Ja, vad sätter man som överskrift på detta? Energi, kommunikation, samarbete....att lyssna och lyfta!

Igår på kvällens lyxpass fick jag flera gånger upp en tjej i mitt medvetande. Dom här som är här nu är precis som henne, kände jag! Jag bara visste att jag hade ett mail med en text från henne som är bra, som är viktig, som ska delas  (såklart har jag frågat om lov) så här kommer den!

"Ja hur går det? 
Just nu håller jag på att landa. Som ett visset löv vaggas jag av vinden sakta sakta mot marken. Ovanför flyger stormen, den storm jag nyss var inne i. Det är rätt konstigt hur man inte inser vilket virrvarr man varit i förr än man tar en paus. Eller som jag, får en paus. Först då känner man av och inser - vad håller jag på med?
Det är som att min kropp och själ vet var den ska, men att jag måste landa helt först innan vägen blir tydligare och tydligare framför mig. Men något som jag vet är att energiarbete är ett måste för mig. Det är ett måste att ha energiarbete i mitt liv, både privat och yrkesmässigt. Det kommer inte gå annars. 
Jag är som i ett vägskäl. Står framför helvetesgapet likt Ronja Rövardotter och jag känner hur modet fyller mig. Hur hoppet kommer tillbaka och jag laddar inför att ta det avgörande språnget. Att hoppa över till andra sidan. Att ta sats och välja. För jag kan inte gå tillbaka. Det går inte längre. Jag måste hoppa. Jag ska bara landa färdigt i mig själv igen. Och hoppa för rätt orsak. Inte av rädsla. Utan för att jag måste. För mig själv. Jag vet det. Så det är där jag står nu. I väntan på att ta det stora klivet. Som kommer att förändra allt. Men samtidigt inte. För det har ju hela tiden varit jag. Jag bara väljer den sidan av mig själv nu. Jag väljer att föra samman delarna av mig själv. Så att de inte ska vara delbart längre, utan att jag får vara hela jag i alla lägen i alla roller. Jag väljer att vara stolt över den jag faktiskt är. Att inte gömma mig längre. 
Flickan som inte vågade prata finns bara som ett minne kvar i mig. Som ett annat liv. Hon fick inte vara hela sig, utan anpassade sig efter allt och alla. Men det är inte den jag är längre. Jag tar med mig henne som ett minne. Som en varning. För jag är rätt säker på att jag inte hade klarat mig om jag inte hade hittat energiarbetet och yoga. Jag är rätt säker på att jag hade gått under av alla stormar och piskande vågor. 
Så för det är jag dig otroligt tacksam, Monica. Tack för att du gav mig en väg att hitta mitt liv, att leva upp till min fulla potential. Du öppnar alltid mina ögon och jag har aldrig känt mig så bekräftad i hela mitt liv som första gången jag kom till dig. 
Från djupet av mitt hjärta och från min själ. TACK!"

Och från djupet av mitt hjärta och själ säger jag också TACK! Hon har vågat, hon har litat, hon har lyssnat på min intuition men den lyssnade ju på henne. Såklart blir man bekräftad och trygg där. Detta är nåt som är viktigt för alla. Som förälder....häromdan hade jag en ny tjej här på behandling som sa, varför har jag inte fått lära mig detta??? Det borde man lära sig i skolan!! Nej, svarar jag det är ju inget skolansvar det är ett föräldraansvar. Men inte om föräldrarna vet är där, nej då får man träna, allt detta handlar om att träna upp sin förmåga att lyssna från själ till själ från hjärta till hjärta TACK<3