Vikten av inre struktur och balans, inte yttre kontroll

...eller kanske tom yttre påverkan/obalans/medberoende/osjälvständighet...
Jag har mött massor av människor under årens lopp med fysiska och psykiska besvär. Unga såväl som äldre och gamla. Ju längre vi befinner oss i obalanserna desto mer kroniska blir dom, då tar det såklart längre tid att balansera upp hela systemet. 
En fysisk obalans kan handla om magen, jag har mött många med magproblem. Intryck man äter, åsikter man äter, tankar man äter utifrån som ska spjälkas/brytas ner. Magen blir överbelastad, man kan inte sortera alla intryck, man tappar sig själv. Man blir desorienterad vilket kräver ytterligare guidning/vägledning utifrån. Oro kommer, rädsla kommer....
Du kanske får svårt att bryta ner olika födoämnen, du skapar reaktioner/allergier.
Det är fullt, fullt, fullt....någon kanske säger utifrån gör såhär, tänk såhär....stress, stress, stress! Bindväven påverkas! Den blir stressad, drar ihop sig, smärtar aj,aj aj...nu gör det verkligen fysiskt ont. Kanske i rygg, kanske i knä....nacken eftersom du tappar ditt eget uttryck!
Nu påverkas dina meridianer, dina energikanaler, du tappar ditt inre flöde, du tappar din livskraft, din kreativitet.....din cirkulation påverkas, din syresättning påverkas! Du blir trött, du blir orkeslös, minsta lilla "göra sak" blir ett helt företag.....du har ju inte ork eller kraft....hela ditt nervsystem är påverkat. Dina organ är påverkade.
Hjälper det då att prata? Nej, inte i min meningen! Hjälper det att dela sin smärta med andra likasinnade? Nej, inte i min mening, eller mina erfarenheter! Här måste energiarbete in! Du behöver arbeta med din inre struktur och balans. Din inre rakhet (såklart blir din fysiska kropp påverkad i dom här obalanserna) Du blir sned, du felbelastar, du blir oliksidig. Detta utan att du vet eller är medveten om det, eftersom du i detta läget stängt av känslan, närvaron för/med dig själv. Du kan inte ens läsa av din egen kropp eftersom dina sinnen "stängt av" för att överleva i all belastning.
Det är här du behöver bodyguards för att existera, våga gå ut...
Ohållbart, jobbigt....
Du kan inte andas, leva...
Du kanske söker olika grupper där du känner samhörighet, eftersom samhörigheten är så viktig, bekräftelsen utifrån är så viktig eftersom du inte kan bekräfta dig själv.
Vi är flockdjur, i en flock, i en balanserad och stark flock är var och en sin egen individ. Då hjälps vi åt, då samarbetar vi! Vi står stadigt i vår egen kraft!
Detta ska vi inte ta ifrån någon!
Var och en har rätt till sig själv!
Av någon anledning har vi skapat ett samhälle där vi älskar att ta hand om varandra, hålla varandra beroende och svaga. Jag älskar se personer växa, vara sig själva! Jag älskar att se när var och en står i sin egen kraft. Då följer nämnligen empati, omtanke, ansvar, respekt, bemötande, samarbete, samspel....ja massor som får vårt samhälle att må bra.... på många olika sätt!
Namaste Monica