykla!!

Dom är helt ute och cyklar ändå är det dom som står honom närmst,  yttrycket"man blir lätt hemmablind" stämmer bra här!
Såklart påverkas han av deras tjat, han är ju snäll.
Han är ju lyhörd.
Gör inget du inte vill göra själv fick jag säga.
Jag fick också säga, du känner din egen kropp, det gör inte dom.
Tur att läkarna tar ny rtg först och undersöker innan man gör något ingrepp!! För den här mannen rör sig helt obehindrat och han är rörligare än många andra, rörligare än många av dom som ger honom råd och tips!
Ja, så här kan det se ut!
Behöver jag säga att jag har varit med om det förr!!
Vakna säger jag då, var närvarande ett annat ordjag brukar använda, visa epati ett tredje!
Läs hela inlägget »
Snart kommer en man på behandling. Han kom till mig för några år sen med kroniska nässelutslag som han haft sedan 2 år tillbaka. Nässelutslag som sjukvården försökt hjälpa honom med, dom hade gjort allt som stod i deras makt. Han hade dessutom en höft som skulle opereras med det gick inte pga att infektionsrisken var för stor.
Så skicket han kom i var långt ifrån bra.
  • Nässelutslag över nästan hela kroppen, det var bara ansiktet som hade klarat sig hyfsat.
  • En väldigt ond /stel/orörlig höft,  så pass att han inte kunde köra bil, inte gå på ojämnt underlag som det är i tex skogen eller längre sträckor.
DET LÄKARNA INTE HADE KOLL PÅ, VAR ATT DENNA MANNEN ÄR HÖGKÄNSLIG!
Dessutom var han enormt överbelastad.
Jag vet vad jag arbetat med!! Mannen har känt resultaten. Det är varket spacebo eller hitta på, det var det inte när han kom heller med varken höft eller utslag.
Han var lätt för mig att SAMarbeta med. Han gjorde dom övingar jag bad honom om för att underhålla mellan våra behandlingar. Dessutom hjälpte jag honom via behandlingarna tillbaka till en inre balans och struktur!
  • Idag har han inga nässelutslag det har han inte haft på länge.
  • Han kör bil själv, det har han också gjort länge. Han går i skogen, vilket han också gjort länge. Han cyklar igen vilket han älskar. Förra sommaren igen, redan då cyklade han 2 mil. Om höften är opererad, nej. 
Varför jag skriver detta?
Jo, imorgon ska jag på begravning för en ung tjej. En högkänslig ung tjej vars kropp inte orkade mer. Om det gör ont JA, om det är hemskt JA. Kanske tom värre för oss som vet att hon var fruktansvärt högkänslig. Kan man inte prata eller röra sin kropp använder man såklart sina sinnen mer. Har man då en omgivning som inte använder sina sinnen utan prat och kropp, såklart blir det en rejäl kollision. Det blir i  princip omöjligt till samspel, samarbete. Det som sker i såna här lägen är att den som innehar den högre frekvensen ofta sänker sig eftersom dom är ju mer lyhörda, dessutom har dom den förmågan. Det kan man göra ibland! Men man kan inte landa där, det släcker vilka ljus som helst och bränner alla broar tillslut.
Ofta är dessa individer starka, men inte hur starka som helst.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men det spar jag till min bok! Ja nu måste jag verkligen skriva den! Detta visste jag inte när jag i November planerade in 2 veckor i Juni bara för att skriva!
Det jag tar med mig till begravningen imorgon och plockar fram från min minnesbank är alla dessa människor och djur som jag faktiskt kunnat hjälpa, som SAMARBETAT för utan det går det inte. 
Min hårddisk innehåller många, så har ni hicka imorgon vet ni att jag tänker på er. Det ger hopp, det ger utveckling.
Ringar som måste spridas.
JÄTTEVIKTIGT!
Läs hela inlägget »
När Matilda var nio och Felicia sju köpte vi en häst, Gylfi. Han var tävlad i hoppning av döttrarna i familjen som ägde honom. Ras islänning, det fanns en islänning till i deras familj.
Gylfi var väldigt anpassningsbar, dvs han verkligen anpassade sig efter hur duktig ryttaren var. 
Jag kände omgående att jag måste lära mig mer om islandshästar, egentligem kunde jag inget alls, jag hade endast ridit någon enstaka gång på turridning. Ridit hade jag gjort i många år min första häst fick jag när jag gick i sexan. Men jag kände att islänningens gångarter kände jag inte alls till och Gylfi var dessutom femgångare.
Mamman i familjen skulle på träning och jag hängde på. Träningen var en gång i månaden i Sölvesborg för Unn Kroghen Adalsteinsson. Det var teori, ridning/träning, Unn var rolig att rida för dessutom tyckte hon att Gylfi var väldigt söt vilket han var. Hon tyckte också att jag var en duktig ryttare. Jag har lätt för att lyssna, ta in och agera därefter och hon var tydlig. Vi gick kanske fyra, fem helgkurser sen kände jag en dag vid longering av honom att han ogärna ville gå i det ena varvet. Visst hade jag lätt kunnat tvinga honom eller peta på honom, men känslan var så stark. Det är något som inte stämmer. Jag avbokade nästa träning och tog kontakt med en kvinna som heter Rikke Schultz (http://www.rikkeschultz.dk/forside/). Hon konstaterade spatt i båda bakbenen. En vän och terapeut Kerstin Larsson som jag redan använt mig av flera gånger till min stora häst var också med och det bestämdes att Kerstin skulle börja med behandlingar på honom. Nu pratar jag alternativ behandling. Kerstin är väldigt duktig, men han var inte lätt. När man har gått så länge som Gylfi gjort och dessutom berättade Kerstin, att hennes erfarenhet av  islänningar var att dom ofta är svåra, dom är duktiga på att stänga av och bara köra på. Man ser inte att dom har ont förrän det ofta gått väldigt långt, sa hon.
Men Gylfi blev mer och mer lyhörd, förmodligen för att han kände att jag lyssnade. Jag kunde känna var han hade ont och inte bara var han hade ont utan även känna var han hade problem. Så för varje gång Kerstin kom blev han tydligare och tydligare. I början frågade hon mig, var har du känt?!var har du haft ont? så vet jag var jag ska gå in och behandla! Men med tiden blev han så tydlig, att han själv backade till när Kerstin kom in i stallet. Han verkligen visade tryck här. Då stod han självfallet lös i stallgången annars hade det aldrig gått!
Hur många behandlingar som krävdes har jag ingen aning om, Kerstin behandlade honom regelbundet tills jag började arbeta själv.
Ja, han blev bra! Vi gick inte på fler såna träningar däremot användes han i massor av tjejerna. På ridskolan i början (av båda), Matilda tränade med honom i akademisk ridning för tränare, hon tränade även för Kajsa Ränkfors (http://rankfors.se/om-kajsa/) gick på helgträningar i akademisk ridning, privatträningar i både klassisk dressyr och hoppning. Det mesta av detta gjorde Matilda men vi andra var också med. Det blev sommarrid/lek/busläger, som senare även Felicia var med på. Då hade Felicia Gylfi och Matilda Grani. Då hade det gått några år och jag hade fått avliva min gamla häst som Kerstin också behandlat regelbundet sedan jag köpte honom eller fick honom som 8- åring. Han hade då en skada i vänster bak, därför togs han ur bruk. Han blev 20år och var helt ridbar tills han var 19. Eftersom Gylfi var en sån fantastisk häst blev det efter honom en islänning till, Grani. En helt olik karaktär, fast det visade sig att dom hade samma pappa. Kanske var dom inte så olika ändå när allt kommer kring men dom var hanterade väldigt olika.
Det är viktigt att vi lär oss lyssna, det är det som jag vill påvisa med berättelsen. Ingen vet ju hur Gylfi mått efter några år om han inte kommit till oss som lyssnade. Såklart kände vi när han blev äldre att dessa år (han var 12 när vi köpte honom) med avstängdhet hade påverkat. Ändå kan vi verkligen glädjas åt alla fina år tjejerna fick med honom. Både barnåren, ungdomsåren, Matilda hann tom bli vuxen. Han avgudade tjejerna och dom avgudade honom. 
Läs hela inlägget »
"Hej ! Skulle skrivit, glömt, det har ju hänt så mycket saker! Jag är väldigt konfunderad, stora förändringar, ekonomin har blivit 100 % bättre , allt går fort, känner mig mer balanserad och positiv, kan t.o.m prata om sådant som varit tabu tidigare, ja, allt känns enklare. Kan komma på saker efteråt o känna att jaha va de så enkelt o okomplicerat."

En man som kom hit, att arbeta med honom var som att gå på ett minfält, då gäller det att ha precision, att vara närvarande, att lyssna, andas, slappna av, att inte gå upp i huvudet i analyser, då hade du tappat honom och inte alls fått någon effekt dvs möte. 

Jag anser att detta är av yttersta vikt i det dagliga livet, i alla möten, som medmänniska!
Detta tränar vi på i våra energiavläsningskurser, därför delar jag ett exempel. Idag har jag många, vilket är underbart, då förstår man vikten och vitsen med det hela!
Läs hela inlägget »
2-3 Mars är det dags igen!
Då har jag och Matilda en ny kurs i energiavläsning. Vi möter så många idag som inte kan detta! Dom belastas och belastar sig själva i onödan som påverkar både mentalt och fysiskt.
Nu har vi haft dessa kurser några gånger och vi får se dom fantastiska resultaten som sker.
Tyvärr får man väl säga, eftersom att detta är något som egentligen ligger naturligt hos oss, så behövs det ofta mycket träning. 
Detta naturliga förhållningssätt som ofta präglas bort och som sen skapar förvirring.
TYDLIGHET är något som man får på dessa kurser, vilket är viktigt i alla sammanhang, med människor såväl som med djur!
Passar såklart även dig som har för syfte att förstå ditt djur bättre! 
  • Max 8 deltagare
  • Lördag 2 Mars och Söndag 3 Mars, båda dagarna 9.30-16.00
  • Din investering 3500:- som betalas på plats
  • Kaffe/te, frukt och fika finns på plats.
  • Du tar med din egna lunch.
  • Håll utkik på hemsidan veckan före kursstart, då får du information om vilket arbetsmaterial du ska ta med.
Välkommen
Monica & Matilda
Läs hela inlägget »
Några yogatillfällen  på Tisdagar och Torsdagar försvinner under våren, då jag själv ska gå på kurs.
Hoppas ingen har missat detta.
  • 15/1 ingen yoga 18.30
  • 31/1  ingen vanlig yoga utan lyxpass 18.30
  • v.6 ingen planerad yoga! Håll utkik det blir ev något pass
  • 14/2 ingen yoga 19.00
  • 28/2 lyxpass 14.30, ingen yoga 19.00
  • 12/3 ingen yoga 18.30
  • 21/3 ingen yoga 19.00
Där är min kurs på 6 steg slut, efter det rullar det på som vanligt!
Namaste Monica
Läs hela inlägget »
Igår hade jag en kvinna här på behandling. En kvinna som idag vill tillbaka till arbetslivet.
För väldigt många år sen bad hon mig komma till fibromyalgiförbundet i Hässleholm för att föreläsa och hålla ett yogapass. Detta önskade hon eftersom redan då, hade detta energiarbete hjälpt henne ofantligt mycket! Som ni förstår hade hon diagnosen Fibromyalgi, därför hamnade jag där. Hon ville helt enkelt dela med sig av sina upplevelser till andra, att andra skulle få känna det hon känt.
Jag kan meddela att det var inte hejarop och jubel i lokalen precis, dom flesta ville inte ens prova. Innan dom ens provat, informerade dom mig tydligt om sina besvär och sa att det var helt omöjligt!! 
Jag visste nåt annat, fast i det läget spelar det inte någon roll, eftersom det är var och ens val, såklart!
Idag mår hon ÄNNU bättre! Så BRA att hon verkligen VILL BÖRJA ARBETA men framförallt ORKAR arbeta och KAN arbeta!
Detta är något vi verkligen borde både hylla och ära!!
  • Hon har prioriterat
  • Hon har investerat både tid och pengar, pengar som hon inte har i överflöd.
Ja, visst är det häftigt!!
Hon borde få ett "energibidrag" för sin kämparglöd, trots alla begränsningar som låg där tidigare, som idag garanterat hade varit ännu fler om hon inte gjort något åt dom. Då hade det/hon med stor sannolikhet kostat samhället ännu mer.

Idag fortsatte det på samma tema!
Ikväll hade jag en tjej på terapiridning.
För att ge en snabb beskrivning.
När jag första gången träffade henne....
  • Gick hon inte i skolan (eftersom hon inte kunde)
  • Mamman jobbade inte (eftersom att tjejen mådde så dåligt och hon var tvungen att vara hemma för att ta hand om henne)
  • Som ni förstår var problematiken stor. Sjukvården var inkopplad och hade varit inkopplad i flera år, bara detta "fallet" kostade, varje dag mycket pengar.
Dom kom tillsammans på en föreläsning som jag hade, sedan den dagen har dom samarbetat.
Dom har prioriterat.
Dom har investerat både tid och pengar, pengar som även dom fått ta ur egen ficka eftersom detta inte ingår i sjukvården som en accepterad terapiform.
Dom har inte tvekat en sekund, eller mamman har inte tvekat en sekund. Det är ju hon som bekostat det. Också egentligen en stress för tjejen eftersom hon vet att mamman inte har pengar i överflöd och samtidigt känner och vet hon hur bra hon mår av det.

Idag....
  • Går tjejen i skolan
  • Idag är mamman tillbaka på arbetet. Förlåt, men hon/dom kostar inte samhället några pengar.
Hon behöver fortfarande stöd i sin fortsatta utveckling/läkning, även om det är fantastiskt bra!
Mest fokus idag, vill jag i hennes fall, lägga på samverkan med hästarna. Skicket på hästarna/kvaliteten på hästarna är av yttersta vikt i såna här lägen. Jag som terapeut spelar ju också stor roll.
Önskemålet nu hade varit varje vecka, men det är ju ekonomiskt orimligt.
Mamman har kollat upp om det finns någon möjlighet att överhuvudtaget få någon hjälp/ersättning, men det är nej!

Här känner jag igen att någon form av "energibidrag" borde finnas!!!
Hade dom själva inte investerat i allt detta! I form av behandlingar, yoga, ridning, umgänge med hästarna så hade hon aldrig varit där hon är idag.
Hon hade varit sjuk i många år när vi träffades och det hade bara blivit värre och värre trots stora insatser från sjukvården. Nu dömer jag inte sjukvården. Sjukvården behövs och dom gör väldigt många gånger ett fantastiskt jobb, fast inte i såna här lägen. Då kan man inte bara försöka, exprimentera, ställa diagos på diagnos för att mer och mer tappa individen. Någonstans måste man inse när det är läge att prova något annat och detta har ju bevisligen fungerat, på egentligen väldigt kort tid.
I nuläget hjälps vi åt, jag får ju faktiskt bjuda på mina tjänster och det gör jag mer än gärna när man inte utnyttjar det utan har det här enorma samarbetet.
Dom har visat på sin stora samarbetsvilja många gånger. När man har visat på den och det verkligen börjar komma resultat, då borde någon form av stöd träda in!!
Ja, önskan finns!!

Kanske man skulle öppna upp en fond, dit folk som vill, kan skänka pengar. En fond som går till såna här ändamål. Staten får ju då ändå sina pengar från avgifter och skatt som jag betalar....bara en tanke såhär på kvällskvisten, för visst tycker jag  att det väldigt många gånger är skevt!
"Energibidrag" till dom som investerar i sin energi, energi som gynnar ut i hela vårt samhälle <3
 
Läs hela inlägget »
Ja, ytterligare ett år har gått med många nya möten.
Jag är verkligen innerligt tacksam för ALLT ert förtroende, all ER tillit. Utan den hade jag aldrig befunnit mig där jag är idag.
Visst, min tro är stark, min Intuition nästan orubblig, magkänslan likaså....det går liksom inte att köra över den!!
Det ser jag ofta idag.
Människor som endast verkar utåt!
Som inte vågar lyssna inåt!
Ibland blir man nästan rädd för "en sån som mig" . Varför vet jag inte och jag vet att ni är många som håller med.
Vänligheten, snällheten, omtanken är väl aldrig något att vara rädd för....kanske för att dom glömt det om och med sig själva. Då är det dags att börja jobba inåt. Inte slå fler knutar utan lösa knutar!!
I skiftet här läste jag inlägg flera inlägg på fb från människor jag mött/möter som verkligen jobbat inåt. Där det är substans, inte bara ord. Många kan orden men ofta saknas substansen, plattformen, kraften utan den blir det ganska platt. 
Rötterna måste vara starka för att bära!
Sträcka sig ut i dom riktningar som behövs för att få näring!
För att orka bära upp!
För att orka dela ut i alla grenar/alla delar!
För att kunna bära frukt!
Då är det dags att skörda!

Det förarbetet, underarbetet, underhållet som är så oerhört viktigt. Då sprider ringarna sig, av sig själv. Utan så mycket yttre arbete. Har du inte grunden, saknar du energin, då tappar du orken, då blir det lätt bara ord....
HandlingsKRAFT, ja den kraften jag pratar om som kommer inifrån. Som är kopplad till chi/energi. Energi som flödar i kroppens meridianer. Meridianer som förser våra organ/våra körtlar, våra celler med näring. Hur tänker vi (ja, för här tänker vi bara utan vårt sunda förnuft) då??
Laddar du inte, tankar du inte på ett djupare plan....bara tar av det befintliga! Eller söker kickar utifrån, är det konstigt att det blir fattigt och brist!? Inte alls!
Där sliter många ihjäl sig idag, tampas, krigar, slåss för sin existens, men glömmer energin där inifrån. Från en urkraft, det som hela vårt energisystem bygger på.
För att komma åt det?! Ja, då måste vi lära oss att lyssna inåt. Du kan inte skörda om du inte brukar och tar hand om jorden. Du kan inte heller bara släcka bränder när det uppstår olika kemiska reaktioner. Du måste lyssna på "din jord"vad den behöver.
Magkänsla, intuition är vägen in.
Hjärtat såklart, men fötterna måste stå i myllan om inte seglar du bara iväg och blir en ständig sökare, letare, jagare av något som redan finns. 
Då blir det svårt eller omöjligt att uppskatta, att var tacksam på djupet.
Att känna sig nöjd & tillreds, att kunna andas & slappna av.
Leva helt enkelt <3
 
Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Cecilia » Yogaterapi:  ”Hej Jag är intresserad av att prova på yoga pass. Skulle du kunna berätta om de..”

  • Lo Olsson » Utan manual med öppna sinnen:  ”Härligt, att lyssna betyder så mycket”

  • Charlott Jönsson » Yogahelg 21-22/9:  ”Hej, vill gärna stå som reserv till yogahelgen i november. Hälsningar Charlott ”

  • Monica » Yogahelg 21-22/9:  ”Hej Emelie! Båda helgerna är fullbokade, men jag skriver gärna er på återbudslis..”

  • Emelie Dahlgren » Yogahelg 21-22/9:  ”Om det blir platser lediga i september, kan David gå i mitt ställe (min gravidm..”

Arkiv

Länkar

bloggEtiketter