Avläsning

En avläsning som gjordes i helgen....(kurs i energiavläsning)

Halsbränna
Vibrerande näsborrar
Jätteont över bröstet eller liksom brinnande/svidande känsla.
Skakig, vibrerar i bröstetpå mig, det känns som att jag är uppe i varv. Hela tiden är det något! Det snurrar och svider i mitt bröst och jag har ont i huvudet. Att få göra det man vill och inte låtsas vara fast i massa problem. 
Kreativitet-att leva. Att förstå och lära sig förstå var man hör hemma-att också våga höra hemma där.
Jag gråter samtidigt som käkarna spänns. Nacken spänns.
Bråttom, i kroppen känns det som att allt går jättefort och jag kan inte hålla kroppen lugn. 
Ångest när saker känns fel & jag inte lyssnar.
Begränsad sen liten i alla problem & hinder.
Det knakar i min nacke.
Att se saker men inte lyssna. Att som liten dras med i karuseller, läkarbesök, mediciner-problem. 
Att våga brista-sen våga läka på riktigt.
Denna kroppen kan läka och behöver en ägare som lyssnar, inte på problemen utan på vad som ska göras. 
När jag håller i brevet får jag halsbränna och jag skakar.
Personen har haft en hund. Den är viktig. Bröstet-när det inte blir som man vill, luftvägarna stryps, jag får svårt att andas.
Det gör ont att inte kunna styra något jag så gärna vill.
En jättestor sorg....
Jag kan knappt svälja, halsen krampar och drar ihop sig. Gråta och få sörja sen måste det släppas.
Släppa och hitta fokus i det kreativa, i djur (hund)

En sorg som kan eller har blivit som en fängelsehåla och nu begränsas och hindras i det.
Det måste sörjas:
Bearbetas men personen vill inte riktigt släppa-acceptera.
Bröstöppnaren.
Den finns en känsla av misslyckande och att livet aldrig kommer att bli eller kunna bli bra.
Mage och knä känns också.
Skit i vad andra tycker kring din sorg.
Det viktiga är att du stannar upp i dig själv. Det är du som behöver läka. 
I den fängelsehålan kan du inte glädjas åt andra och halsen kommer igen- (ditt egna uttryck)
Solarplexus svider (självkänsla)
Nu kommer axlar och nacke, axlarna dras upp och det blir spänt.
Halsen kommer igen.
Bröstet. Trångt och fast.
Bär på skuld. Saker blir inte bra, det är som att man fastnat i ett mönster där allt är som det alltid varit. Man kommer inte ur det.
Ser som en bil som kör, får stopp, kör får stopp, detta upprepas och har blivit en del av personen. 
Kom loss, andas, läk och upplev livets alla nyanser
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln