Känsla....

För flera år sen efter min hjärnhininflammation fick jag jobb som personlig assistent, till en flicka som inte kunde prata, inte gå, knappt röra sin kropp...
Det fysiska som jag använt mig så mycket av innan min hjärnhinneinflammation, det fysiska hade hon inte, däremot var hon otroligt skärpt i sina sinnen.
Där kände jag direkt, att här får jag träna på att använda mina sinnen.
Tyvärr är det så, att när man inte pratar, så pratar folk ofta över ens huvud! Många är inte ens villiga att lyssna...
Mamman i familjen brukade säga, du känner och känner och känner till mig!! Ja, så var det ju verkligen, jag använde min känsla. Det gjorde att flickan och jag fick ett väldigt bra samarbete. Många gånger låg min frustration i just det att folk pratade över hennes huvud, dom analyserade och analyserade och analyserade i MASSOR!!
Där och då hade jag många åsikter, massa känslor men ALLT det andra gick före!! Flickan blev sjuk, väldigt sjuk, hela hennes nervsystem kapsejsade och en fredagkväll ringde mamman till mig i panik....kan du säga några punkter som jag ska trycka på?? Här är kaos, hon mår jättedåligt hela hennes kropp håller på att balla ur!
Nej, det kan jag tyvärr inte blev mitt svar för så "enkelt" är det inte! Lyssna, känn och var närvarande skulle jag kunna säga men det går inte att förmedla till någon som bara är i huvudet, det kräver träning och den träningen hade hon inte! 
Vill du att jag kommer, frågade jag istället? Ja, gärna svarade mamman tillbaka.
När jag kom, flydde alla komiskt nog. Förutom tjejen såklart. Hela hon krampade, hon skrek, hela hennes kropp var i uppror! Jag tog henne i famnen, hon lugnade ner sig, började slappna av och började andas....
Där och då hade jag önskemål, önskemål om att omgivningen skulle skapa mer lyhördhet och balans i sina kroppar. Vilket inte skedde! Då kunde jag till slut inte vara kvar eftersom jag inte kunde göra "mitt jobb". Den här flickan skulle kunna må så mycket bättre om hon bara fått lite lugn och ro kring sig.

Då började jag jobba helt i egen regi, idag kommer människor hit, betalar för dessa tjänster! Lyssnar på det jag säger och samarbetar (oftast)! Det är inget hokus pokus, det är på riktigt! Hokus pokus blir det för mig när man gissar! När man bara tar nåt i luften som inte ens är relevant för situationen.

För några veckor sen kom en flicka till mig, hon kom hit akut, hon kunde inte gå! Såklart hade föräldrarna tagit henne till läkare först, men läkarna hittade inget. Det hade börjat med att händerna/armarna domnat, efter det fötterna och hela vägen upp i knä. Hon hade också ofrivilliga rörelser (hela hennes nervsystem var överbelastat)
Jag gick direkt in och behandlade henne. Tryckte på punkter, punkter som jag KÄNNER och BARA VET att jag ska trycka på, eftersom att jag kan känna. Jag är inte överbelasatd själv, för då kan man inte känna på det sättet. 
Redan samma dag kunde tjejen gå!
Behandling nummer två, då gick hon in själv! Viktigt är att tillägga är att dom följt och gjort allt som jag sagt. Allt som hjälper flickan i läkningen mellan våra behandlingar. 
Behandling nummer tre, då skulle man kunna säga att jag "hoppade på" pappan. Nu är det viktigt att han tränar upp sin lyhördhet. Han är för mycket i huvudet. Han förstod allt jag sa och är också villig att samarbeta. 
Eftersom inte läkarna hittat något "fel" skickades även detta barn till Bup. Där har dom varit 4 ggr nu under tiden, men det har inte hänt något! Jo, mycket prat men absolut ingen verkstad (dvs handling) . Mycket huvud, lite känsla, eller bara huvud, ingen känsla.
Eftersom föräldrarna varit här med sin dotter och fått se omedelbara resultat, så frågade dom på Bup om det inte skulle hända något. Ska ni inte göra något? Då fick dom till svar, vi håller på att kartlägga. Kartlägga vadå, undrar jag?(flickan har varit med en gång) dom andra gångerna har endast föräldrarna varit där. Kartlägga efter flickan eller efter deras huvud?

För det första var hon var jättesned i kroppen när hon kom hit första gången.
Nu är hon i nästan rak, på 3 behandlingar! Den kroppen har dom inte ens tittat på! Att kartlägga gör inte kroppar raka, jämna eller balanserade. Då får man faktiskt gå in och möta, jobba för att kunna göra någon skillnad. Den här flickan hittar inte på att hon är överstimulerad, hon hittar inte på att nervsystemet är överaktivt. Det är dom som inte ser längre än näsan räcker. Dom är inte ens i händelsens centrum, där det händer. Dom är någon helt annanstans, hur ska man då pricka rätt? Den här flickan har haft symtom länge, hela förra vintern hade hon infektion, på infektion, så sedan långt tillbaka har där varit reaktioner. Såna man ofta förbiser, anpassar sig i och accepterar.

Så  till den här mamman som sa till mig för flera år sen, du känner och känner och känner.....till henne säger jag JA Tack gode gud för det!! Jag önskar att fler vågar det! Jag önskar att fler vågar träna upp sin magkänsla och intuition.
Så ska jag egentligen inte säga eftersom jag har många kring mig som är oerhört modiga! Dom ska ibland bara våga utrycka sig mer (detta gäller även mig själv) Ofta backar man i den här formen med respekt för andra, man kör inte över. Medan många i den andra formen verkligen kör över och ska hävda sin rätt.  Det jag jobbar med är liksom osynlig för dom som inte är hemma och kan använda sin fulla potential, dvs även sina sinnen.
Tack<3 Monica

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Cecilia » Yogaterapi:  ”Hej Jag är intresserad av att prova på yoga pass. Skulle du kunna berätta om de..”

  • Lo Olsson » Utan manual med öppna sinnen:  ”Härligt, att lyssna betyder så mycket”

  • Charlott Jönsson » Yogahelg 21-22/9:  ”Hej, vill gärna stå som reserv till yogahelgen i november. Hälsningar Charlott ”

  • Monica » Yogahelg 21-22/9:  ”Hej Emelie! Båda helgerna är fullbokade, men jag skriver gärna er på återbudslis..”

  • Emelie Dahlgren » Yogahelg 21-22/9:  ”Om det blir platser lediga i september, kan David gå i mitt ställe (min gravidm..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln