Ur livet

Detta meddelande fick jag idag <3 

"Det var inte lätt att vara barn. Jag utsattes för psykiskt & fysiskt våld hemma som dagligen inkräktade på min integritet. 

Jag lärde mig att vara tyst istället för att säga ifrån och sökte bekräftelse genom att alltid försöka vara duktig i skolan, passa upp hemma och vara andra till lags. Ständigt på bekostnad av mig själv. 

Det jag gjorde räckte aldrig till. 
Det fanns alltid något jag inte hade gjort rätt och mina ovetande missar straffades med isolering, våld, verbala påhopp och sociala straff.

Ett tag var jag nästan apatisk. Vågade inte röra mig i huset. Vågade inte prata. Jag räknade till tio flera gånger innan jag vågade öppna munnen hemma. 
Jag slöt mig och försvann i böckernas värld. Men utanför hemmet märktes nästan ingenting. 

Jag lärde mig aldrig som barn att hantera känslor. Avundsjuka, osäkerhet och försvar var det som lättast kom till hands i vardagen utanför hemmet och jag kunde inte reglera det. Jag uppfattades delvis som hård, kall, osympatisk och en besserwisser. Jag var inte fysisk i min frustration, men verbal. 

Som tonåring och vuxen blev det påtagligt att min uppväxt och mitt beteende påverkade mina relationer och jag insåg efter hand att jag behövde arbeta med mig själv och ta hjälp att släppa mitt förflutna. Det inlärda sättet att vara kändes inte som jag. 

Jag gick till terapeuter och psykologer och plöjde en del utbildningar och böcker inom personlig utveckling. Men det var först när jag kom till dig Monica och började yoga hos Matilda som jag kände att jag började släppa allt jag bar på. 

Ni hjälpte mig inse att det var så mycket som inte var mitt och att jag inte kan bära andras skit. På den vägen började jag jobba bort gamla minnen, bygga upp min självkänsla och bli den jag vill vara.

Som förälder har jag varit fast besluten att det destruktiva ska stanna med mig. Jag ska inte föra dåliga beteende och trauman vidare. För att kunna hålla det löftet till mig själv behöver jag ständigt jobba med att hålla min integritet, stämma av hur jag mår, jobba bort spänningar och ta ansvar för mig själv fysiskt och mentalt. 

Jag behöver också arbeta med min tydlighet. Men för mig kan tydlighet lätt bli hårt och kantigt. Det är så jag är uppväxt. 

För några år sedan skrek jag till min pappa i frustration: 
”Fatta någon gång att respekt och rädsla inte är samma sak.”  
Han tittade på mig och svarade lugnt:
”Jo det är precis vad det är.”

Jag visste i hela mig att han hade fel och åren jag har jobbat med mig själv har jag börjat hitta ett annat sätt. 
Att vara tydlig men samtidigt inseende, ödmjuk och klarsynt. 

Om jag står rak i min sanning och är trygg i mig själv, håller mig lugn och tydlig och ständigt arbetar för att hålla det, så inkräktar jag inte längre varken på min egen självrespekt eller någon annans. 
Ingen annan kommer heller längre, på samma sätt, åt mig som de gjorde med det lilla, sårade barnet. 

Ni måste förstå vilken skillnad ni gör och har gjort. Inte bara för mig utan också för generationer framåt. Jag är evigt tacksam!"

Verkligen verkligen, TACK säger jag med! Utan samarbete inget resultat. Vi har samarbetat bra, väldigt bra!!<3

Får jag dela, frågade jag? Absolut, fick jag som svar!
Det är så sällan som jag skriver här, detta är en del av mitt arbete som jag älskar.
Jag är också evigt tacksam!