Tack

Det har nu gått en vecka...känslan är med fortfarande!
Förra Fredagen var det romprovning i Sockenhuset. Jag drack vatten såklart eftersom jag hade kurs på Lördagen.
Det jag fortfarande bär med mig, oerhört starkt, är orden och känslan som en man i byn sa direkt till mig. Vid bordet satt familj och vänner som också hörde eftersom han uttryckte sig väldigt rakt och tydligt!
Det är imponerande, det du gjort! Förstår du?!  Att du kan få alla dessa människor till Norra Sandby på yoga. Parkeringen är ju full...och mitt på dan, jobbar inte folk? Jag tror han sa grymt och imponerande 10 gånger....om det räcker!
Han golvade mig verkligen, jag blev helt chockad, glad chockad såklart!
Det blev så tydligt, så uppenbart! Såklart vet jag, hur många som kommer varje vecka och att jag är så oerhört tacksam. Jag får också mycket feedback och respons från er som yogar hos mig.
Däremot blev det väldigt tydligt att människor runt omkring inte pratar om det (inte till mig) det är  faktiskt nästan tvärt om. Det är faktiskt INGEN som sagt såhär innan. Jag har inte tänkt på det, jag söker ju inte yttre bekräftelse, men hans ord och känsla kom från hjärtat, helt spontant, han menade verkligen varenda ord. Ingen avunsjuka. han gladdes för min skull, för byns skull!!
Såklart blev jag innerligt glad! Såklart känns det bra! Han var uppriktigt glad! Delad glädje är ju dubbel glädje, det stämmer faktiskt. 
Jag har arbetat mycket för detta. Med arbetat för detta innebär inte att jag jagat folk på något sätt till min yoga. Jag har aldrig hängt upp lappar, aldrig lagt ut lappar, inte bett om delningar. Jag hade inte ens fb eller hemsida när jag började, bara block och penna till bokningar. Spridningen har skött sig själv,. Jag har lagt fokus på möten med människorna. Detta är en stor del av mig. 
TACK<3
Namaste Monica