Utan manual med öppna sinnen

Häromdan hade jag två mammor som kom, den ena fysiskt eftersom hon skulle på ett yogapass, den andra mamman skickade meddelande.
Det handlade om deras söner.
Båda två har jag behandlat.
När jag behandlar i dessa möten väljer jag ju aldrig vad jag ska jobba med.
I dessa fallen visste jag från början inte ens om deras problem.
När man då stämmer strängar, lyssnar, vårdar sker saker bakom ytan.
Båda hade tydligen rädsla, fast för helt olika saker..

• En av killarna var rädd för åska.
• Den andra killen var extremt rädd för att skada sig. Minsta lilla sår, så mådde han otroligt dåligt.

Här vet ju alla att utifrån detta kan skapas ganska mycket stress! Problem, begränsningar osv
Som sagt deras mammor sökte inte upp mig och önskade att jag specifikt skulle hjälpa deras söner med detta. Många gånger har vi ju bara accepterat att såhär är det, även om problemen var stora!

Första mamman skickade ett meddelande där det stod
-xxxx är mindre ängslig och rädd. Efter behandlingen var han tillfreds i sig själv på ett sätt jag aldrig sett innan. Han kom hem från skolan med ett litet skrubbsår på knät och ryckte på axlarna(!!!!) Han brukar gråta för minsta lilla och vill alltid ha plåster....
Som vanligt denna killen och jag hade inte pratat om något, jag hade inte övertalat honom till något, jag hade lyssnat, i hans fall frigjort gamla cellminnen. Dessa bieffekter kom som ett resultat av detta.

Den andra mamman kom senare samma dag på ett yogapass och berättade att det åskat (hennes kille var tidigare tydligen väldigt rädd för åska)
Samma här
-Han var inte rädd trots att det åskat rejält. Han hade inte stressat upp sig alls...
Det kändes tom så lugnt (på flera plan) att vi strök hans nästa behandlingstid! 

Det är så häftigt att möta människor på detta sätt. Utan förväntningar, utan krav, helt fritt, helt öppet.
Jag lovar!<3
Jag står på samma plats, nästan varje dag.
Men jag får uppleva så mycket, jag lär mig så mycket...
Tacksam<3