Att bara veta.....

Redan när jag var liten, bara visste jag! 
Jag kommer ihåg den gången när jag drog ut pappa i skogen, jag ville prata med honom angående min lillasyster. Det var jätteviktigt!! Han lyssnade, men han kunde inte ta in det jag sa eftersom han inte upplevde det! Jag tyckte inte att han lyssnade! Såklart vänder man det lätt inåt till sig själv, jag har kanske helt fel....
Men när det sen händer, då kommer en tråkig känsla. En känsla, vad var det jag sa, kunde du inte lyssnat! Det är ju absolut ingen vinst, det är ju en förlust. Det hade varit en vinst om dom lyssnat från början! 
Mycket handlar om det jag idag kallar att vara onärvarande eller ouppmärksam....att inte se sammanhang, hur saker faktiskt hänger ihop och påverkar vartannat.
Frustration har jag känt många gånger, samtidigt som jag idag har jag landat i känslan. Alla ser inte, alla upplever inte.....
Alla har magkänsla, alla har intuition! 
Många går omkring väldigt avskärmade, avstängda....
Vilken känsla att idag få arbeta med enbart det! Min känsla! Människor söker sig till mig av den anledningen! Det gör mig tacksam! Tur att jag aldrig vek ner mig! Tur att jag inte blev helt knasig av att många människor, många gånger inte upplevde liknande saker. Att många gånger vara ensam i sin känsla. Då har man inte så mycket att relatera till, mer än just känslan. Den inre kraften har varit stark, betydligt starkare än den yttre.
Samtidigt så hade jag mina djur, dom lyssnade! Det gör dom fortfarande & jag lyssnar fortfarande på dom! <3
Tack <3