Närvaro-Föreläsning 12/9-Att hitta hem
När jag fick min första och enda häst som barn/ungdom var jag såååå lycklig! Hon gav mig ett sånt lugn, sån stillhet, sån närvaro! Jag hade verkligen längtat efter en häst. En egen häst att få vara med.
Varje dag efter skolan när jag kom hem satt jag hos henne i hagen, jag gjorde mina läxor där!
Den närvaron, den tryggheten, det lugnet hon gav fick jag ingen annanstans.
För vår del handlade det inte om stress, prestation (jag vill knappt nämna det, det som det finns så gott om idag)
Hon var 1 år när jag fick henne. Vårt dagliga samspel, umgänge, närvaro gjorde att när det var dags för mig att hoppa upp på hennes rygg var det inga problem alls.
Imorgon har jag en föreläsning, man kan säga att hela mitt arbete handlar om detta!!
Att hitta tillbaka till ursprunget, till känslan, till närvaron att släppa huvudet, att frigöra tankar, kontroll, rädsla när det arbetet väl är gjort så känns det jag lovar!
Då är du hemma!
Du har ett helt annat inre lugn!
En helt annan trygghet!
Jag gav bort Madicken till en kvinna med massor av sånt jag möter hela tiden. Jag kan benämna det med stress. Hon ville aldrig jobba med sig själv. Komiskt nog mötte jag henne senare på yogamattan och behandlingsbänken, många år efter det att våra vägar korsats via Madicken. Madicken drabbades snabbt av sjukdom där! Hos mig hade hon aldrig varit sjuk! Hon var 18 år när jag gav bort henne så hennes förutsättningar var goda. Men Madicken hade ett stort hjärta, här lyssnade man inte med hjärtat , här var det massa annat som styrde! En ekvation som var omöjlig!
Kanske fanns det en större mening, en högre mening. Jag tog istället emot en häst som var just sönderstressad. En häst med vinnarskalle, smart men fullkomligt överbelastad. En utmaning, fast det gick bra.
Algot Ps gick från Algot Ps till Agda som förra ägaren yttryckte det. Han tyckte att Algot blev mesig (med glimten i ögat) han såg ju hur bra han mådde, vilket lugn han fått. Här fick han bara vara "ifred" kan man säga. Ömsesidig respekt! Såklart lät jag inte honom köra över mig när han gick upp i sin stress, då är det tydlig kommunikation som gäller.
Man skulle kanske starta en instution för stressade företagare som bara är i huvudet och har tappart sitt hjärta. Så kan man säga om Algot han hade blivit en produkt som skulle producera till vilket pris som helst! Han skulle vara först! Ligga i täten, så är det ju när man är travhäst. Han skulle hela tiden påvisa sin pondus. Ja, jag fick plocka ner honompå mattan några gånger när det gick överstyr. Inte knäcka honom, få honom att tagga ner och slappna av.
Algot levde ett bra liv här.
Jag gav bort en frisk häst och fick en sjuk. Visst är det komiskt. Men, det var säkert meningen, det har lärt mig massor på vägen. Att jag skulle möta Madickens nya ägare långt senare via vänner till henne som tyckte att hon skulle till mig pga alla sina sjukdomar och att jag säkert kunde hjälpa henne är komiskt. Nej, det gick inte!! Men jag hoppas att där bakom ytan, fick hon ändå några insikter som hon kan ta med sig. Hon lever fortfarande, men som ett offer för allt detta i sin bubbla dit ingen når. Tragiskt men sant!
Jag har kunnat nå in MÅNGA gånger! Hos många andra och jag är lika tacksam varje gång<3
Föreläsning imorgon i Sockenhuset 18.30
Du som är nyfiken, har frågor, kom gärna, jag ska svara så gott jag kan.
100:-, smidigast med kontantbetalning
Välkommen
Varje dag efter skolan när jag kom hem satt jag hos henne i hagen, jag gjorde mina läxor där!
Den närvaron, den tryggheten, det lugnet hon gav fick jag ingen annanstans.
För vår del handlade det inte om stress, prestation (jag vill knappt nämna det, det som det finns så gott om idag)
Hon var 1 år när jag fick henne. Vårt dagliga samspel, umgänge, närvaro gjorde att när det var dags för mig att hoppa upp på hennes rygg var det inga problem alls.
Imorgon har jag en föreläsning, man kan säga att hela mitt arbete handlar om detta!!
Att hitta tillbaka till ursprunget, till känslan, till närvaron att släppa huvudet, att frigöra tankar, kontroll, rädsla när det arbetet väl är gjort så känns det jag lovar!
Då är du hemma!
Du har ett helt annat inre lugn!
En helt annan trygghet!
Jag gav bort Madicken till en kvinna med massor av sånt jag möter hela tiden. Jag kan benämna det med stress. Hon ville aldrig jobba med sig själv. Komiskt nog mötte jag henne senare på yogamattan och behandlingsbänken, många år efter det att våra vägar korsats via Madicken. Madicken drabbades snabbt av sjukdom där! Hos mig hade hon aldrig varit sjuk! Hon var 18 år när jag gav bort henne så hennes förutsättningar var goda. Men Madicken hade ett stort hjärta, här lyssnade man inte med hjärtat , här var det massa annat som styrde! En ekvation som var omöjlig!
Kanske fanns det en större mening, en högre mening. Jag tog istället emot en häst som var just sönderstressad. En häst med vinnarskalle, smart men fullkomligt överbelastad. En utmaning, fast det gick bra.
Algot Ps gick från Algot Ps till Agda som förra ägaren yttryckte det. Han tyckte att Algot blev mesig (med glimten i ögat) han såg ju hur bra han mådde, vilket lugn han fått. Här fick han bara vara "ifred" kan man säga. Ömsesidig respekt! Såklart lät jag inte honom köra över mig när han gick upp i sin stress, då är det tydlig kommunikation som gäller.
Man skulle kanske starta en instution för stressade företagare som bara är i huvudet och har tappart sitt hjärta. Så kan man säga om Algot han hade blivit en produkt som skulle producera till vilket pris som helst! Han skulle vara först! Ligga i täten, så är det ju när man är travhäst. Han skulle hela tiden påvisa sin pondus. Ja, jag fick plocka ner honompå mattan några gånger när det gick överstyr. Inte knäcka honom, få honom att tagga ner och slappna av.
Algot levde ett bra liv här.
Jag gav bort en frisk häst och fick en sjuk. Visst är det komiskt. Men, det var säkert meningen, det har lärt mig massor på vägen. Att jag skulle möta Madickens nya ägare långt senare via vänner till henne som tyckte att hon skulle till mig pga alla sina sjukdomar och att jag säkert kunde hjälpa henne är komiskt. Nej, det gick inte!! Men jag hoppas att där bakom ytan, fick hon ändå några insikter som hon kan ta med sig. Hon lever fortfarande, men som ett offer för allt detta i sin bubbla dit ingen når. Tragiskt men sant!
Jag har kunnat nå in MÅNGA gånger! Hos många andra och jag är lika tacksam varje gång<3
Föreläsning imorgon i Sockenhuset 18.30
Du som är nyfiken, har frågor, kom gärna, jag ska svara så gott jag kan.
100:-, smidigast med kontantbetalning
Välkommen
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Emelie Moberg » Yinyogadag 7/9: ”Jag vill vara med :)”
-
Anita Boregren » Föreläsning om Bindväven: ”Anmälan till den 15 maj om bindväven. ”
-
Anita Boregren » Energiavläsningskurser våren 2024: ”Hej! Jag vill gärna anmäla mig till kursen som går i mars. Funkar inte det så gå..”
-
Karolina Holmgren » Yogadag 16 December 2023: ”Jag vill gärna komma!”
-
Vesna Ozmec » Yoga för pensionärer: ”Vill gärna pröva på yoga den 28/4 ”